Så enkelt, så självklart

Carl-Axel Moberg var en mästare på att beskriva komplicerade saker på ett lätt sätt. Han använde såväl bild som ord. Ibland funderar jag på vad han skulle kunnat åstadkomma med dagens tekniska utrustning och inte bara en tuschpenna och ett blädderblock.

Hur som helst hade jag nyligen orsak att återkomma till den av hans illustrationer som nog är min favorit. Bilden finns på sidan 65 i Mobergs klassiska verk Introduktion till arkeologi:

Men hur gör vi för att område 5 skall öka? Personligen tror jag att såväl område 4 som 5 minskat till följd av upphandling och konkurrens inom uppdragsarkeologin och det kan ju knappast vara meningen. Meningen är väl ändå att vi skall rädda så mycket unik och relevant data som möjligt när fornlämningar destrueras? Jag är också fullt och fast övertygad om att områdena 4 och 5 i större utsträckning tas till vara i östra än i västra Sverige (vilket ni kan läsa mer om här, här, här och här). Det är inget vi löser genom en enkel blogpost, men om vi fundera vidare inte bara över Mobergs intressanta illustration utan även över hans kloka ord kanske vi som arbetar i branschen kan fortsätta att producera intressant och relevant kunskap om det förgågna:

Mera klarhet om fordom

Kan minska oklar fördom

Arkeologisk vardag - sol, svett och tomma schakt

Vissa dagar är det snabba ryck. I torsdags for jag ut på en schaktövervakning inför en ny GC-väg. Det hela var brådskande, länsstyrelsen fattade beslutet på måndagen och på tisdagen fick jag det vidarebefodrat på mail. Ringde exploatören och fick på tisdag eftermiddag besked om tid. Detta är för övrigt en av fördelarna med att ha lokala arkeologiska aktörer, det blir lättare att prioritera om verksamheten och rycka ut på små expressuppdrag. Jag vet inte riktigt hur man löser sådana här situationer i trakter där det inte finns fast stationerade arkeologer. För hur många firmor är villiga att fara ut kanske så mycket som 35 mil med kort varsel för ett endagsjobb? Men då kanske länsstyrelsen väljer att inte skapa ett ärenden?

Nåja.

Jag var i alla fall ute i traditionstyngd mark. I området har det grävts flera gånger och intressanta saker har man hittat. Eller vad sägs om:

Fyndplats för människoskelett vilket påträffades den 17/12 1970 i en dikesren i samband med grävning för en lyktstolpe. Fyndplatsen inspekterades av Arne Modén och L.Lundborg. En mindre grävning företogs - men inga iakttagelser avarkeologiskt värde gjordes. Skelettet låg ca 1 munder markytan, i sand. Skelettet, vilket har bronsfärgningar på ett ben, är sannolikt ej förhistoriskt.

 Eller kanske något lite äldre:

Högar, undersökta och borttagna. Högarna var 6 respektive 20 m i diam och 1 m h. Vid undersökningen framkom 6 anläggningar, varav 4 stycken urnebrandgravar där tv bestod av små hällkistor, vilka omslöt en hel keramikurna, vilka innehöll brända ben, rakknivoch dubbelknapp av brons.

Men även om potentialen finns så är det inte alltid som turen är på vår sida. Denna gång innebar insatsen inte några nya fynd, snarare kan vi foga en liten tom yta till vår kunskap. Denna tomma yta skall nu registreras på vederbörligt sätt då det finns ett formellt beslut om att insatsen skulle genomföras.

Fältarbete i Halland och lite reflektioner om arkeologi i allmänhet

Avbaning, grophus och regn i Genevad, foto: Anna Aulin

Som Stina skrev härom dagen så är fältsäsongen, en något sen sådan, nu igång på allvar här i Halland. Det pågående fältarbetet berör en förhistorisk boplats med bland anat grophus, men recenta spår i form av ett slagfält... Självklart har den svenska slagfältsarkeologins nestor varit på plats, kanske skriver Stina mer om det framöver.

Andra fältarbeten har berört mindre utredningar, lite småproblematiska arbeten eftersom tjälen släppte först  härom veckan. Då har arbetena i Varbergs fästning varit betydligt enklare att genomföra, åtminstone om man ser till vädret men kanske inte om man ser till lite andra faktorer....

Vi på Kulturmiljö Halland ser med spänning en intressant arkeologisk säsong an, torts att den kom igång exceptionellt sent på grund av märkliga väderförhållanden. Kan i det sammanhanget nämna att undersökningen av ett gravfält och en boplats strax utanför Halmstad, en grävning som upphandlades till vår nackdel startat i dagarna. Håll koll på RAÄs hemsida för mer info om den grävningen. För övrigt är upphandlingssystemet inom arkeologin lite märkligt, det finns en politisk vilja att öka konkurrensen och mängden upphandlingar. Min lilla reflektion är att det är en så liten bransch att den inte kan klassas som en marknad i egentlig mening. För om det fanns en marknad att tala om så hade de stora konsultbolagen (WSP mfl) etablerat sig, nu är det museer, ett statligt företag och en handfull mindre privata firmor som konkurrerar/delar på kakan.

För övrigt är i morgon sista dagen att skicka in jobbansökan till oss för arkeologiska fältarbeten 2013! Som allt verkar så behöver vi extra personal under säsongen! Mer info HÄR.

Vem har ansvaret gentemot allmänheten?

Vilket ansvar har man som grävande firma eller individ gentemot den breda allmänheten?

Jag har varit med om att frågan ställts på sin spets flera gånger, men nu väljer jag att lufta två extra tydliga exempel:

Första gången blev jag uppringd av en hembygdsrepresentant som ville höra om omläggningen av Rv40 mellan Borås och Ulricehamn i södra Västergötland, detta var för ett par tre-fyra år sedan. Det var en föreläsare till ett årsmöte som eftersöktes. Han ville prompt att det skulle vara en arkeolog från sjuhäradsbygden som skulle prata. Problemet var bland  annat att den firma som utfört undersökningarna så långt var belägen strax utanför Lund. Dvs sisådär 30 mil bort! När jag föreslog arkeologer stationerade i Göteborg, arkeologer som gjort utredningen så dög inte det heller. Det var bara lokalt förankrade (läs boende) arkeologer som dög! Jag kunde inte ställa upp och jag vet fortfarande inte om de fick tag på någon som uppfyllde deras krav!
Jag har tidigare skrivit en längre blogpost om detta.

Härom dagen fick jag ett liknande samtal. Det var från en man som var på besök i sin fädernesgård här utanför Halmstad. En gård som han antagligen skulle flytta tillbaka till om ett par år då han går i pension. På berget bakom gården är en vindkraftpark planerad. Det hade han absolut inget emot.

Mannen var mycket intresserad av sin hembygds historia och hade därför med stort intresse läst kulturmiljöbilagan till MKB:n som han kommit över. Men han blev mycket besviken. Där fanns nästan ingenting av det han kände till. Och då skall man inte förledas att tro att han var en såndär hembygdsintressent som snöat in på torp eller något sådant. Nej mannen var genuint intresserad av spår av mänskliga aktiviteter ute i skog och mark. Han började berätta om de olika spår han kände till, men höll sig blott till spår som direkt skulle beröras av vägbyggnation, kabeldragning eller uppställningsplatser. Jag får erkänna att jag häpnade över hans kunskap. Han beskrev hålvägar, kanaler, torp, stenmurar som avgränsat utmark från inägor och så vidare. Det som särskilt fångade mitt intresse var en serie kolningskropar som han beskrev i detalj. De var sisådär 2 m djupa och fint kallmurade. Min reflektion var att det där låter ju snarare som varggropar, något som definitivt är varaktigt övergivna spår från gångna tiders bruk! Även om de säkerligen i de flesta fall på inkonsekventa grunder klassas som övrig kulturhistorisk lämning. Det må vara hur det vill med den saken, poängen var att dessa lämningar berörs av den planerade exploateringen men inte rapporterats in. Jag höll med mannen om att detta är ett problem, men att det är svårt att få ner den arkeolog som gjort underlaget till MKB:n då firman är belägen många tiotals mil bort. Istället tipsade jag honom om att påpeka det hela för länsstyrelsen. Jag hoppas innerligt att mannen gör så. Dessvärre tror jag att tillståndsprocessens kvarnar malt så långt att vi förlorat dessa lämningar. På grund av en "selektivt" utförd kulturmiljöanalys...

Mannen vid vindkraftparken är ett levande exempel på hur viktigt medborgarperspektivet som beskrivs i den europeiska landskapskonventionen är. Vi måste fånga upp dels det som faktiskt finns ute i kulturlandskapet, men även identifiera de delar av kulturlandskapet som är viktiga och meningsbärande för de som bor och vistas där. Detta hade man i kulturmiljöunderlaget till MKB:n misslyckats med å det grövsta!

Angående DS 2011:6

Intervju med MARKs vice ordförande Erik Rosengren angående DS 2011:6.

DS 2011:6, ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området

Igår gick svarstiden för remisser på kulturdepartementetes DS 2011:6 ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ut. De flesta, om inte alla (?), svaren finns utlagda på kulturdepartementets hemsida.

Vetenskapsradion på Sveriges radios P1 var snabba på att kategorisera remissvaren: 72% kritiska, 15% positiva; 13% avstod från att svara.

Läs även Maja Hagermans kommentar från igår.

För övrigt står hela lag (1988:950) om kulturminnen mm inför en större revidering vilket gör det förvånande att förslaget om ökad konkurrens på det uppdragsarkeologisk området gick ut som separat förslag.