Arkeologi i Halland

Tölö: lite om snöret

2011-11-15T12:38:00.004+01:00

Bilder: Inger Nyström, SVK

Samtalde nyss med vår konservator, Inger Nyström på SVK. När hon ändå kikade på lite andra rep och fibrer så passade hon på att kasta in ett prov från ett av våra snören i mikroskopet. För det första kan man konstatera att det inte är ett snöre gjort av en sena eller liknande utan det är tillverkat av något växtmaterial (bast). Materialet är mycket nedbrutet så utifrån SVKs referensmaterial är det svårt att bestämma vad det rör sig om. Eventuellt skulle det kunna röra sig om lind. Om någon känner igen vad det är så skriv gärna en kommentar så följer vi upp tipset!

Allmänhetens inställning till kulturarv

2011-10-25T14:27:00.004+02:00

De flesta studier som berör allmänhetens inställning till kulturarv och kulturmiljövård har varit ganska begränsade. Anita Synestvedts avhandling Fornlämningsplatsen: kärleksaffär eller trist historia är ett exempel på där människors relation till ett par specifika platser utforskas. En större övergripande undersökning av västsvenskarnas inställning till kulturmiljövåren genomfördes av SOM-institutet vid Göteborgs Universitet (SOM=Samhälle Opinion Media) 2002. Undersökningen omfattade bara folk från Västsverige men dess omfattning om 3792 svarande gör den stor nog att ta i beaktande och sannolikt den största undersökning av detta slag hittills. Undersökningens kanske mest relevanta fråga var Hur viktigt anser Du att det är att bevara nedanstående för kommande generationer? De som svarade ”mycket viktigt” alternativt ”ganska viktigt” redovisas inom parentes efter de olika kategorierna nedan:

Gamla stadskärnor (88%)
Fornlämningar (87%)
Gammelskog/urskog (86%)
Trädgårdar och parker (85%)
Kustlandskapets bebyggelse (84%)
Jordbrukets bebyggelse (81%)
Kyrkor (81%)
Slott och herrgårdar (78%)
Torp och torpgrunder (67%)

Vi kan alltså se att flera av de kulturmiljökategorier som påverkas vid exploateringar betraktas som viktiga av allmänheten. 60% av de svarande uppger att de är mycket eller ganska intresserade av lokalhistoria. Men här finns en åldersskillnad där intresset ökar med stigande ålder, däremot är könsskillnaden obefintlig. Några andra intressanta förslag som togs upp i undersökningen. Procentsatsen avser de som svarade att förslaget var ”mycket bra” alternativt ”ganska bra”:

Kulturarvet bör ges ökat utrymme i skolundervisningen (66%), stor skillnad mellan olika åldersgrupper där de äldsta var mest positiva och de yngsta minst positiva.
När man bygger bostäder och vägar bör det alltid ta sin utgångspunkt i kulturarvet (46%)
Minska resurserna för bevarandet av kulturarvet (5%)

22% av de svarande svarade ”ja flera gånger” eller ”ja någon gång” på frågan: Har Du själv någon gång engagerat Dig för att bevara något Du anser vara av viktigt kulturhistoriskt värde, t ex genom att skriva på en namninsamling, skriva en insändare till en tidning, spridit informationsmaterial eller demonstrerat?

I anslutning till den nationella kulturarvssatsningen Agenda Kulturarv engagerades SCB för att göra en rikstäckande undersökning av allmänhetens inställning till kulturarv och Comvision AB för att göra en kvalitativ undersökning av politikers inställning till kulturarv. Utifrån svaren kan det konstateras att befolkningen på riksnivå, i SCBs undersökning, har en positiv inställning till kulturmiljöer och kulturarv men att tendensen är att svaren i väst-SOM undersökningen ger ett ytterligare något mer positivt intryck. Delvis har detta att göra med hur frågorna ställs. 64% av de svarande funderar ofta eller ibland över de historiska spåren i sin omgivning, endast 10% anger att de aldrig funderar över detta. Hur kulturmiljön och kulturutbudet ser ut spelar roll för ungefär hälften av de svarande när det gäller att välja bostadsort. 69% av de svarande uppger att de någon eller flera gånger om året besöker kulturmiljöer, museer eller kulturbyggnader. En tendens är att de som funderar aktivt över de historiska spåren i sin omgivning oftare besöker kulturmiljöer, de anser sig också vara föreningsmänniskor. Dessa personer har också ett större intresse och kännedom i frågor som rör kulturmiljön. Politikerundersökningen som utfördes i anslutning till Agenda Kulturarv visar att politiker över lag har svårt att definiera vad kulturarv är och vilken betydelse det har för samhället men att det betraktas som viktigt om än på ett vagt sätt. Kulturarvets roll ses dock som demokratisk. Politikerna efterlyser över lag en tydlighet från kulturarvsförvaltningens sida.

Vi kan alltså konstatera att en majoritet av de svarande i de aktuella undersökningarna ansåg att kulturarvet och kulturmiljön var viktig att värna om. Detta, det allmänna intresset och den demokratiska aspekten av kulturarvet, är viktig att bära med sig. Den ligger i linje med portalparagrafen i kulturminneslagen (1988:950):

1 § Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö.
Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Den demokratiska aspekten är även grunden till resonemangen i Den Europeiska landskapskonventionen i vars inledande ändamålsdeklaration man kan läsa:

som önskar uppfylla allmänhetens önskan att kunna glädja sig åt landskap med hög kvalitet och att spela en aktiv roll i utvecklingen av landskapen,

Tölö: Efter fältinsatsen

2011-10-25T09:41:00.002+02:00

Fältinsatsen i Tölö är avklarad sedan ett par veckor. Efterarbetet med materialet har försenat något på grund av en del brådskande ärenden som dykt upp. Men med lite tur kommer vi igång med det hela lite lätt inom ett par veckor - åtminstone såpass att vi får iväg prover.

Däremot kan jag meddela att vi strax efter avslutad grävning gjorde ett återbesök på platsen för att visa den för Hedeskolans 6-8 åringar. Det blev en mycket lyckad visning där allt ifrån forntida hus och flinta till Gormitis avhandlades. Barnen kom med många väldigt bra och tankvärda frågor.

Färdiggrävt i Brogatan och Storgatan

2011-10-05T14:18:00.006+02:00

Nu är undersökningen av Brogatan och Storgatan i Halmstad klara. Endast en liten del av Klammerdammsgatan mellan Storgatan och Nygatan är kvar att undersöka.

Den sista veckan vi grävde i Brogatan undersökte vi de tjocka lager som fanns närmast Nissan. Här fanns en tydlig strandkant och utanför den har avfall slängts. Vi hittade både djurben och keramik. Väster om strandkanten hittade vi gropar med slagg från järnframställning. De var grävda genom den naturliga sandbottnen och kommer troligen från den äldsta tidsperioden i Halmstad, det vill säga 1320-talet.

I Storgatan fortsatte vi gräva i båda schakten. I det södra schaktet (vid hamburgerrestaurangen) hittade vi spår av en smedja och flera generationer av bakgårdar. Längst nere i bottensanden fanns avtryck av klövar från djur som gått här innan Halmstad grundades.

I det norra schaktet (vid hörnet av Klammerdammsgatan) hittade vi resterna av en tvärgata till den medeltida huvudgatan. Den verkar ha anlagts samtidigt som Halmstad. Från början fanns ingen bebyggelse utmed den utan endast ett staket på varje sida om gatan. Ganska snart började man bygga hus på den södra sidan av gatan och senare även på den norra sidan. Vid ett tillfälle har hela gatan täckts av avfall och gödsel som jämnats till. Efter detta har man ändå fortsatt att använda gatan. Den källare med kraftiga murar som fanns i detta schakt har tillhört ett hus som legat på hörnet av den medeltida Storgatan och tvärgatan. Huset har funnits kvar till branden 1619.

Samskapande kulturarv i Halland

2011-09-28T10:34:00.002+02:00

Kulturmiljö Halland i samarbete med Länsstyrelsen i Halland startar nu projektet Samskapande kulturarv i Halland. Projketet är ett delprojekt inom Kalejdoskop - Länsstyrelsernas mångfaldsprojket med syfte att förbättra informationen om och urvalet av skyddade kulturmiljöer med avseende på det heterogena Sverige. Samt att utveckla samverkansformer för att vidga kulturmiljövårdens perspektiv.
I projektet Samskapande kulturarv i Halland vill vi skapa ett nätverk, som utvecklar och arbetar fram en modell som kan appliceras på kulturarvsarbetet i Halland. Syftet med projektet är att arbeta med nya infallsvinklar genom kontakt med nya samarbetspartners så att fler utgångspunkter, perspektiv och tendenser i dagens samhälle inlemmas i kulturarvsarbetet.
Fredagen den 14 oktober startar vi nätverket med ett seminarium.
Är du intresserad av att ingå i nätverket?Kontakta då projektledare Stina Tegnhed antingen via mail (se listan här brevid) eller på telefonnummer 072-2290722

Tölö i gårdagens NH

2011-09-24T21:15:00.001+02:00

Ett reportage om grävningarna i Tölö i gårdagens Norra Halland kan ni läsa här.

Hur glad får man vara?

2011-09-23T07:18:00.002+02:00

Hur mycket glädje får man uppvisa som arkeolog? Jag tänker nu givetvis på arkeologen i den proffessionella rollen, inte den privata. För det är ju självklart så att man ibland blir mycket glad och uppspelt över fynd eller konstruktioner man hittar eller identifierar. Men får man då visa glädje? Eller skall man agera som en antikvarisk terminator som bara gör sitt jobb?

Vad tycker ni? Rösta i omröstningen här intill! Eller skriv en kommentar! Förresten, gör för all del både ock!

Visning Tölö

2011-09-21T20:35:00.002+02:00

Måndagen den 26 september kl 18.00 visar vi den arkeologiska undersökningen av Tölö ängar för offentligheten. Enkel skyltning kommer att finnas utefter Hällingsjövägen. Stövlar rekommenderas.

Brogatan och Storgatan, Halmstad

2011-09-21T10:38:00.002+02:00

Nu börjar undersökningen av Brogatan närma sig slutet, endast i den östra delen närmast Nissan fortsätter vi gräva. Samtidigt har några av oss börjat gräva i Storgatan omgivna av hamburgerrestauranger, klädaffärer och nyfikna halmstadsbor.

I den östligaste delen av Brogatan undersöker vi just nu en byggnad med ett lergolv. Den sanka marken i sluttningen mot Nissan har gjort att huset kontinuerligt har satt sig. Flera gånger har man fått lägga på ny lera och jord för att jämna ut golvytan. Mellan varje nytt lerlager ligger en matta av mossa. Våra förhoppningar var att hitta mer organiskt material i de fuktiga lagren närmast Nissan och vi har redan haft tur! En lädersula i storlek 36 och ett träflöte gör oss förväntansfulla inför vad mer som gömmer sig vid det gamla strandhaket. I övrigt har vi hittat få föremål. Det verkar som om ytan hållits ren och soporna från tomten dumpats utanför den yta vi undersöker. Synd tycker vi arkeologer som älskar gamla gropar fyllda med avfall.

Lergolvet i östra delen av Brogatan, i den vänstra delen av bilden ses två plintar av tätt placerade stenar som utgjort underlag för takbärande stolpar.

Mitten av Brogatan är färdigundersökt. Här framkom tre generationer av hus med tillhörande gårdsytor. Även den västra delen av Storgatan är färdigundersökt, här framkom minst fyra generationer av olika hus. Nu börjar arbetet med att para ihop de olika lämningarna i Brogatan så vi får en helhetsbild av vad som hänt på tomten. Inte helt lätt då ytorna är avskurna från varandra av moderna ledningsschakt.

Längst i väster i Brogatan, vid Stora torg, finns den medeltida huvudgatan. Utmed gatan har troligen enklare hus funnits, kanske bodar för försäljning. Utifrån husens placering utmed gatan kan vi se att den har breddats med ungefär två meter någon gång under medeltiden. Under den medeltida huvudgatan finns gammal odlingsjord som troligen har tillhört gården Broktorp som låg här innan Halmstad flyttades hit på 1320-talet.

De två schakten i Storgatan går en bit in på tomterna bakom de hus som legat utmed den medeltida huvudgatan. Hittills har vi hittat ytterligare huslämningar i form av ett lergolv och en källare från 1500 eller 1600-talet. Källaren har en kraftig skalmur och har troligen hört till ett tegelhus som förstördes i branden 1619.

2011-09-20T20:14:00.008+02:00

Trottaberg/Söndrum raä 108

Som i ett svart hål försvann arbetsveckorna på Trottaberg!

Under de gångna sensommarveckorna har fem arkeologer undersökt boplatsen Söndrum raä 108, strax väst om Halmstad. Undersökningen har framförallt koncentrerats kring bebyggelseutveckling under förhistorisk tid i området.

Sammanlagt har 26 huslämningarna identifierats inom den avbanade ytan. Det äldsta huset har sannolikt byggts under senneolitikum och det yngsta synes vara från tidig medeltid. Det verkar, vid en snabb blick, ha funnits en kontinuitet från senneolitikum (ett hus med nedsänkt golv) och fram i tidig medeltid (vinkelbyggd gård). Mer eller mindre. Kommande 14C-dateringar får dock fälla den avgörande domen.

Även om det hade varit väldigt roligt att lägga upp planer över 26 hus här så ska jag bespara er det. Men ett par måste vi i alla fall ta med, som de yngsta gårdslämningarna på toften!

Boplatsens yngsta gård (blå) har påträffats inom den, på storskifteskartan, benämnda toften. På bilden kan också en vendel – vikingatida gård (röd) samt en sen viking- tidig medeltida gård (vit) ses, vilka även de ligger inom toften.

Mycket har hänt under de gångna arbetsveckorna men mycket hinner ännu ske. Min intention är att fylla på med resultat även efter fältfasen, så håll utkik. Dröjer det så finns här mycket annat intressant att läsa!

Fin keramik mm

2011-09-20T18:08:00.002+02:00

Denna skärva dök upp idag. Den låg i bottensedimenten på brunnen jag skrev om igår.

För mig är formen obekant. Godset är av mycket hög kvalitet, finmagrat, väl bränt och glättat. Dessutom förefaller det som om det är ytterligare ytbehandlat. Skall kolla noggrannare på det vilken dag som helst, kanske var det allt vatten som lurade ögat men jag tror inte det.

Sedan har vi kommit en bra bit ner i ytterligare en stor mörk grop. Initialt var arbetshypotesen att det rörde sig om ett grophus men nu lutar vi åt att det nog är ytterligare en brunn. Vi får väl se vad vi anser när vi kommit till botten med den.

En brunn från 300 talet e.Kr i Tölö

2011-09-19T20:38:00.002+02:00

För ett par dagar sedan grävde vi ut en anläggning som nog är bland de roligaste jag grävt ännu så länge. Den slår gravar, hus och annat med hästlängder. Det som vi först trodde var en stor ful grop visade sig vara något av en guldgruva, ja inte bokstavligt utan kunskapsmässigt. På bilden ovan syns Ola Kadefors och Leif Häggström någon meter ner i anläggningen.

Vi väntade faktiskt med att undersöka anläggningen tills Mats Regnell var på besök. Vi misstänkte trots allt vad det var efter att ha grävt 0,5 m ner i en meterruta och inte nått botten ens med geologsond, men däremot dragit vatten. Anläggningen är alltså en brunn. En av kanske ett halvdussin som undersökts i Halland och vad vi lyckats utröna den hittills äldsta (???). Det översta skiktet som låser brunnen är från 400-talet. Daterat utifrån keramikens utseende, vi har uppskattningsvis tagit till vara ett kg keramik från brunnens översta lager.

Nere i självs brunnskaret fann vi ett näst intill intakt keramikkärl (romersk järnålder), mängder av trä samt tre repstumpar. Regstumpen ovan har två intrikata knutar. För närvarande finns repen på SVK för konservering, det känns säkrast så. Annars hade vi inte kunnat låta bli att fingra på dem.....

Tankarna går till Ytter Restad

2011-09-08T19:11:00.003+02:00

Jag antar att ni förstå varför mina tankar går till gravfältet i Ytter Restad.... Men denna skärva är från en boplats.

Brogatan Halmstad

2011-09-07T19:47:00.008+02:00

Nu har vi grävt i tre veckor och kan berätta en hel del om lämningarna i Brogatan. Området vi gräver ut är ett tvärsnitt genom en medeltida stadstomt som sträcker sig från Storgatan i väst till Nissan i öst. Tack vare att vi vet att staden grundlades på 1320-talet på nuvarande plats har vi en begränsad tid på 300 år där vi kan placera in spåren efter händelserna på tomten.

Närmast Storgatan kan det ha funnits ett hus med långsidan ut mot gatan. Här har vi hittat en källare som fylldes igen redan innan den stora stadsbranden 1619.

I mitten av schaktet finns spår av ett hus som verkar ha förstörts i stadsbranden. På samma plats finns även en fin stenläggning som kan vara ett golv eller resterna av en stenlagd yta.

I området närmast Nissan finns spår av ytterligare ett hus. Här finns bara en smal remsa kulturlager bevarade, men ändå har vi kunnat hitta rester av ett golv och syllstenar med lertegel på. På slänten mellan huset och Nissan har man hållit kreatur. Vi har god hjälp av arkeobotanikern Jens Heimdahl som genom att titta på jordprover i mikroskop kan se vilka fröer som döljer sig i lagren. Avfallslager skvallrar om vilka aktiviteter som funnits på resten av tomten. Jens har redan konstaterat att tomtens invånare ätit fikon, smultron, hallon, björnbär och lingon. Dessutom har de bryggt sin egen öl för det finns spår av humle och pors. En öltapp som hittats på tomten passar bra in i det sammanhanget. Fröer från morot och kål avslöjar vad man odlat på tomten. Det mesta tyder på att vi befinner oss i en vanlig borgarmiljö.

Under lagret där djuren har trampat runt har vi hittat flera syllstenar och några bevarade träplankor. Nära ån kan vi förvänta oss hitta fler fynd av organiskt material. Trä, läder och ben trivs nämligen utmärkt i den fuktiga miljön.

Det är inte bara i modern tid som man har grävt ner ledningar i marken i Brogatan. Ett trärör med ett ytterhölje av näver finns djupt ner i marken utmed en stor del av schaktet. Röret är troligen från slutet av 1400-talet eller 1500-talet, den kan ha använts till att transportera vatten från en del av tomten till en annan.

Att undersöka en så liten del av en stadstomt och ändå försöka se de stora sammanhangen är en spännande utmaning. Tänk dig själv att bara få se 10 bitar av ett 100-bitars pussel och ändå ska man klura ut vad motivet föreställer.

Gammal trädgårdsodling?

2011-09-05T19:06:00.003+02:00

På Tölö raä 130 har vi, förutom en sisådär 1400 anläggningar, funnit rännor. Rännor vilka ligger med ungefär 1,5 m mellanrum. Arbetshypotesen är att det rör sig om någon form av trädgårdsodling. Området med så täta rännor ligger lite vid sidan om det tätaste boplatsområdet. Nu återstår att försöka tids- och funktionsbestämma rännorna. Vi gör detta dels genom markpollenanalys och makrofossilanalys. Tidsbestämningen får främst göras relativt i förhållande till de anläggningar som skär eller skärs av rännorna. Den relativa tidsbestämningen avgör hur omfattande den naturvetenskapliga satsningen på att funktionsbestämma rännorna blir. Det som är avgörande just nu är nog vädret. Vi får verkligen hoppas att de kommande veckorna innebär en lägre mängd nederbörd än hittills. Ja har inga riktigt bra siffror för Kungsbacka, men i Göteborg har det under augusti regnat mer än dubbelt så mycket (159 mm) som det gör ett genomsnittligt år (70 mm).

Snart är det dags för oss att ringa in marinarkeologer. I alla fall känns det så.

Halmstadsgrävningen på TV

2011-08-30T18:06:00.002+02:00

I fredags kom SVT ut och gjorde ett reportage om undersökningen i Brogatan.
se http://svtplay.se/v/2513580/gamla_halmstad_trader_fram

Stenåldersslänten i Tölö

2011-08-25T19:46:00.004+02:00

Denna grusbacke i kanten av undersökningsområdet visade sig innehålla mängder av neolitiska fynd. En icke prioriterad period för den undersökning vi just nu bedriver.

Flinta.

Trattbägarkeramik!

Så nog om detta gamla störningsmoment. I morgon koncentrerar vi oss åter på de senare perioderna, vilka är de som prioriteras på denna grävning!

Onsdag med störtskurar i Halmstad

2011-08-24T18:13:00.009+02:00

Morgonen började med fint väder och vi hittade resterna av en stenpackning och flera fina nedgrävningskanter till vad som troligen är igenfyllda källare.
Sedan öppnade sig himlen. Det regnade och dessutom rann vatten utmed gatan ned i schaktet, den lägst liggande delen i öster fylldes ända upp till gatans bärlager.
Tack vare en snabb insats från entreprenören för ledningsbygget kunde schaktet pumpas ur och arbetet återupptas.

Schaktet har börjat tömmas på vatten, kvar blev lattefärgat skum

Radio Tölö

2011-08-23T18:56:00.002+02:00

Lyssna: 15.30 - 16.00 tisdag 23 aug 2011

P4 Halland var på besök idag. Spola fram 10 minuter in i programmet så blir det ett kort inslag om Tölö-grävningen. Givetvis lite förenklat. Och live (ja inte nu då).

Halmstad Brogatan vecka 2

2011-08-23T15:35:00.002+02:00

Förra veckan tog vi bort gatans bärlager och grävde ur de sentida schakt som finns inom det område vi undersöker. Utmed Brogatans norra trottoar finns fjärrvärme och vattenledningar nedgrävda. Tvärs över gatan finns flera elkablar och dagvattenledningar nedgrävda. Men mellan dessa sentida rör- och ledningsschakt finns kulturlager bevarade.

Schaktet i Brogatan sett från väster
Bilden är tagen då grävningen precis hade börjat

Nu under den andra veckan har vi börjat undersöka lagren. Överst finns ljus sand som kan vara sättsanden under den äldsta Brogatan som byggdes efter branden år 1619. Under sanden kommer lager som är från stadsbranden eller äldre. Redan nu tycker vi oss kunna se spår av flera husgrunder och längst i väster kanske den nordsydliga huvudgata som fanns innan dagens Storgatan.

Ömsom vin ömsom vatten

2011-08-19T14:48:00.004+02:00

De senaste dagarna i Tölö har varit ömsom vin ömsom vatten. Bland dagarnas favoritfynd finns den lilla benbiten här ovan. En bit som jag tycker ser ut som ett revben från ett medeltort däggdjur med tydliga spår av styckning. En gris där man skurit skivor av fläsk att lägga i grytan kanske? Vi får väl se vad osteologen säger när denne får kika på benet. Jag har bara gissat utifrån mina erfarenheter som hobbyslaktare och jägare....

I matjorden när grässvålen schaktats av detekterade Anders K fram denna fina hjärtformade sölja (ovan). Jag och Anders H har sett sådana förut men ingen av oss var säker på dateringen så jag mms-ade en (skitkass å suddig) bild till Jonas P (som vanligen går med detektor för oss). Hans åsikt var att den antagligen är från senmedeltid. Så långt var allt bra. Men idag vart det sämre....

....SMHI hade nämligen utfärdat en klass 1 varning och prognosen varnade för 20-40 mm regn i området. Jotack, jag tror att SMHI hade rätt denna gång. Så denna dag gick många av mina tankar till Flanderns skyttegravar för snart 100 år sedan. En av de stora skillnaderna nu mot då är väl att vi slipper kulor som viner kring öronen och upprepade gaslarm. Men geggamoja har vi så det räcker och blir över.

Efter regnet kommer sol... Hoppas jag

2011-08-17T21:09:00.003+02:00

Det vi nu behöver är en veckas uppehållsväder. Nu är det rätt motigt, ännu så länge har vi haft en (1!) dags uppehåll. Inte bra när över halva grävytan är silt och lera. Men vi fryser i alla fall inte. Och för att peppa personalen så har jag bakat äppelpaj tills i morgon.

40 mm regn blir mycket vatten i ett schakt

2011-08-15T21:01:00.003+02:00

SvD:

Regnvädret som drog in över Västsverige i går söndag medförde stora problem under kvällen med översvämmade källare och avstängda vägar. Värst var problemen i Göteborg och norra Halland. Räddningstjänsten fick undsätta några bilister som fastnat i vattenmassor och E6 fick stängas av för södergående trafik vid Kållered.

Aftonbladet:

Enligt räddningstjänsten är Kungsbacka mest utsatt. Bland annat har Varlaskolan drabbats av översvämning.

Jotack, nog märkte vi det. Vi försöker trots allt bedriva arkeologi i just Kungsbacka... Vi undersöker en boplats (snart två) i Tölö (Raä 130 & 217). Boplatser som är betydligt bättre placerad än moderna villor med nergrävda källare på låglänta leråkrar.

De stängda vägarna i storgöteborg märkte vi definitivt av. Två nya medarbetare skulle börja idag, de blev kraftigt försenade.

Hur som helst nu är vi fulltaliga på grävningen. Personalen utgörs i dagsläget av: Anders K, Björn B, Ida F, Leif (undertecknad, tillika ansvarig), Mats N och Ola (denna vecka föräldraledig, ersätts av Stina T respektive Anders H). Ett bra gäng som nog kommer att få ordning på det hela.

Regnkaos och översvämmade schakt till trotts!

Nu börjar vi gräva i centrala Halmstad

2011-08-12T13:15:00.005+02:00

I centrala Halmstad ska nya ledningar för fjärrkyla byggas. I augusti och i september kommer därför Brogatan mellan Stora torg och Hamngatan samt Storgatan mellan Brogatan och Klammerdammsgatan mitt i det medeltida Halmstad att undersökas av arkeologer från Kulturmiljö Halland, Kulturen i Lund, Riksantikvarieämbetet och Bohusläns museum. Vi kommer att skriva återkommande om grävningen här på bloggen!

Vid undersökningen kommer vi att gräva ett snitt genom de äldsta delarna av Halmstad. I Brogatan finns troligen resterna av en hel tomt som legat mellan Nissan och en medeltida huvudgata med ungefär samma sträckning som Storgatan. I Storgatan kommer undersökningen att skära tvärs genom flera tomter med tät bebyggelse som legat utmed den medeltida huvudgatan.

Extensivt och intensivt - bildkavalkad från Tölö

2011-08-11T20:13:00.004+02:00

Extensiva delar av undersökningsytan dokumenterar vi genom i 2 skopbredder (3,5 m) breda sökschakt. Dessa placerar vi med 8-10 m mellanrum

Delar som inte avbanas söks givetvis av med metalldetektor.

De delar av ytan som har lite högre anläggningstäthet intensivundersöks.

Regnet kom någon timme innan vi skulle sluta.

Silt och lera är rätt ledsamma material att ha som undergrund när det regnar och man skall bedriva arkeologi....

Parcellavgränsning

2011-08-10T19:08:00.002+02:00

Schaktningen på Tölö Ängar 2 fortsätter. Nu genom att vi successivt närmar oss platsens centrala delar. Vi totalavbanar inte boplatsens perifera delar utan arbetar oss framåt med parallella 2-3 skopor breda schakt med ungefär 10 meters mellanrum. På detta vis fångar vi upp de parcellavgränsningar som finns på ytan. Metoden ger oss också möjlighet att öppna upp ytterligare ytor om delar av schakten visar sig innehålla koncentrationer av anläggningar.

Hur gamla är då parcellerna på bilden ovan? Det vet vi inte, däremot kan vi konstatera att de är yngre än de flesta anläggningarna i området då parcellavgränsningarna skär en mängd anläggningar.

Varje dag är full av överraskningar

2011-08-09T19:18:00.003+02:00

För att inte drabbas av överraskningar i slutet av grävningen valde jag att inleda undersökningen av Tölö Ängar 2 med att schakta på ett par tidigare oschaktade impediment. Dessa verkade intressanta ur gravhänseende och jag ville absolut inte bli stående mot slutet av undersökningen med nyupptäckta gravar - alltså började vi där det fanns risk att finna överraskningar. Och vi fann! Det rör sig om en sannolik jordfylld stensättning, vi kommer att veta bättre när vi hunnit rensa fram den ordentligt.

Vid den inledande rensningen, och en provstick med en skyffel, i den presumtiva graven hittades denna keramikskärva. Godset är ca 5 mm tjockt, ytan närmast polerad. Storleken framgår i jämförelse med mina fingrar. Spontant säger jag romersk järnålder, och definitivt äldre järnålder.

Undra just om morgondagen också är full av överraskningar?

Hoppas de är roliga i så fall!

Att etablera en grävning

2011-08-04T13:08:00.003+02:00

Ibland går det lätt och smidigt att etablera en halvstor eller stor grävning. Ibland är det rätt jobbigt. Idag var det rätt jobbigt. Det var mycket som inte gick som det skulle....

Vi skall under augusti och september slutundersöka två fornlämningar i Tölö. Exakt var det är för lämningar är lite svårt att säga. Det finns inga dateringar från förundersökning eller utredning, inga fynd som kan dubbelkollas har sparats. Däremot är det klart och tydligt att det rör sig om boplatslämningar, metalltida sådan. Det intressantaste vore om det på denna plats finns lämningar fårn yngre järnålder och medeltid men det vet vi ärligt talat inte ännu. Eventuellt kan där finnas fossil åker, men när man ser spåren av den förmodade fossila åkern på flygfoto funderar jag på om det inte snarare rör sig om systematiskt utlagda dräneringsdiken. Detta kommer att visa sig om ett par dagar.

Själva etableringen då? Jo projektören hade låtit slå de ängar på vilka undersökningarna kommer att äga rum. Detta var föredömligt gjort. De fysiska förutsättningarna var med andra ord som de skulle.

När vi skulle köra ut bodar, container etc blev chauffören lite betänksam. Han tyckte att gräset var lite vått och befarade att han skulle slira. Ok, vi kom överrens om att lämna boden vid vägen och dra upp den med grävmaskinen istället.

Nåja. Chauffören började köra men det gick långsammare och långsammare. Plötsligt satt han fast. 25 ton kranbil satt fast ute på ett västsvenskt gärde och chauffören började få något vilt i blicken. Han hade för ett par veckor sedan vält med en 60 tons transport och fått ringa bärgaren. Självrisken låg på 17.000 kr.... Antar att han såg detta framför sig.

Vi arbetade snabbt fram en plan. Av med containern och skottkärrorna från flaket. Containern hamnade ungefär där jag ville. Sedan gick jag ner och hämtade ett par spadar från flaket på min släpkärra.

Vi satte igång att gräva fritt däcket. Lade in brädor. Provkörde och satt än mer fast.

Då körde vi upp ett par skottkärror grus som vi lade i groparna och hämtade ett par plankor till. Provkörde och slirade på plankorna.

Någon stans hade lastbilen sugit sig fast.

Aha! Framhjulen!

Plankor under framhjulen. En vajer letades upp och kopplades till en annan, men liten, lastbil. Den lille drog och den store försökte gunga sig loss.
Det lät.
Det luktade.
Det lyckades!

Chauffören körde lättade vidare till nästa jobb. Jag lastade in materiel i containern. Låste den och den splitter nya arbetsboden ordentligt. Nu var etableringen så klar jag kunde ordna den idag.

Platsen återser jag på måndag. Då startar grävningen!

Alla goda ting är tre...

2011-08-02T14:34:00.004+02:00

Tidigare under året har Kulturmiljö Halland framför allt ägnat sig åt mindre uppdrag, men i likhet med större delen av resten av arkeologisverige medför sensommaren en stor anhopning jobb.

Kulturmiljö Halland startade denna vecka en större arkeologisk undersökning i Trottaberg mellan Halmstad och Tylösand. Grävningen pågår i ungefär två månader och berör framför allt en metalltida boplats.

Nästa vecka startar en ungefär lika stor grävning i Tölö i Kungsbacka. Även där skall en metalltida boplats, eventuellt sen sådan, undersökas. Den grävningen beräknas avslutas i slutet av september.

Om ytterligare ett par veckor drar undersökningar inför ledningsdragningar i Halmstads innerstad igång. Jobbet är omfattande och komplext och genomförs i samarbete med RAÄ och Bohusläns museum.

Åskloster i lokalnyheterna

2011-06-30T16:07:00.000+02:00

En hälsning från vikingatiden?

2011-06-23T12:44:00.002+02:00

Ibland påträffar arkeologen märkvärdiga ting som inte alltid är så lätta att tolka och den kännande blicken kanske inte alltid är så väl utvecklad som denne vill tro. Exempelvis lär ett vädurshuvud i bränd lera från förromersk järnålder blivit liggande såsom en slags maskot i en arbetsbod i Malmö innan man kom på att det kanske var något speciellt med det i alla fall (obekräftat rykte som gärna får dementeras). I ett annat fall i småland skall två koppararmringar från sen bondestenålder tolkats såsom recent metallskrot under utgrävningen, innan någon fick upp ögonen för dem och insåg vad det var. Liknande exempel finns i mångfald, det gemensamma för dem är att föremål som misstolkas alltid är ovanliga och i vissa fall unika. Arkeologens kännar- blick är lika ovan vid att se det den inte tidigare sett som vem som helst annans.

Med detta resonemang som bakgrund kan jag nu berätta att jag registrerat ett föremål från Stafsingen såsom ”sänke” av bergart. Sänket är drygt 10 cm långt och avbrutet vid basen, så det har sannolikt varit betydligt längre. Föremålet är påträffat i Stafsinge utanför Falkenberg, där vi grävde delar av en vikingatida boplats sommaren 2010, närmare bestämt i ett grophus som även i övrigt var rikt på fynd. Vid registreringstillfället började jag betrakta föremålet lite förstrött och hajade till av det faktum att det var aktivt format för att få mjuka, rundade former, samt att man hade valt att inte fullfölja linjerna som annars är karakteristiskt för sänken. Kanske är det så att det är en liten statyett av…. ja vad då? Vi öppnar härmed frågan för en omröstning i spalten till höger.

Maffiadåd 5000 f.kr.

2011-06-22T14:17:00.005+02:00

Krossade knäskålar - typisk maffiametod

Innan cementen uppfanns fick man nöja sig med stenar kring fötterna på de som skulle sänkas i närmaste lagun och för evigt försvinna.

Här har vi bevisen. Kulturmiljö Halland observerade dem igår, under sitt besök i Danmark. Maffian har sina rötter på Själland, inte Sicilien. Ovan kan ni med egna ögon skåda maffians brutala metoder en mörk natt för 7000 år sedan. Först har knäskålarna krossats . Sedan har man fäst stenar vid den dödes fötter och sänkt honom. För givetvis är det en man. En kraftigt byggd man - typisk "torped-typ" - berättar våra anonyma källor.

Dagens METRO - nya perspektiv

2011-06-20T07:26:00.002+02:00

I dagens METRO fanns en liten artikel om svenskens glassätande. Tydligen konsumeras det glass för i runda svängar 840 miljoner kr varje år i Sverige. Det är ungefär 20.000 prisbasbelopp. Och för att få en arkeologisk koppling så kan man konstatera att det motsvarar lite drygt 4 årsverken exploateringsarkeologi...

Kommentarsgranskning

2011-06-13T14:09:00.002+02:00

Eftersom det börjat dyka upp en del spam bland kommentarerna så har vi nu infört granskning av kommentarer innan publicering. Eftersom det är fältsäsong och semestertider så finns det en risk att det kan ta någon dag eller två innan kommentarer läggs upp.

Nationella mål för kulturmiljösektorn

2011-06-09T11:00:00.004+02:00

Tidigare fanns ett antal nationella mål för kulturmiljöområdet, de var:

Ett hållbart och försvarat kulturarv.
Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer med kulturmiljöarbetet som drivande kraft i omställningen.
Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för de egna kulturmiljöerna, nationellt och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv.

Det första målet är ganska enkelt, det kan man förhålla sig näst intill instrumentell till. Det handlar i princip om att tillämpa den befintliga lagstiftningen. Vår lagstiftning är stark, den springande punkten är resurser och att tillämpningen av lagen skiljer sig åt mellan olika delar av vårt land. Punkt två och tre på listan är knivigare. De kräver ett helt annat arbetssätt än det som kulturarvsförvaltningen tillämpar i Sverige idag. Kulturpolitiken har sedan dess skrivits om, relevanta mål för kulturarvet och kulturmiljön står nu snarare att finna bland de nationella miljömålen än bland målen för kultursektorn. Målen för kulturmiljöområdet finner man under följande nationella miljömål (Miljömålsportalen):

Det första miljömålet, begränsad klimatpåverkan, har indirekt med kulturarvet att göra. Ett förändrat klimat påverkar som vi kommer att se kulturarvet. Påverkan är såväl positiv som negativ, men sannolikt mest negativ.

Det andra miljömålet, frisk luft, har en kulturarvsrelaterad indikator: påverkan på runinskrifter. I snitt 93% av runorna var intakta vid det första dokumentationstillfället. Vid en nylig uppföljning var bara 81% intakta.

Det tredje miljömålet, bara naturlig försurning har även det runinskrifter som indikator. Det har ytterligare en kulturarvsindikator, nedbrytning av arkeologiskt material i jord.

Det tolfte miljömålet, levande skogar har en tydlig kulturarvsindikator: andel skadade fornlämningar vid skogsbruksåtgärder. Tendensen är oroväckande.

Det trettonde miljömålet, ett rikt odlingslandskap har även det en kulturarvsindikator: kulturspår i odlingsmark.

Det femtonde miljömålet, god bebygd miljö har flera kulturarvsindikatorer: antikvarisk kompetens; byggnadsminnen; planering kulturmiljö. Det sistnämnda är kanske det som är mest oroande. Andelen kommuner som har planer för kulturmiljön är minskande.

Angående DS 2011:6

2011-05-30T11:19:00.001+02:00

Intervju med MARKs vice ordförande Erik Rosengren angående DS 2011:6.

På gång: Ås kloster

2011-05-30T08:10:00.004+02:00

I sommar kommer Kulturmiljö Halland att medverka vid forskningsundersökningarna i Ås kloster norr om Varberg. Ås kloster var ett cistercienserkloster som grundades i slutet av 1100-talet. Med lite tur är det avträdet som kommer att undersökas, åtminstone kan det vara det utifrån planritningar baserade på markradarundersökningar.

Projektet kring klostret har drivits ett par år och de tidigare resultaten finns publicerade på en hemsida. Utöver markradarundersökningar har flygburen laserscanning genomförts.

DS 2011:6, ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området

2011-05-19T10:16:00.004+02:00

Igår gick svarstiden för remisser på kulturdepartementetes DS 2011:6 ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ut. De flesta, om inte alla (?), svaren finns utlagda på kulturdepartementets hemsida.

Vetenskapsradion på Sveriges radios P1 var snabba på att kategorisera remissvaren: 72% kritiska, 15% positiva; 13% avstod från att svara.

Läs även Maja Hagermans kommentar från igår.

För övrigt står hela lag (1988:950) om kulturminnen mm inför en större revidering vilket gör det förvånande att förslaget om ökad konkurrens på det uppdragsarkeologisk området gick ut som separat förslag.

Videotips

2011-05-09T14:26:00.002+02:00

Arkeologi handlar om att finna vetenskapliga fakta om hur det var förr i tiden samt tolka dessa fakta vetenskapligt.

N-TAG i Kalmar

2011-04-27T16:02:00.003+02:00

I tisdags startade Nordic TAG 2011.Denna gång i Kalmar, arrangerat av Linné-universitetet och med temat multudisciplinary archaeology. Jag hade tänkt att vara med på hela konferensen men det blev bara en dag. Hade planerat ett föredrag men fick göra ett inhopp så det blev till slut två föredrag på sessionen combining facts - eco-facts as artefacts (eller vad den nu hette). En intressant session med allt ifrån musikinstrument (soundscapes) via ben till hamlade träd. Självklart stod jag för det sistnämnda....

Det jag pratade om var:

1/ Biologiskt kulturarv. Detta inlägg var en del av projektet Vindkraft och kulturmiljö som Kulturmiljö Halland driver. Tanken med inlägget var att uppmärksamma växter (biologiskt kulturarv) som en fullt dokumenterbar rest vilken berättar om hur landskap tidigare utnyttjats. Framför allt är infallsvinkeln användbar vid vindkraftetableringar då man ofta nöjer sig med att konstatera att det i de historiska källmaterialen nämns att det aktuella området brukats som utmark, men man lyfter inte fram några fysiska belägg för detta.

2/ Hallands djurliv genom tiderna. En presentation av en djurbensdatabas jag sammanställt. Databasen täcker in de flesta djurben som hittats vid arkeologiska undersökningar i Halland.

Överlag var dagen trevlig. Jag grämer mig att jag inte kunde vara med längre än vad jag var, men det kommer fler konferenser i framtiden!

Meddelande från Kina

2011-04-14T11:18:00.005+02:00

Jag fick precis ett mail från en kollega som befinner sig på konferens i Kina. Jag tar mig friheten att återge hela mailet eftersom det indirekt berör grundläggande yttranderättsliga och demokratiska frågor. Företeelser där Kina, ur ett västeuropeiskt perspektiv, har en del övrigt att önska:

Tjena.
har kommer ett litet medelande fran Kina. Hitentills har det varit ett tamligen speckat schema utan mycket pauser, men med mycket jetlagg. Jag har tyvarr inte kunnat uppdatera mig pa bloggen eftersom den av nagon dunkel anledning ar blockerad. Samma galler for facebook, sa jag kan inte komunicera med det heller. Jagh tror dock vi vantar med inlagg pa bloggen tills vi ar tillbaka, det blir nog lite konstigt annars. Mojligen kan du skriva att de utsanda sett manga intressanta foredrag, samt nogra mindre intressanta. Under tecknad vill framhall tjejerna fra Taiwan som glatt pratade om gisdata som illustration for massutrotningsprocesser 70 000 fore var tid. Annars sa kan vi val vanta med inlagg. Nu maste jag sluta, det ar ko till dessa datorer. Ses pa tisdag.

Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkelogiska området

2011-04-14T10:18:00.005+02:00

Ingen arkeologiskt intresserad person har väl missat att Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ligger ute på remiss. Remissen har gått ut till 110 remissinstanser vilka bjudits in att besvara den. Därtill kan det noteras att det är en demokratisk rättighet att även som privatperson besvara en remiss. Det har jag gjort. Nedan återges sammanfattningen av mitt remissvar. Det finns många andra punkter att ta upp och diskutera men jag har bara haft tid att behandla dessa sex. Notera att remissvaren är mina personliga och inte speglar Kulturmiljö Hallands syn på det hela, Kulturmiljö Halland har heller inte fått handlingen på remiss.
/ Leif Häggström

Utgångspunkten för remissen är att det inom det uppdragsarkeologiska området skall råda effektiv konkurrens och finnas en mångfald aktörer. Jag hävdar att det med hänsyn taget till Sveriges specifika fornlämningsbestånd och exploateringstryck råder en effektiv konkurrens och en mångfald aktörer. Lagändringsförslaget är därför inte bara onödigt utan direkt skadligt för såväl kulturarvet som de inblandade aktörerna och bör därför avfärdas. Detta hade upptäckts om en djuplodande konsekvensanalys av lagförslaget gjorts av experter på förhand.

Detta remissvar kan sammanfattas i följande delpunkter:

1/ Marknaden, som omsätter ca 200 miljoner kr årligen, är redan idag liten för de ca 40 aktiva utförare som finns. Allt för få företag har idag tillräcklig omsättning för att upprätthålla en kritisk massa.

2/ Erfarenheter från England visar att ohälsotalen ökar, arbetsmiljön blir sämre och anställningarna otryggare för de utförande arkeologerna vid fri konkurrens på det uppdragsarkeologiska området.

3/ Kunskapsåterföringen till forskarsamhället och den intresserade allmänheten kommer att minska då vetenskapliga studier visar att offentliga utförare är bättre på att sprida kunskap och vetenskapliga resultat än små privata utförare.

4/ Demokrati, kulturarvet tillhör oss alla men vid fri konkurrens och än mer slimmade budgetar är risken stor att återförandet av kunskap till lokalsamhället går förlorad eller helt enkelt negligeras.

5/ Generell visavi specifik kunskap. Redan idag märks en tendens att billiga anbud som innebär ett verifierande av redan känd kunskap har större chans att väljas än anbud präglade av ett nytänkande som kan ställa rådande kunskap i ny dager. Denna tendens löper stor risk att förstärkas om företagaren själv får välja utförare. Tendensen är såväl samhällsekonomiskt som kulturhistoriskt mycket dålig.

6/ Säkrandet av arkeologisk data vid konkurs. Detta har visat sig vara ett stort problem internationellt och det måste utarbetas en genomtänkt handlingsplan för denna risk, en plan som träder i kraft samtidigt som ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin. Risken för dokumentationen stiger ju fler utförare det finns på ”marknaden”. Redan nu finns tydliga problem hos vissa utförare.

SJ och KML?

2011-04-11T08:54:00.003+02:00

De senaste dagarna har det pratats en del om SJ i media. Detta beror på Ulf Adelsohns uttalanden i samband med att han avgick som ordförande i SJs styrelse. Han uttryckte kritik mot hur konkurrensen tillämpas på området järnväg och tågtrafik. Detta fick Peter Hjörne att skriva följande ord i ledaren i GP i helgen (GP är för övrigt oberoende liberal):

Konkurrens är bra och monopol för det mesta av ondo. Så lyder huvudregeln. Det betyder emellertid inte att man inte kan och skall göra undantag. SJ borde vara ett sådant undantag.

SJ hade lika gärna kunnat bytas ut mot uppdragsarkeologi. Så anser i alla fall jag ju mer jag sätter mig in i effekterna av fri konkurrens på det uppdragsarkeologiska området. Effekterna så som de blivit i de länder där fri konkurrens råder.

Det finns fortfarande tid att svara på remissen angående ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området.

KMH över världen

2011-04-11T08:35:00.004+02:00

I morgon startar 2011 års CAA möte, denna gång i Beijing, Kina. Vi har två representanter på plats, Ola Kadefors och Anders Håkanson. Det bizarra är att, om man bara ser till rese-, hotell- och konferenskostnaden, så gick det i princip på ett ut att skicka medarbetare till Kina som till att skicka dem till Oslo på EAA-mötet i höst. Så när medarbetarna själva fick välja var valet givet....

Två andra medarbetare, Linn Mattsson och Stina Tegnhed, är i fält. Det gör att vi bara är halv styrka på kontoret dessa dagar. Mindre kaffe för mig att koka med andra ord - det är trots allt min kaffevecka.....
/ Leif

Skäggig man i Stafsinge nu åldersbestämd!

2011-04-07T08:54:00.003+02:00

Sedan vi i somras var i Stafsinge och tog bort den äldre vägen vid Stafsinge gamla kyrkoruin, så har vi funderat över det lilla silvermyntet som Jonas Paulsson detekterade fram i inledningen av undersökningen. Myntet är klippt på mitten, i ögonhöjd på en skäggig man i profil. Av mannen kan anas en bastant näsa och profilerade läppar samt ett öra. Figuren inramas av täta cirklar. Myntet har nu blivit daterat av Kenneth Jonsson, professor i numismatik vid Stockholms universitet, och det visade sig att Jonas Paulssons fältdatering (”silvermynt…. nordtyskt… ca 900-tal… tror jag”) stämde tämligen väl. Myntet är en kölnefterprägling, sannolikt gjord i Nijmegen någon gång mellan 1002-1024. Gubben ifråga är Heinrich II, från början tysk kung i Mainz, men sedermera kejsare i det tysk-Romerska riket då han även lyckades bli kung över Italien. Myntet är således från senare delen av vikingatiden, vilket väl stämmer överens med övriga fynd på platsen. Vid samma plats påträffades även en klippt arabisk dinar, vilken dock kräver viss konservering för att närmar kunna bestämmas. Vi återkommer i frågan längre fram.

Rösta på din halländska favoritfornlämning

2011-04-06T10:43:00.001+02:00

Nu kan man rösta på sin halländska favoritfornlämning. Omröstningen finns här på bloggen, i spalten till höger.

Skynda rösta, tiden är begränsad!

Lästips: arkeologins obeständighet

2011-04-04T12:59:00.002+02:00

Vad händer med arkeologin när samhällets ekonomi krisar?

Detta, och andra baksidor av kommersiellt bedriven arkeologi, diskuterades på en EAA-session härom året. Publikationen finns som pdf.

Nytt nummer av Utskrift!

2011-03-24T21:55:00.047+01:00

Vilka var de människor som formade landskapet under yngre järnålder och historisk tid? Aktuella frågor i ämnet diskuterades vid konferensen Landskaparna, som anordnades i november 2009 på Smålands Museum i Växjö. Konferensen samlade skandinaviska forskare från olika discipliner – främst arkeologer, historiker och kulturgeografer som aktivt arbetat med landskapet som tema. I detta nummer av Kulturmiljö Hallands tidskrift presenteras några av inläggen från konferensen.

Inledningsvis ger Tore Artelius sin syn på den medeltida bebyggelsen ur ett förhistoriskt perspektiv – hur bronsåldersmänniskornas världsbild kommer att påverka var medeltidens människor bygger sina hus och gårdar. Därefter följer några artiklar som ger ett övergripande perspektiv på landskapandet utifrån olika källmaterial. Mattias Karlsson diskuterar förändringar i bebyggelsens struktur och lokalisering utifrån jordmån och teknologi som ett alternativ till det rådande forskningsperspektivet om maktens roll i landskapets förändringar. Bertil Helgesson och Henrik Svensson använder båda äldre lantmäterikartor för att belysa den tydliga dynamik i landskapet som går att utläsa ur kartorna – Helgesson med flera skånska exempel och Svensson med Öjaby utanför Växjö som ett exempel. Den bild av landskapet som skifteskartorna ger är en ögonblicksbild vid en given tidpunkt av ett landskap som är statt i ständig förändring. En del av denna förändring kan vi se i kartmaterialet.

Flera författare diskuterar olika exempel på gårdsnivå från olika delar av Sverige och Finland. Vardagsliv och försörjning på utjorden Bollarp, en flera gånger uppodlad och nedlagd gård i norra Småland diskuteras av Ådel Vestbö Franzén – ett tydligt exempel på hur människor skapar och återskapar vissa platser i landskapet utifrån skiftande befolkningstryck och andra behov, till skillnad från de mer fasta bygderna som man nyttjat mer kontinuerligt. Katarina Eriksson, Gunvor Gustafsson och Stig Welinder diskuterar fäbodar i Oviksfjällen och i Ljusdals kommun, där man kan se samma typ av varierat utnyttjande av platser med skiftande aktiviteter i olika tidsperioder.

Går vi så till det mer kontinuerligt brukade landskapet så visar Lars Jönsson hur de som bodde på den sydskånska storgården Lockarp tydligt har manifesterat sina sociala och rituella behov i topografin och den rumsliga indelningen i olika zoner på gården. Lena Beronius Jörpeland diskuterar de rumsliga och tidsmässiga variationerna för den medeltida bebyggelsen i Mälardalen, där man kan se flera flyttningar av själva gårdsbebyggelsen inom ett mindre område. Ulrika Rosendal presenterar undersökningarna av byn Mankby i södra Finland, som övergavs helt 1556, då Gustav Vasa anlade en kungsgård i närheten. De arkeologiska undersökningarna i Mankby ger intressanta perspektiv på frågor kring kolonisation, gravskick och inte minst den materiella kulturen med ett innehållsrikt keramikmaterial.

Rapporten avslutas med två artiklar kring försörjning i ett lite större landskapsperspektiv. Johan Åstrand diskuterar medeltida järnhantering i Småland med utgångspunkt i fynd av slagg och andra smideslämningar i Jönköping. Det var en omfattande verksamhet med flera inblandade aktörer. Slutligen presenterar Kathrine Stene de spår av omfattande järnproduktion och massfångst av vildren som iakttagits i Grimsdalen och Gråfjellområdet i östra Norge och sätter dessa i relation till mer övergripande samhällsförändringar under medeltiden. Avslutningsvis diskuterar Katalin Schmidt Sabo på ett mer övergripande sätt aktörsperspektivet och det synsätt som varit vägledande för konferensen, nämligen människorna som aktiva aktörer och skapare av kulturlandskapet – landskaparna.

Boken tillägnas Tore Artelius för att hedra hans minne.

In Situ archaeologica 2009-2010

2011-03-23T09:09:00.006+01:00

I mitten av 1990-talet gjorde Riksantikvarieämbetet en intressant satsning. Man finansierade under en tid så kallade forskningskoordinatorer vid de arkeologiska institutionerna på universiteten. Syftet var att skapa kontakter och synnergieffekter mellan universitetsvärlden och den antikvariska världen. Kontakter som man upplevde successivt försvunnit i takt med att exploateringsarkeologin ökat i omfattning.

Jag vet inte hur det är med övriga universitet men i Göteborg lever fortfarande delar av det som Tore Artelius initierade under sin tid som forskningskoordinator. Jag tänker dels på den årligen återkommande västsvenska arkeologidagen som ägt rum sedan 1996 och dels på den arkeologiska tidskriften in Situ.

Som med så många andra tidskrifter var in Situ relativt enkel att starta. Det var enkelt att ge ut de första två tre numren. Men sedan blev det trögt. Det redaktionella ansvaret bollades mellan olika parter och finansieringen var svår att få ihop. Men för ett par år sedan togs de huvudredaktionella ansvaret över av Bohusläns museum, en mängd västsvenska institutioner gick in med redaktionsmedlemmar och som finansiärer. Ambitionen höjdes och ett peer-preview system för granskning av artiklar infördes. Namnet ändrades och fick tillägget archaeologica. Tidskriften blev nordisk istället för regional/västsvensk.

För ett par veckor sedan såg det senaste numret dagens ljus, nr 2009-2010. Numret innehåller 11 artiklar varav den sista följs av ett diskussionsblock med fyra kommentarer. Den breddade ambitionen märks tydligt, endast ett fåtal artiklar behandlar västsverige. Kronologiskt ligger fokus på stenålder, då framför allt med bidrag från konferensen Bo-08. Ett par artiklar handlar om andra perioder.

Numret kan beställas från In Situs hemsida.

Kulturmiljö Halland är givetvis delfinansiär.

Har LRF ett finger med i spelet?

2011-03-16T12:57:00.005+01:00

Man kan misstänka att LRF har ett finger med i spelet vad det gäller den aviserade förändringen av den arkeologiska praktiken vilken i dagsläget innebär att projektören betalar för de fornlämningar denne påverkar genom sitt projekt samt att länsstyrelsen beslutar vem som skall undersöka den berörda lämningen. Internationellt kallas det polluter pays principle. I en krönika i GP igår kunde man läsa följande citat från LRFs vice ordförande Helen Jonson:

Orimligt anser LRF.

– Dels tycker vi att staten bör göra större skillnad mellan olika typer av fornlämningar, gradera dem efter hur kulturhistoriskt intressanta de är. Dels bör staten ta det fulla kostnadsansvaret för en arkeologisk utgrävning, som berör småföretagare, säger Helena Jonsson, vice ordförande LRF.

Vad Maria Haldesten egentligen ville säga med sin krönika blir jag inte riktigt klok på trots fyra genomläsningar. Men jag hittade följande från LRFs stämma för ett par år sedan:

Kl 14.33
Fornlämningar som innebär problem för företagande på landsbygden debatterades. Efter votering fick Mats Weinesson, Östergötland, sin att-sats antagen, den lyder att staten alltid fullt ut ska stå för den arkeologiska utgrävningskostnaden. Det beslutades också att skyddet för fornlämningar ska ges en regional anpassning.

Kanske finns LRF-stämman med i bakgrunden när det nu liggande förslaget om att förändra hur arkeologiska upphandlingar äger rum lades. Det man glömmar i sammanhanget är att det inte är en självklarhet att fornlämningar skall få grävas bort. Lagen (kap 2, §§12-13) säger att en fornlämning skall bevaras, men att den om så krävs kan grävas bort mot att projektören kompenserar detta genom att bekosta en fullödig vetenskaplig dokumentation av lämningen.

För att summera upp det hela med ord lånade av en av aftonbladets ledarbloggare: Det här kan inte bli bra!

Rapporteringens godispåse och fallgropar

2011-03-16T08:10:00.003+01:00

Agneta Lagerlöf illustrerar rapporteringens många ansikten, eller rapportmediets godispåse om man så vill. En godispåse som de flesta länsstyrelser väljer väldigt snävt ur i sina beställningar.

I dagarna två samlades sisådär tio dussin arkeologer på Historiska museet i Stockholm för att diskutera rapporter utifrån ett mycket digert program med något dussin föreläsare. RAÄ arrangerade mötet. Jag tänkte nu fånga upp det som jag uppfattade som några av mötets kärnpunkter:

Synteser. Återkommande i en stor mängd föredrag var önskemål om fler synteser. Önskemålet kom från såväl journalister som forskare och fältarkeologer. Fältarkeologin är annars väldigt objektfixerad till sin natur, men det är inte så konstigt då finansieringen är kopplad till den enskilda fornlämningen. Utan synteser har t.ex. skolboksförfattarna bara gammal litteratur att förlita sig på.
Digital arkivering. Att långsiktigt arkivera digitala handlingar samt hantera dem på ett sätt som gör dem användbara i framtiden (uppdatering av filformat mm) återkom som fråga i ett antal föredrag. I något fall hävdades till och med att i idag riskerar att fullständigt tappa stora delar av de senaste 20 årens dokumentation om man inte löser e-arkiveringsproblemet snabbt och effektivt. Någon slags samlingspunkt behövs, och kopplingar till k-samsök och kringla lyftes fram. Mot slutet av konferensen enades man om att det är RAÄ centralt som äger frågan, vilket stämmer väl mer RA-FS 2009:1 där man kan läsa: Myndigheten skall upprätta en strategi för bevarande av elektroniska handlingar.
Populärvetenskap. Popularisering och förmedling av arkeologiska resultat återkom i flera föredrag. Vetenskapsjournalisterna/filmarna som höll det inledande respektive det avslutande föredraget konstaterade oberoende av varandra att populariserad historia handlar om: Andra världskriget, våld och blod. Samt att det måste finnas en berättelse att ta fasta på för att man skall kunna förmedla resultaten. Resultaten får inte heller vara för vida och abstrakta utan bör koncentreras på en utvald företeelse.
Förmaningar. Riksantikvarieämbetets företrädare var i flera fall förvånansvärt frispråkiga. Man var kritisk till att så få rapportformer beställdes av länsstyrelserna i deras kravspecifikationer. Man sa uttryckligen att rapporttiden inte får sjunka lägre än vad den gjort.

Oscar Montelius kloka ord får illustrera rapportens och dokumentationsmaterialets betydelse.

En arkeologidag i Tore Artelius anda

2011-03-08T10:30:00.005+01:00

En årlig tilldragelse för västkustarkeologer är den västsvenska arkeologidagen. Initiativtagare och inspiratör för arkeologidagen var från början Tore Artelius, vars tragiska bortgång inträffade endast ett par dagar innan årets arkeologidag. Arkeologidagen syftar till att öka kommunikationen i ett arkeologsamhälle som i allt högre grad präglas av konkurens och slutenhet mellan de grävande institutionerna. Tores önskan var att söka överbrygga detta, att i någon mening kvarhålla den grundläggande betydelsen i arkeologin där kärnan utgörs av ett aktivt sökande efter kunskaper om förhistoriska världar. Tore visste att arkeologens sökande ej var något ensamarbete, att ingen arkeolog eller institution i sig själva är stora nog att ge mening och betydelse åt historien. Tores önskan till kommunikation och samarbete fick jag personligen erfara då jag i höstas deltog i undersökningen av bronsåldershögarna i Ränneslöv, ett projekt där UV väst och Kulturmiljö Halland från början varit konkurrenter, men där Tore önskade vårt deltagande i fältarbetet helt enkelt för att han tycke att fornlämningen berörde oss alla såsom arkeologer. Heder åt en sådan man. I dessa tider av kraftig omdaning av yrkets förutsättningar är det viktigt att kvarhålla något av den känslan som ursprungligen gjorde att vi sökte oss till ämnet, en önskan att få veta något om människan och hennes livsbetingelser i det historiska djupet. Tack för allt Tore.

I övrigt var årets upplaga av arkeologidagen var en kavalkad av sällsynt intressanta och insiktsfulla föredrag. Trotts undertecknads lätt förvirrade bidrag, fann jag årets upplaga av arkeologidagen såsom en av de bättre jag varit på. Utan att nämna någon särskilt framställan kan det konstateras att flera föredrag tangerade temat dokumentationsteknik, och då särskilt gammal dokumentationsteknik kontra ny. Med detta kan man konkludera att det är mycket svårt att ersätta ett genomtänkt hantverk, baserat på fingertoppskänsla och erfarenhet, med nya tekniska metoder. I mycket kan nya metoder komplettera, men närapå aldrig ersätta en beprövad metodik. Vidare fick vi oss till livs det äldsta kända skeppsvraket på västkusten och med det lite ekonomisk historia, vi fick de märkligt lokala svärdlyftarna från hällarna i Bohuslän, vi fick bloddrypande prästinnor från förromersk järnålder och ytterligare en mängd intresseväckande spörsmål. Tore hade varit nöjd med dagen.

Annorlunda järnfynd i Tvååker

2011-03-03T10:14:00.008+01:00

Var på SVK igår och hämtade metallfynd från Tvååkersgrävningen.

Ett överraskande järnföremål låg i en av lådorna. Har någon sett någonting liknande?

Hittades i ett stolphål från ett av de tidigmedeltida husen.

Några tankar utifrån dagens Metro

2011-03-03T08:36:00.006+01:00

I dagens metro, som jag läser på tåget nästan varje dag, innehöll ett tänkvärt perspektiv. För närvarande ligger ett lagändringsförslag som utgår ifrån att arkeologin omsätter stora summor pengar i samhället varje år. Pengarna kommer framför allt ifrån det offentliga i form av kommun och statliga verk. Då främst från transportstyrelsen i samband med infrastrukturbyggnation. Tanken med lagförslaget är att användandet av dessa summor skall rationaliseras och minska genom att uppdragen konkurrensutsätts i högre grad än tidigare. LOU skall införas och projektören skall välja vilket bud som är passar projektet bäst.

Men vad är det egentligen vi pratar om, omsätter uppdragsarkeologin de facto så stora medel att man tjänar mer pengar i förhållande till den kunskap man riskerar att förlora genom att ändra systemet?

Jag tror inte det.

Uppdragsarkeologin omsätter under "normalår" 160-200 miljoner kr. Detta enligt beslut från länsstyrelsen. Hur många av dessa projekteringar som de facto kommer upp i beslutskostnaden framgår inte av siffrorna men där finns åtskilliga företag som inte debiterar fullt belopp om jobbet inte krävt de resurser som budgeterats. Hur som helst. För att få lite perspektiv på summan 200 miljoner kr per år så kan man återknyta till dagens metro. Där finns en artikel om hur dåligt det går för hemelektronikbranschen just nu. Omsättningen är stor, kampen om marknadsandelar är en strid på kniven. Bland de 10 största företagen gör fem ett positivt resultat, tillsammans gör de en vinst på så lite som 89 miljoner kr. Betydligt intressantare är då den förlust som elgiganten och media makt gör. Dessa två kolosser förlorade i fjor sanslösa 607 miljoner kr. Två elektronikjättar gör alltså på ett år en gemensam förlust som överstiger all uppdragsarkeologi i Sverige under tre år!

De eventuella ekonomiska vinster man kan göra på konkurrensutsätta uppdragsarkeologin enligt LOU förefaller i det perspektivet väldigt små.

För övrigt är arkeologin redan konkurrensutsatt, om än genom ett ganska krångligt system. Men då skall man ha i åtanke att arkeologi inte är en vara som är jämförbar med t.ex. en kommuns upphandling av mat till barnomsorgen. Arkeologi är humanistisk/samhällsvetenskaplig vetenskap. Och hantverk. Ett hantverk som man lär sig genom år av erfarenhet. Detta innebär att alla de småföretag som regeringen önskar stimulera fram genom reformen inte innefattar företag startade av nyutexaminerade studenter utan snarare erfarna arkeologer som skall fås att starta eget. Vilket redan idag sker.

Men knäckfrågan är: Hur många företag med kritisk massa ryms inom den riksmarknad som idag är 160-200 miljoner kr stor och som i framtiden skall minska genom ökad/fri konkurrens?

RAÄ och LST om lagändringsförslaget

2011-02-25T18:07:00.003+01:00

I vetenskapsradions veckomagasin intervjuades Agneta Åkerlund (länsantikvarie Uppsala) och Agneta Lagerlöf (RAÄ samhällsavdelningen) angående det lagförslag som lagts vilket skall öppna upp uppdragsarkeologin för fri konkurrens. På SRs hemsida kan man läsa:

Runt 90% av allt arkeologiskt grävande i Sverige görs i samband med stora vägbyggen eller husbyggen. Det kallas för uppdragsarkeologi. Idag är det länsstyrelsen som bestämmer vilka arkeologiföretag som får uppdragen, men ett nytt regeringensförslag syftar till att det istället ska var markexploatörerna (de som bygger vägarna) som ska upphandla det arkeologiska arbetet. Orsaken är att regeringen vill öka konkurensen mellan arkeologiföretagen och att nya och även små företag ska kunna komma in på marknaden.
– Det här förslaget vill skapa bättre förutsättningar för konkurrens men det oroar mig att den vetenskapliga kvalitén blir lidande, säger Agneta Åkerlund som jobbar som länsantikvarie i Uppsala.

VR Veckomagasin 25 februari

Arkeologen Agneta Lagerlöf på Riksantikvarieämbetets samhällsavdelning har studerat hur det här systemet fungerar i andra länder, bland annat Holland, England och Irland där det här systemet har funnits i 20 år
– När företag handlar upp vill de att det ska gå snabbt. De vill ha det till lägsta pris. Särskilt om marknaden är liten blir det prispress. Då blir det låg lönsamhet för arkeologerna. Det innebär i sin tur att de inte kan investera i kompetens, forskning och metodutvecklimg. Kvalitén sjunker gärna på de arkeologiska företagen i och med att de inte kan investera i forskning och metodutveckling. Det blir ett större glapp mellan uppdragsarkeologin och forskningen, den vetenskapliga processen. Anläggningsföretagen är intresserade av att få bort fornlämningen och få marken fri så fort som möjligt och är inte så intresserade av det forstatta arbetet med bearbetning analys och rapporter. Reslutat från undersökningar har inte kommit som de ska, de har inte blivit spridda till allmänheten. Kunskapsuppbyggnaden har blivit lidande. kunskapsuppbygganden har blivit lidande och man har fått enorma rapportskulder i England, Holland och Irland.

Västsvensk arkeologidag

2011-02-24T12:54:00.001+01:00

Vidarebefodrar information som kom på mailen för några minuter sedan:

In Situ, Archaeologica & Göteborgs universitet
presenterar
Västsvensk arkeologidag – 2011
Sal 302, HOVRÄTTEN, 4/3-11 Göteborgs universitet
09.00 Håkan Petersson & Johan Ling INTRODUKTION
09.15 Simon Karlsson, Joel Westblom & Johan Ling (GU) 3 år av undersökta huslämningar i Ytterby
09.45 Ulf Ragnesten (GSM) Änghagen och en bälteskedja av brons
10.15 Bengt Westergaard (RAÄ UV) Bronsåldershögar i Ränneslöv
10.45 PAUS
11.00 Torbjörn Brorsson & Marianne Lönn (KKS & RAÄ UV) Ytter Restad: äntligen i tryck
11.40 Staffan von Arbin (BM) Om det senmedeltida Skaftövraket
12.10 Tomas Bergstrand (BM) Slagfältsarkeologi under vatten
12.40 LUNCH
14.00 Jan Ottander (LST) Metoder för att utvärdera anbud: FoU projekt
14.30 Ulf Bertilsson (SHFA) Dokumentationens betydelse för hällbildstolkning
15.00 Stig Swedberg (RIO) Naturvetenskaplig analys: metod & tillämpning
15.30 PAUS
15.45 Andreas Toreld (SDBH) Svärd och mord på nyfunna hällristningar
16.15 Ola Kadefors (KH) Gjutform i täljsten: kortsvärd eller dolk ?
16.45 Glenn Johansson (RAÄ UV) Även en förundersökning ger kunskap
17.15 AVSLUTNING / PUB AFTON
Välkomna !
Kontaktinformation
arkeologidagen@insituarchaeologica.com, 070-6565395 (Håkan Petersson)

Forskningsansökan - anbud

2011-02-24T11:25:00.004+01:00

I dagens SvD kan man läsa ett inlägg av barnmedicinforskaren Hugo Lagercrantz om att allt mer av universitetsforskarnas tid får läggas på att söka medel. Fria fakultetsmedel för grundforskning minskar och riktade utlysningar blir vanligare. Pengar tilldelas "säkra" projekt vilka drivs av sedan länge etablerade forskare. Jag lånar ett citat:

Strategiska satsningar på vissa forskningsområden som just nu är på modet är enligt min mening helt fel. Nya banbrytande resultat föds sällan från den den etablerade spjutspetsforskningen.

Inom exploateringsarkeologin, den arkeologi som sysselsätter kanske 80% av alla yrkesverksamma arkeologer i Sverige, är situationen liknande. Mycket tid läggs på att skriva anbud. Det finns en risk (tendens?) att det som framför allt bedöms är om projektledaren är tillräckligt känd och etablerad för att länsstyrelsen skall lita på att projektet går i hamn. De ovissa frågorna och oprövade metoderna, de som kanske är relevantast för att få ny intressant kunskap, får allt mindre utrymme då de utgör en risk att inte leverera resultat. Man väljer det som ger säkra resultat. Det som är beprövat. Till lägsta möjliga pris.

Är det god vetenskap?

Är det något som vi kommer att se mer av i framtiden då vi har en lagändring som låter företagaren handla upp projekt på egen hand?

Irländska erfarenheter

2011-02-24T08:42:00.002+01:00

Som vi nämnde igår står svensk uppdragsarkeologi inför ett lagförslag som skulle förändra systemet i grunden. Igår uttalde sig Kulturmiljö Hallands Erik Rosengren på vetenskapsradion, idag intervjuades James Eogan som företräder The Irish Association of Professional Archaeologists. Eogan. Följande kan man läsa på SR:

Irland används som exempel när regeringen nu föreslår ny organisation för utgrävningarna i samband med vägbyggen, järnvägar och andra stora byggen. Exploatörerna ska bland annat själva kunna avgöra vilka som gör utgrävningarna. Ett liknande system har funnits i cirka 20 år på Irland, och där är erfarenheterna blandade.

Irland har i ett 20-tal år har man haft ett system med privatiserad arkeologi, med licensierade arkeologiska firmor, ett system där exploatören haft det sista ordet i upphandlingsprocessen. Under de goda åren har det rullat på bra, men nu, i den tuffa ekonomiska kris som drabbade landeet 2007, har systemet krackelerat.

Så skulle man kunna sammanfatta den bild som James Eogan ger. Han är vice ordförande i de irländska arkeologernas professionella organisation IIA.

– I tjugo år har vi haft ett system där arkeologi har varit en marknadsvara som kan köpas och säljas, säger James Eogan.

Det har fungerat bra under de goda åren, säger James Eogan, men under de tuffare åren nu har problemen hopat sig. Till exempel det rent vetenskapliga arbetet kring utgrävningarna: under de goda åren gjordes det utmärkta arbeten, men nu är det betydligt kärvare att kunna prestera god forskning.

Lagren av arkeologiska fynd har också blivit en börda för de privata utförarna, med rop på att staten ska gå in för att rädda de här delarna av det nationella kulturarvet som riskerar att gå till spillo när företag går i konkurs.

– Många privata företag måste idag själva stå för kostnaderna för att lagra arkiv och artefakter från utgrävningar som gjorts för upp till femton år sedan. Det är inte hållbart, säger James Eogan.

Arkeologiskt vägval

2011-02-23T09:07:00.007+01:00

Den svenska uppdragsfinansierade arkeologin står nu inför sin största förändring på årtionden. Det ligger nu ett lagförslag vilket innebär att LOU införs och företagaren själv avgör vilken aktör som skall gräva bort fornlämningarna inför markprojektering. Det har skrivits lite grann om det i blogosfären:
Museum nu: uppdragsarkeologins svanesång.
Testimony of the spade: a new dawn/.../or will we crash and burn?
En humanists väg till arbetslivet: Marknadsliberalism och uppdragsarkeologi=sant?

Så sent som idag fick Erik Rosengren, chef för arkeologiska avdelningen här på Kulturmiljö Halland, lite svängrum i P1 där han kom med flera viktiga synpunkter.

Ett unikt fynd från Torpa, Varberg

2011-02-16T13:45:00.004+01:00

Ett ovanligt fynd har gjorts i Torpa, öster om Varberg. Fyndet är den ena halvan av en gjutform i täljsten till ett kort bronssvärd från äldre bronsåldern. Föremålet som gjutits är ett greppbladesvärd från period II i bronsåldern. Formen, som påträffades på 80 talet men som därefter legat i en byrålåda fram till nu, påträffades under markarbeten i kanten av en flack och tämligen sumpig åker drygt 1,5 km öster om Torpa kyrka. Fyndet är inte helt unikt, det finns ett gjutformsfynd i täljssten för bronssvärd påträffade vid en plats i Norge, samt ett exemplar av en gjutform till en dolk i Värmland, men denna typ av form är ej tidigare påträffad i Skandinavien. En fascinerande omständighet är att gjutkaviteten i formen (själva fördjupningen för gjutmassan) har en mycket god passform mot en bronsklinga som påträffats i Östra Karup vid kanten av Hallandsåsen, över 90 kilometer söder om Torpa. Möjligen är det så att flera av de enklare klingor som påträffats i Västsverige är gjutna antingen i själva Torpa-formen eller i formar som haft Torpa-formen som förlaga. Vi ber om att få återkomma om detta, då viss forskning i frågan pågår.

Ses vi i vår?

2011-02-07T12:45:00.003+01:00

Om ni vill träffa oss från Kulturmiljö Halland så kommer vi att dyka upp på lite olika konferenser och seminarier de närmsta månaderna. I dagsläget är det bestämt att vi har representanter (ibland med föredrag, ibland utan) på:

Det åttonde nordiska stratigrafigrupppsmötet i Jönköping, 25-26 februari
Västsvensk arkeologidag, Göteborg, 4 mars
Tema rapportering, RAÄ, Stockholm, 14-15 mars
CAA i Beijing, 12-16 april
Nordic TAG i Kalmar, 26-29 april

Utskrift - namnet

2011-02-07T08:49:00.002+01:00

Martin Rundqvist ställde när han skrev om Utskrift häromsistens följande fråga:

The journal has a funny title: Utskrift means "printout", and I don't know why they chose this. Possibly as a reply, another regional journal was once called Tidskrift. This simply means "periodical" but also more literally "writing on time". It was a neat pun, but understandably they changed it - for the same reason as there is no soft drink named "Soft Drink". These days that other journal's name is Urminne, "beyond living memory" or "ancient memory".

För det första kan man konstatera att Utskrift är ca 10 år äldre än Tidskrift/Urminne. Men för att besvara frågan väljer jag att återge velar av förordet till det första numret av Utskrift, ett förord författat av Erik Rosengren:

Alla har vi väl något manuskript som ligger och skräpar på hårddisken eller i byrålådan. En uppsats om en grävning man gjort. Kanske är det tankar och ideér kring något aktuellt problem. Allt det där man vill ha ut till kollegorna men som kanske inte hör hemma i någon av de etablerade tyngre tidskrifterna.

I denna skrift är det meningen att vi skall få utlopp för vår skrivarklåda och med gott samvete kunna trycka på utskriftstangenterna (skift-F7). Utskrift är en anspråkslös lågbudgetprodukt som inte har pretentioner att betrakta som något annat. Numren kommer när material, tid och pengar finns.

Böcker om halländsk arkeologi

2011-02-04T08:18:00.002+01:00

Kulturmiljö Halland ger löpande ut böcker och en tidskrift om Halländsk arkeologi. Eftersom vi inte är så många som jobbar på Kulturmiljö Halland är utgivningstakten inte jättehög, men det kommer alster i en ojämn ström.

Eftersom det är svårt att finna våra böcker så kommer vi inom kort att lägga upp information om vad som finns till försäljning här på Arkeologi i Halland. Och vem vet, kanske vi passar på att komma med ett kanonbra erbjudande också. Så håll ögonen öppna.

För den som helst bläddrar i en bok innan h*n köper den så kommer vi förhoppningsvis att kunna erbjuda litteratur till försäljning på såväl västsvensk arkeologidag som nordic tag.

Aardvarchaeology bloggar om Utskrift

2011-02-03T20:31:00.003+01:00

Martin Rundkvist, redaktör på Fornvännen, bloggade idag om det senaste numret av Utskrift. Det tackar vi för.

Tidigare har Magnus Reuterdahl på Testimony of the spade skrivit en blänkare om Utskrift.

Arkeologiböcker

2011-02-03T09:56:00.003+01:00

Upptäckte nyligen en kul funktion i google books. Man kan skriva in nyckelord och få en graf över hur vanligt förekommande de är över tid. I grafen ovan ar jag skrivit in mesolithic, neolithic, bronze age samt iron age, och söker bland böcker på engelska. Böcker om neolitikum verkar betydligt vanligare än böcker om övriga perioder, där det är närmast jämnt skägg.

Aktuellt om uroxar

2010-11-02T10:26:00.003+01:00

Som av en slump har jag under de senaste dagarna besökt två olika konferenser/seminarier under vilka uroxar behandlats. Den 21-22 oktober ägde en konferens om gammalt DNA rum på Göteborgs universitet och den 25 oktober hölls ett halvdagsseminarium om uroxar rum på Lunds Universitets Historiska museum. Den sistnämnda tillställningen hade kopplingar till en utställning om uroxar som nyligen öppnat på museet.

Gammalt DNA är problematiskt, för det första bryts det ner fort vilket innebär att det är lite slumpartat varifrån man kan hitta prover som är lämpliga att investera analysresurser i. Ser man till uroxeben så är det klassiska sättet att särskilja dem från tamkons ben genom att uroxens är större. DNA-analyser ar visat att detta är långt mycket svårare än man tidigare trott. Det finns många småvuxna uroxar och en hel del storvuxna nötkreatur. Att tamkon stammar från uroxen är ett gammalt faktum. Genetiskt är det inte heller helt enkelt att skilja dem åt, att de hade åtskiljda haplogrupper var länge ett faktum men det är ett faktum som nu börjat naggas i kanten enligt Cecilia Anderung. Ben från uroxar, många tusen år äldre än de första tamkorna har visat sig innehålla det som tidigare betraktades som haplogrupper karaktäristiska för tamkor. Att tamkon och uroxen faktiskt levde sida vid sida fram till 1627 och dessutom var möjliga att korsa skapar än större förvirring. Här kanske man närmast skall jämföra med de inkorsningar av tamsvin som finns i våra vildsvinspopulationer. Ett betydligt enklare resultat som DNA forskningen givit oss är det faktum att variationen i uroxens genuppsättning gör att man kan räkna ut att uroxpopulationen aldrig var speciellt stor. Som mest bör det enligt Anders Götherström ha funnits 30-40.000 uroxar i Europa. Helt plötsligt är inte dess utdöende förvånande, snarare är det förvånande att de klarade sig så länge som till 1627 innan de utrotades. (Läs vad några andra bloggare hade att säga om konferensen: här, här, här och här)

Uroxen gynnas av ett varmt klimat och ett sådant inträffade några tusen år efter istidens avsmältning, närmare bestämt ungefär 10.500 år före nu. Då fanns fortfarande en landbrygga kvar mellan Skåne och Danmark, något som möjliggjorde storskalig invandring av uroxar. Det är även från tidsperioden 8.000 till 10.500 före nu som de flesta av Sveriges ca 100 uroxefynd härstammar. Det var en tid då vegetationen var gynnsam, skogen var relativt gles och det fanns fortfarande gott om örter. Just klimatet och vegetationen var det som kvartärgeologerna Dan Hammarlund och Per Lagerås fokuserade på. Uroxen föredrog strandängar och öppen mark framför skogslandskap och skogen tätnade successivt från ungefär 8.300 före nu. Museichef Per Karsten berättar att människan under samma tidsperiod tar kusterna, de bästa uroxebiotoperna, i anspråk för bosättningar. Jakttrycket blir lokalt mycket högt vilket benexpert Ola Magnell visar utifrån sammansättningen av djurben från olika stenåldersboplatser. När vi kommer fram till 7.500 före nu har uroxepopulationen av fyndmaterialen att döma kraschat. Givetvis finns det spillror kvar, men eftersom populationen är isolerad, vilket enligt Torsten Mörner, nästan krävs för utrotning så är utgången given. Samma utveckling ser vi på de Danska öarna, medan det i Jylland finns uroxar kvar ända fram i bronsåler (ca 3.000 år före nu). I framför allt östra Centraleuropa kvarlever en spillra av uroxestammen och det sista djuret dör 1627 i Polen. Mörner nämnde flera andra faktorer som påverkar en viltstams omfattning, sannolikt innehöll hans resonemang en del nyheter för de som inte är jägare eller särskilt naturintresserade. Linda Birkedal från Naturskyddsföreningen pratade på temat vem som saknar uroxen, givetvis var resonemanget hypotetiskt så som det alltid blir när något varit borta sedan länge. Efte föredragen följde ett diskussionspass där bland annat hundens roll lyftes fram. Moderator genom hela tillställningen var Fredrik Sjöberg, möjligen kan man tycka att han satte väl stort fokus på jaktens roll för uroxens försvinnande. Personligen anser jag att det hänger samman med ett mer övergripande och intensifierat bruk av naturen.

Utställningen på Lunds Universitets Historiska museum heter Urus – om uroxar, jakt och utdöende. Utställningen är tillfällig och man har chansen att se skeletten av såväl en visent som en uroxe vilka båda hittats i skånska torvmossar. Båda skeletten är sisådär 8000 år gamla. Den som är observant kommer att se att uroxeskelettet har en utläkt pilskada i en av ryggkotorna, egentligen en träff i ett taggutskott. Utställningen pågår till den 9 januari 2011.

Tyvärr har vi ännu så länge (mig veterligen) inga fynd av uroxar från Halland. Sannolikt kommer heller inga att uppdagas då våra jordar är allt för porösa och sura för att ben skall bevaras speciellt länge. Däremot kan man tänka sig att några av de äldsta fynden av nötkreatur teoretiskt sett skulle kunna härröra från felbedömda uroxar.

Länktips

2010-11-02T10:20:00.002+01:00

På Jönköpings länsmuseum skriver arkeologerna sedan flera år tillbaka en ny historia varje månad. Historierna handlar om stort och smått, om aktualiteter och arkiv/magasinsfynd. Denna månad (november) skriver Anna Kloo Andersson om gravkitteln som hittades i Skreabacke för ett par år sedan och som nu finns utställd i Falkenberg. Anna har haft med kitteln att göra, hon är den osteolog som bedömde de många brända benen i fyndet. Annas text om kittelfyndet hittar ni här.

Utskrift nr 10!

2010-10-18T14:31:00.002+02:00

Utskrift nr 10 kom från tryck tidigare idag. Snart kommer info om hur man beställer den!

Utskrift nr 10 närmar sig tryck

2010-09-27T08:18:00.002+02:00

Idag kommer redaktören och layoutaren att gå igenom tryckeriets plotterutskrift av Utskrift nr 10. När det är gjort och ändringarna meddelade tryckeriet så dröjer det inte länge tills ytterligare ett spännande nummer om Halländsk arkeologi finns tillgänglig!

Unik gravkittel ställs ut

2010-09-27T08:08:00.003+02:00

På arkeologidagen 2008 gjordes ett unikt fynd på Skreabacke utanför Falkenberg. En järnkittel full med ben, 14C-daterad till 310-200 f.Kr. hittades. Bland benen identifierades tre individer, ett barn (10-14 år), en man (30-40 år) samt en kvinna (50-60 år). Där fanns också djurben, bland annat får, gris och fågel. Bland metallfynden finns krumkniv, syl, skära och vanliga knivar. Fyndet finns bland annat publicerat i In Situ Archaeologica 2008.

I lördags, den 25 september, invigdes en utställning på Falkenbergs museum där kitteln visas upp. Utställningen pågår till den 27 november.

Uppdatering

2010-08-18T15:21:00.001+02:00

enligt önskemål så har jag nu ändrat så att vem som helst kan kommentera inläggen. Tidigare var det väl typ bara folk med googlekonton eller något sådant.

Liten flygfärd över grävplatsen

2010-06-07T22:15:00.031+02:00

Flygbilder: Pär Connelid, Kula HB

Dagens skörd

2010-06-02T19:57:00.008+02:00

Schaktningen närmar sig slutet och tusenåriga gårdsstrukturer börjar ta form. Det verkar som vi får två tidigmedeltida gårdar i Två-åker.

Byggnadslämningar schaktas fram

2010-05-31T18:18:00.038+02:00

Tidigmedeltida huslämning med tydliga väggrännor

och rejäla stolphål. Övre kartbild visar några av husen.

Avbaning är alltid ett spännande moment under utgrävningen. Hittills är ett tiotal tidigmedeltida byggnadslämningar identifierade, bestående av stolpburna hus, grophus och hus med väggrännor. Vi har även hittat flera bandparcelldiken som visar hur den kringliggande åkermarken varit indelad i långsmala tegar. Schaktning pågår ytterligare ett par dagar.

Bandparcelldike i anslutning till gårdsläget.

Praoelever Alva och John gör keramikfynd.

Vikingatid och medeltid i Tvååker

2010-05-25T08:10:00.001+02:00

Idag påbörjades slutundersökningen av RAÄ 88 vid området Stenen, strax väster om Tvååker i Varbergs kommun. På en 5000 kvm stor yta ska matjorden schaktas bort för att blottlägga bebyggelse från sen vikingatid och tidig medeltid. De tusenåriga lämningarna tillhör de äldsta i byn Tvååker och undersökningen förväntas ge ny kunskap kring hur byn och landskapet såg ut vid denna tid. Utgrävningen pågår fram till midsommar och resultaten kommer att redovisas löpande på bloggen.

Utskrift nr 10 statusrapport

2010-05-10T11:31:00.003+02:00

Utskrift är Kulturmiljö Hallands oregelbundet utkommande regionala arkeologiska tidskrift. Sedan ett tag tillbaka har arbetet med nästkommande nr, det 10:e, pågått. Artiklar har korrats och slutligen lämnats vidare till en redigerare. Redigeraren är ingen mindre än Anders Andersson, som har ett förflutet som illustratör på RAÄ UV Väst.

Anders har nu återkommit med de första halvdussinet artiklar i layoutad form. Det hela verkar mycket bra. En snabb koll ger vid handen att numret kommer att landa på sisådär 150 sidor hallänsk arkeologi. Definitivt något att se fram emot.

Utskrift nr 10

2009-11-19T11:14:00.004+01:00

Utskrift är Kulturmiljö Hallands egen arkeologiska tidskrift. Den handlar primärt om just Halland, men givetvis välkomnas även andra artiklar av relevans. Till dags datum har 9 nummer kommit ut med oregelbundna mellanrum. Det senaste numret, nr 9, var ett temanummer om järnålderns rituella platser och hade Anne Carlie som redaktör.

Utskrift nr 10 är planerad till våren. Den hågade har fortfarande möjlighet att skicka in artiklar, men då vill vi att de skall vara väl genomarbetade och att tillhörande bildmaterial skall vara av tryckbar kvalitet (högupplöst jpg, tiff eller liknande).

Maila manus till: leif.haggstrom(snabel-A)kulturmiljohalland.se