torsdag 28 november 2013

Arkeologi och fotbollens platser


För snart 10 år sedan gav Håkan Karlsson ut boken Försummat kulturarv. Det närliggande förflutna och fotbollens platser. Den beskrivs såhär:
I Försummat kulturarv framhålls att det har spelats "riktig" fotboll i landet sedan början av 1890-talet, och under de cirka 110 år fotbollen har funnits i Sverige så har den efterlämnat sig en rad fysiska kulturarv. trots det stora intresse fotbollen tilldragit, och tilldrar, sig så har dess fysiska kulturarv, bl a i form av platser där sporten utövades tidigt, under lång tid försummats av de antikvariska myndigheterna. Fotbollens försummade kulturarv exemplifieras med de tre göteborgsplatserna Balders Hage, Carlsrofältet och Gårdaplan. Boken diskuterar frågan varför fotbollens kulturarv har försummats på detta sätt och denna fråga kopplas också till det mer övergripande problemområdet rörande relationen mellan arkeologin/kulturarvsförvaltningen och medborgarnas intressen. I boken hävdas vidare att den utveckling i riktning mot ett breddat kulturarvsbegrepp och en breddad arkeologisk/kulturarvsförvaltande verksamhet som för närvarande tycks äga rum, utgör steg i rätt riktning. Detta då verksamheterna inom ramarna för denna breddning tenderar att: betrakta kulturarvet som en samtida kulturprocess, inte bara intressera sig för det avlägset förflutna utan även för det närliggande förflutna, ta medborgarnas intressen (och kanske även idrottens kulturarv) på allvar.
Igår följde Kulturmiljö Halland upp bokens spår i samband med en arkelogisk utredning:
Kulturmiljö Hallands medarbetare Linn och Leif dirigerade grävskopan på Snöstorps idrottsplats. Som ett led i förtätningen av Halmstad kommer den att få stryka på foten för att ge plats åt bostadsbebyggelse.
Som svar på den vanliga frågan:
Hittar ni nåt?
Kan vi svara:
Ja!
I delar av området fanns förhistoriska boplatsspår. Det är dock lite svårgrävt eftersom man fört på stora mängde massor för att få en vågrät fotbollsplan. Då för sisådär 50-60 år sedan när den anlades.

tisdag 26 november 2013

Kulturmiljö Halland i Vetenskapsradion Historia

Kulturmiljö Hallands Ola Kadefors och Leif Häggström pratar vindkraft och arkeologi i Vetenskapsradion historia. Spola 14 minuter in i programmet:

Lyssna: Vetenskapsradion Historia : Rysslandssvenskarnas historia - ett bortglömt trauma 20131121 13:35

onsdag 6 november 2013

Arkeologisk höst

Det är nu november. Den sjätte närmare bestämt. När jag kikar på solens upp och nedgång så är den här i Halmstad snålt tilltagen. Solens uppgång var idag officiellt 07.28 och dess nedgång 16.14. Arbetsljus har man någon halvtimme före respektive efter officiell soluppgång. Det innebär att vi teoretiskt sett fortfarande kan genomfåra arkeologiska fältarbeten. Åtminstone rent ljusmässigt. Om det inte är allt för molnigt. Så det gör vi. Vi planerar genomföra en handfull arkeologiska fältarbeten i Laholm och Falkenbergs kommuner nu under november månad. Det gäller bara att det inte blir allt för mycket nederbörd.
Nederbörd och en eller ett par plusgrader påverkar det arkeologiska arbetet i hög grad. Kvaliteten blir lidande hur mycket man än anstränger sig.

Men det är som sagt inte så många uppdrag som måste utföras nu. De flesta av oss på kontoret arbetar med andra saker. Eller egentligen bara en sak - rapportarbete. Vi befinner oss mitt inne i rapportfasen på ett par stora undersökningar och i början av några andra. Men det är så det skall vara om planeringen hamnar något så när rätt. Vi arbetar i fält när det är lämpligt och inne när det är lämpligt. Idag var det lämpligt att såga ut prover ur ett dussin 1000 år gamla trästycken från en brunn vi undersökte tidigare i höst. Trästyckena skall skickas på vedanatomisk bedömning.

Just brunnar är intressanta källor till information. Där finns, om man har lite tur, många intressanta material bevarade. Vi inväntar med spänning de vegetationshistoriska provsvaren från en handfull brunnar vi undersökt under senare år. Svar som det sannolikt kommer att finnas all anledning att återkomma till när de anländer.

Men tills dess får vi kämpa vidare med rapportarbete och de sista fältmässiga insatserna denna november 2013.




måndag 28 oktober 2013

Röjningsrösen i Halländsk skogsmark

Halland är inte bara jordbruksmark och stränder även om många kanske tror det. Mer än 60% av Hallands yta är faktiskt skogsmark, dominerad av gran. Nu sker det inte så mycket markexploatering i den Halländska skogsbygden, men ibland händer det något intressant.

Som för ett par veckor sedan.

I röset på bilden hittades mycket förhistorisk keramik.
 
Då genomförde Kulturmiljö Halland med projektledaren Ola Kadefors i spetsen en förundersökning i det inre av Halland, i ett område som ligger på ungefär 150 m över havet. Det var ett antal vindkraftverk som skulle byggas i ett område med fossil åker. Närmare bestämt röjningsrösen av det slag man  kanske snarare förknippar med älvsborgsdelen av Västergötland eller kanske Småland.

Under förundersökningen undersöktes såväl gravar som odlingslämningar, en del förhistoriskt och en del medeltida. Lämningar som det finns anledning att återkomma till i framtiden, lämningar som tydligt knyter samman Halland med södra Sveriges inland på ett sätt som sällan diskuteras i forskningen. För relationen mellan Halland och södra Sveriges inland styrs i forskningen av de Halländska flodernas lopp. Vilket är en förenkling som vi med stöd i undersökningar som dessa kanske kan få anledning att revidera både en coh två gånger. Förhoppningsvis har vi ett bättre diskussionsunderlag att utgå ifrån när slutundersökningen genomförts och analyserna börjat bli klara.

onsdag 16 oktober 2013

Välkommen på visning av undersökningen i Söndrum lördagen den 19 oktober

Lördagen den 19 oktober klockan 14.00 anordnar Kulturmiljö Halland en visning av den arkeologiska utgrävning som pågår i Söndrum (några km väster om Halmstad centrum).
Precis väster om Söndrums kyrka ligger det 7000 kvadratmeter stora undersökningsområdet där en boplats från yngre järnålder och tidigmedeltid (cirka 500-1100-talet e. Kr) just nu grävs ut. Hittills har 12 stycken hus identifierats på ytan från olika faser av ovan nämnd tidsperiod. Två av husen, två s.k. Trelleborgshus brukar typologiskt dateras till slutet av 900-talet, dvs mitten/slutet av vikingatiden. Fynd av keramik, lerklining en sländtrissa av bergart och vävtyngder av lera är några av fynden som hittills gjort av arkeologerna på platsen.
Sländtrissa av bergart

                                           En bit lerklining med avtryck av gräs eller kvist

                                          Undersökta stolphål som tillhör en av huslämningarna
 
                                          Resterna efter en brunn, under utgrävning

Vi arkeologer från Kulturmiljö Halland hälsar er varmt välkomna till en visning av denna spännande boplats!
Datum: Lördagen den 19 oktober 2013.
Tid: Klockan 14.00.
Samlingsplats: Ingången till undersökningsområdet, vid parkeringen precis väster om Söndrums kyrka.
Klädsel: Rejäla skor eller stövlar rekommenderas samt kläder efter väder.
OBS! Finns det möjlighet att ta sig till undersökningsområdet till fots eller cykel så rekommenderar vi det då antalet parkeringsplatser är begränsade.

onsdag 9 oktober 2013

Skolklasser på besök

Undersökningsytan i Söndrum raä 98 är avbanad. Den arkeologiska undersökningen av den vikingatida och tidigmedeltida boplatsen är i full gång. Idag hade vi första skolklassen på besök. Det var härliga klass 5A från Hovgårdsskolan. Eleverna ställde en mängd kluriga och roliga frågor och tillsammans funderade vi lite över hur Söndrum såg ut under vikingatiden och tidig medeltid. Och vad har människorna som levt då egentligen lämnat efter sig.
 
Klass 5A på besök
Undersökningsområdet under avbaning.
Ett av de undersökta husen markerat med vita stakkäppar i väggstolphålen.
 

tisdag 8 oktober 2013

Litteraturtips

De flesta borde väl känna till det vid det här laget men jag tycker att det är så bra och viktigt att jag dristar mig till att påminna om det. Standardverket Det Svenska Jordbrukets historia finns nämligen tillgängligt digitalt via Kungliga skogs och lantbruksakademiens bibliotek. HÄR hittar ni alla fem delar för läsning.

måndag 7 oktober 2013

FMIS, kvalitetssäkring och skogsbruk

När man som jag har jakt som livvstil stöter man på många människor som man kanske inte skulle träffa eller umgås med annars. Det är roligt, inte minst som man får inblick i problem som man annars inte hade varit medveten om. Jag jagar med läkare, mjölnare, snickare, köttbönder, mjölkbönder, skogsbönder, entreprenörer, industriarbetare, målare, elektriker, busschaufförer, lärare, skogsförvaltare, IT-konsulter, författare, säljare, mekaniker, kyrkogårdsvaktmästare, svetsare mfl mfl. Några tycker att arkeologi är ett lite konstigt yrke, andra struntar i det och vissa tycker det är roligt eller åtminstone intressant. Jag skriver denna blogpost med anledning av den tredje kategorin och tänker då specifikt på en skogsförvaltare jag jagar med. Han har arbetat som förvaltare för såväl kyrkans skog som kronoparker med ansvar för planering av hur skogen skall skötas. Varje gång vi träffas har han en lite fundering eller fråga kring fornlämningar, lagar och förvaltning. Jag hoppas att jag svarar på ett upplysande sätt, jag vill i alla fall tro det eftersom han återkommer med nya intressanta frågor. Som kulturarvsarbetare får man i dessa situationer ställa upp, det är en del av yrkesrollen så som jag ser den.

Senaste gången jag träffade honom och fick en bunt nya frågor var i helgen. Jag var ute med min vorstehvalp som jag börjat jaga in så smått på fågel när jag ramlade på min jaktkamrat inne i en hage. Han höll på att sätta stängsel för det var en grupp köttdjur som skulle flyttas, men han avbröt arbetet och vi föll i samspråk.

Denna gång tog han upp fornlämningsregistret, FMIS. Med de moderna GIS-systemen har FMIS blivit ett mycket välanvänt verktyg i skogen. En förälder till ett par av mina barns klasskamrater har tidigare demonstrerat den iPAD som han använder för att orientera sig när han kör skogsmaskin. GPS-positionering och skikt med information, bland annat FMIS, gör att han direkt ser om han närmar sig en fornlämning. Synnerligen effektivt. Men det leder in på min jaktkamrats fråga, eller kanske snarare önskemål. Min jaktkamrat undrade hur väl FMIS stämde med verkligheten. Han tyckte att han flera gånger upplevt att hans GPS markerade att han stod på en fornlämning men att han inget såg. Detta trots att han torde vara bättre än genomsnittet på att se fornlämningar med tanke på såväl jobb som intresse. Hans tankar vid detta möte kretsade kring hur man från myndighetshåll kvalitetssäkrade fornlämningarna, om man kollade upp att de var rätt markerade i registren.
Screenshot (2013-10-07) av ett utsnitt ur FMIS, det inre av Hallands län dvs den del där skogen dominerar och blogpostens problematik blir som tydligast.

Jag kunde bara svara utifrån min erfarenhet, dvs att det varierar. Få fornlämningar är i praktiken inmätta med modern teknik. De flesta är digitaliserade utifrån inprickningar på en ortofotokarta med alla de felkällor detta innebär. Jag tänker då på att vi i det faller har flera led som skall stämma. För det första skall inventeraren pricka in kartan rätt och för det andra skall den digitaliseras rätt. I den absoluta majoriteten av fallen så stämmer såklart dessa saker, men ibland har endera faktor fallerat och fornlämningen hamnat fel. Något som vi alla som arbetar inom kulturarvsförvaltningen åtminstone någon gång upplevt och kan relatera till. Min jaktkamrat frågade då om det inte vore relevant att återbesöka fornlämningarna och kvalitetssäkra dem. Om man nu är intresserad av att de inte skall komma till skada vill säga.

Jag kan ju faktiskt hålla med om detta resonemang. Det finns ett behov av en förnyad granskning av Sveriges fornlämningar, inte minst de i skogsmark. Om inte annat för att kunna göra en statusdokumentation som kan användas i juridiska processer när ansvar skall utkrävas för skada men egentligen framför allt för att undvika skada.

Eller vad tycker ni?

Och hur ser ansvarsmyndigheten på det hela?

torsdag 26 september 2013

Vikingatida och tidigmedeltida boplats invid Söndrums kyrka

Nu i veckan har undersökningen av Söndrum  raä 98:1 startat. Undersökningsområdet ligger precis väster om Söndrums kyrka och innehåller boplatslämningar från yngre järnålder(vikingatid)  och tidig medeltid. Anledningen till att vi genomför en arkeologisk undersökning på platsen är att Söndrum-Vapnö församling ska utvidga kyrkogården i detta område. 
Det som gör boplatsen extra intressant att studera är att den var i bruk under tiden för ett religionsskifte, då hedendom övergår i kristendom. Ett skifte som även syns tydligt på platsen genom det hedniska gravfält (Söndrum raä 5) i väst och den kristna kyrkogården i öst. Boplatsen ligger placerad mittemellan.
Just nu banar vi av området och fina stolphål efter stora långhus kommer fram. Nästa vecka blir vi full styrka med arkeologer som sätter igång och undersöker.
Vi håller en allmän visning av undersökningen lördagen den 19 oktober klockan 14.00. 
 
Skolor i undersökningens närområde har fått utskick med erbjudande om visningar vissa datum. Skolbesöken bokas via Hallands Konstmuseum,  telefonnr 035-162300, telefontid måndag till fredag 10.00-16.00. Alla besök måste förhandsbokas då vi tyvärr inte har möjlighet att ge en visning vid spontanbesök.
                                                         Kulturmiljö Hallandflaggan är hissad

torsdag 5 september 2013

Matfundering





Idag var vi åtta personer på kontoret som samlades på innergården och åt surströmming. Burkarna vi öppnade var rätt gamla, eller snarare, det har krävs sin tid för att processen skall fullbordas. Själva principen är enkel, livsmedel och en mindre mängd salt hålls syrefritt och tillåts jäsa. Detta ger en lång hållbarhet utan att näringsinnehållet påverkas nämnvärt negativt.
Det man kan fundera över är hur gammal processen är. När började man fermentera mat i allmänhet och fisk i synnerhet? Enligt wikipedia är den "jättegammal" i norden:

Jäsning av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Man tror att surströmming är en rätt med mycket gamla anor, men att konserveringsmetoden i Sverige först blev vanlig under 1500-talet då saltbrist uppstod på grund av kung Gustav Vasas krigföring. Man saltade då in strömmingen med mindre salt än vanligt. Om detta förfarande berodde på kännedom om syrad fisk sedan tidigare eller om upptäckten av konserveringseffekten var en slump är omdiskuterat. Konserveringsmetoden med den långa hållbarheten är en förklaring till att surströmmingen tillsammans med ärtsoppan blev klassisk mat inom det militära.[2] Fet fisk som lax, öring, mört, karp, röding, haj och rocka, är andra exempel på fisk som runt om i världen har konserverats, eller lokalt fortfarande konserveras på detta sätt. Det som idag kallas gravad lax var nog ursprungligen en mer surströmmingsliknande rätt. I Norge kallas fisk som konserverats genom fermentering rakfisk (från fornnordiskans rakr – blöt) och i norska källor förekommer denna benämning så tidigt som 1348.
Det finns alltså skriftligt indirekt belägg från medeltiden. Andra uppgifter påstår att fermentering utnyttjades av Babylonerna för 7000 år sedan, vad de baserar påståendena på vet jag inte.
Men hur skulle spår av fermentering se ut arkeologiskt?
Går dem att spåra genom kemiska analyser av olika kärls insidor?

Jag vet inte, men det kanske någon av bloggens läsare gör. För då kanske vi kan börja leta efter spåren. Vem vet, kanske forntidens hallänningar hade stora krus med sur västkustströmming (sill) lagrade i en källare? Men en sak kan vi slå fast med all säkerhet. Forntidens hallänning hade inte mandelpotatis till sin surfisk.

onsdag 4 september 2013

Grävling gräver grav, Götaland & Germany

För snart en månad sedan rapporterade tyska The Local om en praktfull krigargrav med skelettet av en man utrustad med både svärd och ett bronskärl hittades genom grävlingars grävande. Grävlingen hade nämligen skyfflat ut en mängd ben, vilka anmäldes till antikvarisk personal som undersökte saken och hittade graven.
Bilden är länkad från The Local

Men detta är inte speciellt konstigt. Grävlingen är en allätande opportunist. Den tar inte hänsyn till om en lämplig backe är en grav eller ej, den gräver utifrån sina preferenser och självklart blir det emellanåt i fornlämningar.

Vänermuseet har under ett par år undersökt en storhög från 5-600-talet av just den anledningen att grävlingar grävt sig in och förstört lämningen:
En av de första gravarna som byggs på det nya gravfältet är en monumental gravhög som kallas Kungshögen. Den är ca 21 meter i diameter och lite över två meter hög.
För precis ett år sedan var Kulturmiljö Halland i färd med att undersöka en gravhög från bronsålder, en gravhög som även den var perforerad av grävlinggångar, gångar som förde tankarna till en grovpipig ost. Såhär såg det ut:
Profil från de centrala delarna av en bronsåldershög.

Färgerna i profilen har följande förklaring:
  •  Underst, under det blå fältet har vi berggrunden. Den höjdklack som graven är belägen på. Enstaka torvfickor av den ursprungliga jorden fins bevarad här, men inte mycket mer.
  • Blå färg. Dessa partier är sedan länge ihoprasade eller igenfyllda grävlinggångar.
  • Röd färg. Detta är hålrum, dvs grävlinggångar.
  • Gul färg. Fyllnadsmassor från grävlingarnas grävande. Massor som fyller ut en gammal plundringsgrop.
  • Ofärgat parti. Jord som sannolikt ligger tämligen in situ om man bortser från maskar och andra riktigt små djurs bioturbulens.
Grävlingarna ställer med andra ord till problem när de gräver på fel plats. Men grävlingar kan ställa till andra problem också. I England har man fredat grävlingen från jakt, detta gjordes för lite drygt 20 år sedan. Detta har inneburit att grävlingstammen i princip fördubblats i England, men även att problemen med nötkreaturstuberkulos har ökat då grävlingen är bra på att sprida denna sjukdom mellan olika djurbesättningar. I artikeln om nötkreaturstuberkulos kan man på wikipedia läsa:
Badgers (Meles meles) were first identified as carriers of M. bovis 30 years ago, but the report of an independent review committee in 1997 concluded badgers made an important contribution to the spread of M. bovis between herds of cattle
Som väl var har vi i princip inte detta problem i Sverige. Här har nötkreaturstuberkulos enbart påträffats i ett tiotal hjorthägn under de senast 20 åren. Däremot finns det en mängd andra hemska zoonosa sjukdomar som djuren i vår natur bär på. Men det är en helt annan historia som inte har någon betydelse för de grävlingskadade gravarna i vår närhet.

tisdag 20 augusti 2013

Att identifiera kulturens kraft geografiskt

Projektet Kreativa kraftfält har nått vägs ände. Vår fd chef Christer Gustafsson presenterar resultaten kort i ett radioinslag:

Lyssna: Matematisik modell förutspår framtiden

Nyfiken på mer information? Kolla då:
Region Halland om projektet
En pdf från en ppt presentation som Christer hållit
Anteckningar från ett föredrag
En blogpost på Kulturmiljö Hallands byggnadsantikvariska blogg

onsdag 14 augusti 2013

Formationsprocesser...

...får man väl nästan kalla det. För när jag kom in på tjänsterummet var där papper över allt. Valpen hade just gnagt färdigt på mitt ex av klassiska Formation processes of the archaeological record av Michael B Schiffer.....En bok som jag använde så sent som i förrgår är nu oåterkallerligen formerad till makulatur.
 Det kliar när man tappar sina mjölktänder!
Inte har väl jag gjort något? Näe då!
RIP, betyder numera Rest In Pieces.

Hägnadslämningen som var spår av.....

...en traktor.

För ett par år sedan undersökte Kulturmiljö Halland ett par fina fornlämningar belägna på siltig undergrund. I samband med utredning och förundersökning hade rader med störhål identifierats.

I samband med slutundersökningen återfanns störhålen, hägnaderna. Det visade sig vara gott om dem, och de var alla placerade i parallella rader. Systemet med hägnader var lite för stort och systematiskt för att vi inte skulle reagera på det. Störhålen var alla rektangulära i ytan och placerade med exakta mellanrum i raderna.

Saken diskuterads fram och tillbaka under grävningens gång. Slutligen kläckte vår maskinist en idé. Eftersom matjorden inte var speciellt tjock så har man inte bearbetat området med större maskiner och plogar i modern tid. Detta innebär att äldre spår finns bevarade. Plöjer man med traktor är ofta ena bakhjulet i den fåra man just vält upp. Om matjordslagret är tunt och traktorn utrustad med järnhjul blir det lätt spår i undergrunden. Spår som kommer att hamna i parallella rader eftersom man plöjer en yta systematiskt fram och tillbaka.

Efter lite google fu hittade jag en fin gammal bild på en traktor med järnhjul, sådana hjul som mycket väl kan ligga bakom de spår vi inledningsvis uppfattade som hägnadsspår på grävningen, då för några år sedan. Ta er tid att titta på bilden och hjulen. Hur tror ni att avtrycken av dem ser ut? Så visst, spåren som blir är klart agrarhistoriska dock inte förhistoriska utan från 1950-talet.

torsdag 8 augusti 2013

Så enkelt, så självklart

Carl-Axel Moberg var en mästare på att beskriva komplicerade saker på ett lätt sätt. Han använde såväl bild som ord. Ibland funderar jag på vad han skulle kunnat åstadkomma med dagens tekniska utrustning och inte bara en tuschpenna och ett blädderblock.

Hur som helst hade jag nyligen orsak att återkomma till den av hans illustrationer som nog är min favorit. Bilden finns på sidan 65 i Mobergs klassiska verk Introduktion till arkeologi:
Men hur gör vi för att område 5 skall öka? Personligen tror jag att såväl område 4 som 5 minskat till följd av upphandling och konkurrens inom uppdragsarkeologin och det kan ju knappast vara meningen. Meningen är väl ändå att vi skall rädda så mycket unik och relevant data som möjligt när fornlämningar destrueras? Jag är också fullt och fast övertygad om att områdena 4 och 5 i större utsträckning tas till vara i östra än i västra Sverige (vilket ni kan läsa mer om här, här, här och här). Det är inget vi löser genom en enkel blogpost, men om vi fundera vidare inte bara över Mobergs intressanta illustration utan även över hans kloka ord kanske vi som arbetar i branschen kan fortsätta att producera intressant och relevant kunskap om det förgågna:
Mera klarhet om fordom
Kan minska oklar fördom

onsdag 7 augusti 2013

Korridorerna på kontoret....

....gapar tomma. Vi är några få tappra själar som förbrukat vår sommarsemester och återgått i tjänst. Arbetsuppgifterna varierar men lovande nog finns där kostnadsberäkningar att göra och inte bara rapportarbete.

Samtidigt pågår ett fältarbete. Det är en forskningsgrävning som äger rum i Ås kloster strax norr om Varberg. Grävningen startade i måndags och inriktar sig på att finna kyrkans södra mur. Information publiceras löpande på projektets facebooksida. Här följer några bilder som länkats från projektets fb-sida:
Bildtexten lyder: Här ser vi schaktet vi öppnade idag söder om det första. Bilden ger en orientering om läget. Även här syns murar men nu är vi på jakt efter kyrkans södra mur som vi troligen ser i nästa schakt.
 
Bildtexten lyder: Erik har här hittat ben från en hand vid norra ingången. Enbart dessa ben hittades. Hur kan de hamnat här

måndag 24 juni 2013

Semester, arkeologi och böcker!

Nu går arkeologin i stora delar i dvala några veckor ty även arkeologer behöver lite sommarsemester. I Halland pågår grävningarna i Slottsmöllan vid norra infarten till Halmstad två veckor till. Här två bilder som arkeolog Anna Aulin tagit och lagt upp på instagram:
 Lennart Lundborg på besök. Alltid lika roligt att träffa denna vänliga och kunniga man.
Ett grophus dokumenteras. Det har undersökts flera grophus i södra Halland i år.

Under semestern kan man ägna sig åt flera saker. Några kanske vill ligga i hängmattan och läsa. Åsa på Ting & Tankar har då några goda lästips. Andra tips finns på vetenskapsradion historia:

Lyssna: Vetenskapsradion Historia 20130620 13:35

Annars finns det lite roliga gamla böcker som gott kan plockas upp igen. En bok som jag själv är oerhört förtjust i är Morgen Trolle Larsens Sjunkna palats. Den handlar om forskningen kring mesopotamien och kilskriften. En riktigt lyckad berättelse om arkeologi. Ni kan beställa den här.
En annan bok med minst lika hög Indiana Jones faktor är Härskarplanen. Den platsar också i hängmattan.
Och när vi ändå är inne på nazister så måste jag bara tipsa om den burleska Jägarna på Karinhall, en burlesk skröna om händelser på Görings jaktslott samtidigt som OS gick av stapeln i Berlin....
Frågan är hur långt från sanningen lögnen är:
Så ha en skön sommar ni allihop!
Önskar Leif,
under första semesterdagen.

lördag 15 juni 2013

Radioinslag om fornfynd i Halland


I torsdags ringde P4 Hallands morgonredaktion upp mig för ett litet snack om arkeologiska fynd. Ni kan höra inslaget här. Om länken inte går till rätt del av sändningen så spola fram 2 timmar och 16 minuter in i programmet.

onsdag 12 juni 2013

Gören portarna höga och dörrarna vida

Just nu är Kulturmiljö Halland i Varberg och utför en arkeologisk undersökning i samband med ombyggnationen av Varbergs fästning. Den här gången är det utrymmet mellan fästningens västra och norra länga där entré och hiss ska placeras som undersöks.
               Borggården. Området som undersöks finns innanför byggnadsställningen till höger i bilden.
I det kilformade utrymmet har nu betonggolvets avlägsnats och innan hisschaktet grävs har vi fått möjlighet att undersöka resterna av den grundmur som tittade fram i den provgrop jag skrev om i ett tidigare blogginlägg. När nu en större yta tagits upp kom fler stora stenar fram utav muren. Vad vi nu har kunna sluta oss till är att det är resterna av en rejäl grundmur till den västra längan som stenarna tillhör.
 Resterna av den grundmur till västra längan syns i vänstra delen av bilden.
 En provgrop i trapphuset i södra delen av västra längan har också undersökts vid detta tillfälle, men där påträffades inga äldre lämningar.
Trots ombyggnationen bedriver Hallands kulturhistoriska museum verksamhet i fästningen som vanligt. Utställningar visas under tiden i Kungens stall och det hålls dramatiserade visningar i den fantastiska miljön hela sommaren. För program och info: http://www.hkm.varberg.se/
Anders och jag hade turen att hamna i en guidning för en skolklass i går när vi åt lunch ute i solen på fästningskrönet. Att både få njuta av den härliga utsikten och få Wardbergets äldsta historia berättad på ett inlevelsefullt och spännande sätt, det är grejer det! Besök Varbergs fästning i sommar! Platsen är magisk och inte ens en ombyggnation kan störa historiens vingslag.
                                                 Sommaren är här. Utsikt uppe vid fästningens norra länga.

måndag 10 juni 2013

Veingebilder


Den arkeologiska undersökningen i Veinge är nu avslutad. Vissa undersökningsplatser lämnar man med lite mer vemod än andra. Denna plats var en sådan. Men det var också en av de knepigare undersökningsplatser jag varit med om att undersöka. Den cirka 120 meter långa och mellan 12-13 meter breda undersökningsytan var ganska svåravbanad med mycket sten i alla storlekar. Matjordens tjocklek varierade mycket inom ytan och resterna av ett förmodat raseringslager bestående av bränd lera som framkommit på förundersökningen skulle åter fram. Tiden var knapp och många anläggningar syntes efter avbaningen. Vinden låg på under början av undersökningen vilket medförde att den västra delen av undersökningsområdet där alven bestod av fin sand, sandade igen och fick rensas och åter rensas. Sammanfattningsvis påträffades tre långhus, varav ett som raseringslagret kunde knytas till. I västra delen av undersökningsytan undersöktes en stensättning, med fynd av en fin slipsten, slipstensfragment, keramik och brända ben. Vissa stolphål i området runt stensättningen var av imponerande dimensioner, stenskodda och mellan 0,7-0,8 meter djupa. Anläggningar och fynd som keramik, pilspets av flinta och slipade flintavslag visar på lämningar på platsen från neolitikum till romersk järnålder. Här kommer en del fotografier från undersökningen av Tjärby RAÄ 75-76, invid Elestorpsvägen i Veinge:
Stensättningen som den såg ut direkt efter avbaningen. Närmast i bild syns slipstenen.
                                                       Stensättningen undersöks.

                   Resterna efter de takbärande stolparna i ett långhus markerade med rosa stakkäppar.
 
I östra delen av undersökningsytan framkom resterna av ett långhus som vi bara kunde fånga hälften av. Resten fortsatte utanför undersökningsytan. Även stolphål som tillsammans bildade en vägglinje till huset grävdes ut. Här är de takbärande stolparna markerade med stakkäpp.
                        Anna gräver ett djupt stenskott stolphål. Ola dokumenterar stensättningen.
Undersökningsområdet mot väst.

måndag 3 juni 2013

Arkeologisk vardag - sol, svett och tomma schakt

Vissa dagar är det snabba ryck. I torsdags for jag ut på en schaktövervakning inför en ny GC-väg. Det hela var brådskande, länsstyrelsen fattade beslutet på måndagen och på tisdagen fick jag det vidarebefodrat på mail. Ringde exploatören och fick på tisdag eftermiddag besked om tid. Detta är för övrigt en av fördelarna med att ha lokala arkeologiska aktörer, det blir lättare att prioritera om verksamheten och rycka ut på små expressuppdrag. Jag vet inte riktigt hur man löser sådana här situationer i trakter där det inte finns fast stationerade arkeologer. För hur många firmor är villiga att fara ut kanske så mycket som 35 mil med kort varsel för ett endagsjobb? Men då kanske länsstyrelsen väljer att inte skapa ett ärenden?

Nåja.

Jag var i alla fall ute i traditionstyngd mark. I området har det grävts flera gånger och intressanta saker har man hittat. Eller vad sägs om:
Fyndplats för människoskelett vilket påträffades den 17/12 1970 i en dikesren i samband med grävning för en lyktstolpe. Fyndplatsen inspekterades av Arne Modén och L.Lundborg. En mindre grävning företogs - men inga iakttagelser avarkeologiskt värde gjordes. Skelettet låg ca 1 munder markytan, i sand. Skelettet, vilket har bronsfärgningar på ett ben, är sannolikt ej förhistoriskt.
 Eller kanske något lite äldre:
Högar, undersökta och borttagna. Högarna var 6 respektive 20 m i diam och 1 m h. Vid undersökningen framkom 6 anläggningar, varav 4 stycken urnebrandgravar där tv bestod av små hällkistor, vilka omslöt en hel keramikurna, vilka innehöll brända ben, rakknivoch dubbelknapp av brons.
Men även om potentialen finns så är det inte alltid som turen är på vår sida. Denna gång innebar insatsen inte några nya fynd, snarare kan vi foga en liten tom yta till vår kunskap. Denna tomma yta skall nu registreras på vederbörligt sätt då det finns ett formellt beslut om att insatsen skulle genomföras.

fredag 24 maj 2013

Fredagsmys: Sanningen om Ales stenar

Kulturmiljö Halland har efter kontakter med djupa kunskapskällor nu äran att presentera sanningen kring den så omdebatterade fornlämningen Ales Stenar i Kåseberga på Österlen. Diskussionerna kring Ales Stenar har pågått länge. Å ena sidan framhåller privatforskaren Bob Lind att det rör sig om en astronomisk kalender. Å andra sidan har vi den professionella arkeologin som menar att det är frågan om en skeppssättning.

Motsättningarna har varit stora. Men behöver inte längre vara det, för nu kan Kulturmiljö Halland presentera en graf över hur saker och ting verkligen hänger ihop på riktigt. Tyvärr innebär detta att vi inte längre har att göra med en egentlig fornlämning skapad av människor utan med en naturlämning. Som väl var täcks även sådana (inte minst Ales Stenar) in av lagstiftningen genom skrivelsen (Lag 1988:950, kap 2, 1§):
Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.
Nåväl. Här är vårt bevis:
Not: bilden är en lätt förändrad version av en bild som Gud tidigare lagt ut på facebook.

Vilken del detta är får ni själva lista ut.

torsdag 23 maj 2013

Vidunderliga Veinge

Nyavbanade undersökningsytan i ett vårregn.

Rapsfälten lyser gula, göken gal i fjärran och undersökningarna inför nedgrävningen av VA-ledningen har fört oss till Veinge. Syrenerna doftar och äppelblombladen regnar ned över vår nyavbanade undersökningsyta invid Elestorpsvägen (Tjärby RAÄ 74-76). En plats med utsikt och som lovar gott med en representation av anläggningar och fynd från flera tidsepokrar i en salig blandning bland en massa sten. Vid avbaningen fann jag mitt livs första flintpilspets med urnupen bas.
Flintpilspets
 

söndag 19 maj 2013

Farväl Genevad

Nu har vi grävt färdigt boplatsen från äldre järnålder i Genevad. Runt omkring undersökningsområdet råder det full aktivitet med grävmaskiner och maskiner för att svetsa samman de stora rör som ska forsla vatten mellan Veinge i söder och Kistinge utanför Halmstad i norr. Vi har haft grävmaskinerna flåsandes i nacken, men de trevliga grävmaskinisterna och representanterna från entreprenören har även satt oss in i en vattenlednings tillblivelse.
Fältdelen av undersökningen är avslutad och nu tar bearbetningen av det arkeologiska materialet vid. Prover ska skickas på analys, fynd ska tvättas och registreras, anläggningar registreras och analyseras och sen ska allt sammanställas i en rapport. Men det får dröja något, då nästa arkeologiska undersökning inför nedgrävandet av vattenledningen tar vid i Veinge.
Men för att kort sumera undersökningsresultaten i Genevad. Totalt hittade vi ungefär 400 anläggningar, som utgjordes av stolphål, gropar, härdar, lager och rännor. Ett stolpbyggt långhus dokumenterades. De stora gropar som framträdde på undersökningsytan som jag skrev om tidigare i ett blogginlägg visade sig vara ett ganska omfattande gropsystem som vi i dagsläget tror har att göra med keramiktillverkning. Groparna verkar vara rester av en stor keramikugn med tillhörande grophus som troligen fungerat som förrådsbyggnad. I området hittades resterna av en blästugn som använts för att tillverka järn. Fynd av keramik, flinta, slagg, kvarts, metall medmera kommer kunna berätta mer om vad som försegick i boplatsområdet på den lilla höjden nära Genevadsån, med utsikt över de många bronsåldersgravhögarna på Eldsbergaåsen i norr och Tjärbyhöjden i söder, för ungefär 2000 år sedan.
Groparna är undersökta och dokumenterade


Rest av keramikugn
 
Keramik vid keramikugnen
 
Även senare tider har satt sina spår i undersökningsområdet. En fägata löper tvärs över ytan i södra delen och området har även grundligt metalldetekterats för att säkra spår efter slaget vid Genevad som ägde rum en augustidag 1657. Men mer om resultaten från metalldetekteringen av slagfältslämningen vid ett senare tillfälle här i bloggen.
Tips Läs mer: Hallandsposten gjorde ett reportage om undersökningen som publicerades torsdagen den 16 maj.