måndag 28 oktober 2013

Röjningsrösen i Halländsk skogsmark

Halland är inte bara jordbruksmark och stränder även om många kanske tror det. Mer än 60% av Hallands yta är faktiskt skogsmark, dominerad av gran. Nu sker det inte så mycket markexploatering i den Halländska skogsbygden, men ibland händer det något intressant.

Som för ett par veckor sedan.

I röset på bilden hittades mycket förhistorisk keramik.
 
Då genomförde Kulturmiljö Halland med projektledaren Ola Kadefors i spetsen en förundersökning i det inre av Halland, i ett område som ligger på ungefär 150 m över havet. Det var ett antal vindkraftverk som skulle byggas i ett område med fossil åker. Närmare bestämt röjningsrösen av det slag man  kanske snarare förknippar med älvsborgsdelen av Västergötland eller kanske Småland.

Under förundersökningen undersöktes såväl gravar som odlingslämningar, en del förhistoriskt och en del medeltida. Lämningar som det finns anledning att återkomma till i framtiden, lämningar som tydligt knyter samman Halland med södra Sveriges inland på ett sätt som sällan diskuteras i forskningen. För relationen mellan Halland och södra Sveriges inland styrs i forskningen av de Halländska flodernas lopp. Vilket är en förenkling som vi med stöd i undersökningar som dessa kanske kan få anledning att revidera både en coh två gånger. Förhoppningsvis har vi ett bättre diskussionsunderlag att utgå ifrån när slutundersökningen genomförts och analyserna börjat bli klara.

onsdag 16 oktober 2013

Välkommen på visning av undersökningen i Söndrum lördagen den 19 oktober

Lördagen den 19 oktober klockan 14.00 anordnar Kulturmiljö Halland en visning av den arkeologiska utgrävning som pågår i Söndrum (några km väster om Halmstad centrum).
Precis väster om Söndrums kyrka ligger det 7000 kvadratmeter stora undersökningsområdet där en boplats från yngre järnålder och tidigmedeltid (cirka 500-1100-talet e. Kr) just nu grävs ut. Hittills har 12 stycken hus identifierats på ytan från olika faser av ovan nämnd tidsperiod. Två av husen, två s.k. Trelleborgshus brukar typologiskt dateras till slutet av 900-talet, dvs mitten/slutet av vikingatiden. Fynd av keramik, lerklining en sländtrissa av bergart och vävtyngder av lera är några av fynden som hittills gjort av arkeologerna på platsen.
Sländtrissa av bergart

                                           En bit lerklining med avtryck av gräs eller kvist

                                          Undersökta stolphål som tillhör en av huslämningarna
 
                                          Resterna efter en brunn, under utgrävning

Vi arkeologer från Kulturmiljö Halland hälsar er varmt välkomna till en visning av denna spännande boplats!
Datum: Lördagen den 19 oktober 2013.
Tid: Klockan 14.00.
Samlingsplats: Ingången till undersökningsområdet, vid parkeringen precis väster om Söndrums kyrka.
Klädsel: Rejäla skor eller stövlar rekommenderas samt kläder efter väder.
OBS! Finns det möjlighet att ta sig till undersökningsområdet till fots eller cykel så rekommenderar vi det då antalet parkeringsplatser är begränsade.

onsdag 9 oktober 2013

Skolklasser på besök

Undersökningsytan i Söndrum raä 98 är avbanad. Den arkeologiska undersökningen av den vikingatida och tidigmedeltida boplatsen är i full gång. Idag hade vi första skolklassen på besök. Det var härliga klass 5A från Hovgårdsskolan. Eleverna ställde en mängd kluriga och roliga frågor och tillsammans funderade vi lite över hur Söndrum såg ut under vikingatiden och tidig medeltid. Och vad har människorna som levt då egentligen lämnat efter sig.
 
Klass 5A på besök
Undersökningsområdet under avbaning.
Ett av de undersökta husen markerat med vita stakkäppar i väggstolphålen.
 

tisdag 8 oktober 2013

Litteraturtips

De flesta borde väl känna till det vid det här laget men jag tycker att det är så bra och viktigt att jag dristar mig till att påminna om det. Standardverket Det Svenska Jordbrukets historia finns nämligen tillgängligt digitalt via Kungliga skogs och lantbruksakademiens bibliotek. HÄR hittar ni alla fem delar för läsning.

måndag 7 oktober 2013

FMIS, kvalitetssäkring och skogsbruk

När man som jag har jakt som livvstil stöter man på många människor som man kanske inte skulle träffa eller umgås med annars. Det är roligt, inte minst som man får inblick i problem som man annars inte hade varit medveten om. Jag jagar med läkare, mjölnare, snickare, köttbönder, mjölkbönder, skogsbönder, entreprenörer, industriarbetare, målare, elektriker, busschaufförer, lärare, skogsförvaltare, IT-konsulter, författare, säljare, mekaniker, kyrkogårdsvaktmästare, svetsare mfl mfl. Några tycker att arkeologi är ett lite konstigt yrke, andra struntar i det och vissa tycker det är roligt eller åtminstone intressant. Jag skriver denna blogpost med anledning av den tredje kategorin och tänker då specifikt på en skogsförvaltare jag jagar med. Han har arbetat som förvaltare för såväl kyrkans skog som kronoparker med ansvar för planering av hur skogen skall skötas. Varje gång vi träffas har han en lite fundering eller fråga kring fornlämningar, lagar och förvaltning. Jag hoppas att jag svarar på ett upplysande sätt, jag vill i alla fall tro det eftersom han återkommer med nya intressanta frågor. Som kulturarvsarbetare får man i dessa situationer ställa upp, det är en del av yrkesrollen så som jag ser den.

Senaste gången jag träffade honom och fick en bunt nya frågor var i helgen. Jag var ute med min vorstehvalp som jag börjat jaga in så smått på fågel när jag ramlade på min jaktkamrat inne i en hage. Han höll på att sätta stängsel för det var en grupp köttdjur som skulle flyttas, men han avbröt arbetet och vi föll i samspråk.

Denna gång tog han upp fornlämningsregistret, FMIS. Med de moderna GIS-systemen har FMIS blivit ett mycket välanvänt verktyg i skogen. En förälder till ett par av mina barns klasskamrater har tidigare demonstrerat den iPAD som han använder för att orientera sig när han kör skogsmaskin. GPS-positionering och skikt med information, bland annat FMIS, gör att han direkt ser om han närmar sig en fornlämning. Synnerligen effektivt. Men det leder in på min jaktkamrats fråga, eller kanske snarare önskemål. Min jaktkamrat undrade hur väl FMIS stämde med verkligheten. Han tyckte att han flera gånger upplevt att hans GPS markerade att han stod på en fornlämning men att han inget såg. Detta trots att han torde vara bättre än genomsnittet på att se fornlämningar med tanke på såväl jobb som intresse. Hans tankar vid detta möte kretsade kring hur man från myndighetshåll kvalitetssäkrade fornlämningarna, om man kollade upp att de var rätt markerade i registren.
Screenshot (2013-10-07) av ett utsnitt ur FMIS, det inre av Hallands län dvs den del där skogen dominerar och blogpostens problematik blir som tydligast.

Jag kunde bara svara utifrån min erfarenhet, dvs att det varierar. Få fornlämningar är i praktiken inmätta med modern teknik. De flesta är digitaliserade utifrån inprickningar på en ortofotokarta med alla de felkällor detta innebär. Jag tänker då på att vi i det faller har flera led som skall stämma. För det första skall inventeraren pricka in kartan rätt och för det andra skall den digitaliseras rätt. I den absoluta majoriteten av fallen så stämmer såklart dessa saker, men ibland har endera faktor fallerat och fornlämningen hamnat fel. Något som vi alla som arbetar inom kulturarvsförvaltningen åtminstone någon gång upplevt och kan relatera till. Min jaktkamrat frågade då om det inte vore relevant att återbesöka fornlämningarna och kvalitetssäkra dem. Om man nu är intresserad av att de inte skall komma till skada vill säga.

Jag kan ju faktiskt hålla med om detta resonemang. Det finns ett behov av en förnyad granskning av Sveriges fornlämningar, inte minst de i skogsmark. Om inte annat för att kunna göra en statusdokumentation som kan användas i juridiska processer när ansvar skall utkrävas för skada men egentligen framför allt för att undvika skada.

Eller vad tycker ni?

Och hur ser ansvarsmyndigheten på det hela?