Grävling gräver grav, Götaland & Germany

För snart en månad sedan rapporterade tyska The Local om en praktfull krigargrav med skelettet av en man utrustad med både svärd och ett bronskärl hittades genom grävlingars grävande. Grävlingen hade nämligen skyfflat ut en mängd ben, vilka anmäldes till antikvarisk personal som undersökte saken och hittade graven.

Bilden är länkad från The Local

Men detta är inte speciellt konstigt. Grävlingen är en allätande opportunist. Den tar inte hänsyn till om en lämplig backe är en grav eller ej, den gräver utifrån sina preferenser och självklart blir det emellanåt i fornlämningar.

Vänermuseet har under ett par år undersökt en storhög från 5-600-talet av just den anledningen att grävlingar grävt sig in och förstört lämningen:

En av de första gravarna som byggs på det nya gravfältet är en monumental gravhög som kallas Kungshögen. Den är ca 21 meter i diameter och lite över två meter hög.

För precis ett år sedan var Kulturmiljö Halland i färd med att undersöka en gravhög från bronsålder, en gravhög som även den var perforerad av grävlinggångar, gångar som förde tankarna till en grovpipig ost. Såhär såg det ut:

Profil från de centrala delarna av en bronsåldershög.

Färgerna i profilen har följande förklaring:

•  Underst, under det blå fältet har vi berggrunden. Den höjdklack som graven är belägen på. Enstaka torvfickor av den ursprungliga jorden fins bevarad här, men inte mycket mer.
• Blå färg. Dessa partier är sedan länge ihoprasade eller igenfyllda grävlinggångar.
• Röd färg. Detta är hålrum, dvs grävlinggångar.
• Gul färg. Fyllnadsmassor från grävlingarnas grävande. Massor som fyller ut en gammal plundringsgrop.
• Ofärgat parti. Jord som sannolikt ligger tämligen in situ om man bortser från maskar och andra riktigt små djurs bioturbulens.

Grävlingarna ställer med andra ord till problem när de gräver på fel plats. Men grävlingar kan ställa till andra problem också. I England har man fredat grävlingen från jakt, detta gjordes för lite drygt 20 år sedan. Detta har inneburit att grävlingstammen i princip fördubblats i England, men även att problemen med nötkreaturstuberkulos har ökat då grävlingen är bra på att sprida denna sjukdom mellan olika djurbesättningar. I artikeln om nötkreaturstuberkulos kan man på wikipedia läsa:

Badgers (Meles meles) were first identified as carriers of M. bovis 30 years ago, but the report of an independent review committee in 1997 concluded badgers made an important contribution to the spread of M. bovis between herds of cattle

Som väl var har vi i princip inte detta problem i Sverige. Här har nötkreaturstuberkulos enbart påträffats i ett tiotal hjorthägn under de senast 20 åren. Däremot finns det en mängd andra hemska zoonosa sjukdomar som djuren i vår natur bär på. Men det är en helt annan historia som inte har någon betydelse för de grävlingskadade gravarna i vår närhet.

Ny datering från Skrea Kyrkbjär



Den daterade härdden
 i förgrunden

I oktober 2012 avslutades slutundersökningen av Skrea 225, en plats med i huvudsak lämningar från förromersk järnålder. Dessa lämningar bestod framförallt av gravar och rester av s.k. kulthus. I anslutning till dessa hus fanns ett omfattande system av diken och rännor. Ett övergripande spörsmål har varit hur gamla dessa har varit, om de skall knytas till de förhistoriska kulthusen eller till de närliggande medeltida lämningarna. Det mest har talat för det förstnämnda, då det ej påträffats några yngre fynd i rännorna, samt att de kantats av stora härdar och kokgropar som oftast är från brons eller tidig järnålder. Mycket möda lades på att hitta någon daterbart material ifrån något tidsslutet sammanhang som kunde ge en datering till dessa ränn- och dikessystem. Sista veckan av grävningen påträffades slutligen en härd i botten på i av de största och djupaste dikena. Varför man eldat just där är något av en gåta, men man kan skänka en tacksamhetens tanke till dem som gjort det eftersom det gav oss möjlighet att C14-datera diket. Dateringen från härden landade på mellan 1310 – 1120 BC, vilket gör att detta dike kan dateras till mellersta bronsåldern. Det daterade diket överlagrar i sin tur ett flertal andra strukturer. Sammantaget visar detta att fornlämningen i Skrea utgör en sammansatt och komplicerad förhistorisk miljö som är tämligen ovanlig. När nu rännorna och dikena visat sig vara samtida med kulthusen öppnar det upp för ett bredare tolkningsperspektiv.



Plan över rännorna och husen. bilden till höger visar hur

den daterade rännan kröker förbi en kokgrop





Grävling och grävning i grav - åter i Skrea

Bilden ovanför föreställer den centrala delen av en gravhög vi grävde i somras. Gravens mitt sammanfaller med den raka högra kanten på profilen. Jag har markerat några olika företeelser i graven med gul, blå och röd färg för att tydliggöra vilka tolkningsproblem vi står inför vad gäller denna grav. Åtminstone om det är den första gravläggningen samt gravens konstruktion vi är ute efter. Är vi istället ute efter att beskriva formationsprocesser så är läget ett annat, då är graven helt plötsligt oerhört intressant!

Vad är det då vi ser på bilden? Jo:

•  Underst, under det blå fältet har vi berggrunden. Den höjdklack som graven är belägen på. Enstaka torvfickor av den ursprungliga jorden fins bevarad här, men inte mycket mer.
• Blå färg. Dessa partier är sedan länge ihoprasade eller igenfyllda grävlinggångar.
• Röd färg. Detta är hålrum, dvs grävlinggångar.
• Gul färg. Fyllnadsmassor från grävlingarnas grävande. Massor som fyller ut en gammal plundringsgrop.
• Ofärgat parti. Jord som sannolikt ligger tämligen in situ om man bortser från maskar och andra riktigt små djurs bioturbulens.

Sammanfattningsvis. Är man bara intresserad av att beskriva och arbeta med gravens ursprungliga, ostörda delar är detta en grav som är mycket krävande då vi i detta, tämligen representativa, utsnitt kan se att endast ungefär 20% av gravens fyllning befinner sig på ursprunglig plats.

Husoffer och diken - Undersökningen i Skrea fortsätter

Vi är nu mitt i grävningen av den märkliga kultplatsen i Skrea. Så här långt har vi hunnit gräva bort ett av våra rännhus i sin helhet och påbörjat undersökandet av det andra. Därtill har vi fördjupat oss ytterligare i de övriga dikena och rännorna som omger husen, samt undersöka flertalet av gravarna. Något förvånade är vi över att flera av de djupa dikena som omsluter platsen förefaller vara av betydande ålder, sannolikt så gamla som rännhusen. Helt säkra kan vi dock inte vara ännu.

Det finaste fyndet från veckan var den lilla, i princip helt intakta, skål som framgrävdes ur en av husrännorna. Skålen var nedsatt i kanten av husrännan och visar således att husrännan antingen är samtida eller äldre än skålen. Skålen kan ej med säkerhet dateras ännu, inte heller är dess innehåll känt. I lugn och ro skall jag tömma ur innehållet någon gång i vinter och då även närmare bestämma skålens ålder.

 

I veckan kommer arbetet med rännorna, det sista rännhuset samt arbetet med att frigöra ett närliggande bergsimpediment att fortgå. Vidare skall ett antal huskroppar i norra delen av området undersökas.  Ser fram emot ytterligare en spännande vecka i fältarkeologins tjänst!

Skrea Brune Kulle: Cowboys from hell!

Carl och Leif förnekar sig inte. Båda ikläder sig utan att skämmas hattar från High Chapparall. Å andra sidan är hatten ett gravt underskattat plagg idag. Samma plagg skyddar utomordentligt väl mot både sol och regn!

Detta firar vi med en gammal metal-dänga från 1990-talet: Cowboys from hell med Pantera!

Fredagsmys får vi väl kalla det!

Skrea 210: Arkeologidagen på söndag

Inför Arkeologidagen förtydligar vi husen med hjälp av sprayfärg och käppar. Kan bli en trevlig visning på söndag, mellan kl 13-15.

Skrea Brune Kulle: Nästa hög

Ungefär 200 m åt öster ligger nästa gravhög. Den har ett inte fullt lika monumentalt läge i landskapet men är lika full med gryt som den gravhög vi undersöker. Gravhögen är till synes högre än den vi gräver.

Brune Kulle sedd från nästa gravhög

Gravhögen vi gräver, Skrea raä 21, har ett egennamn ”Brune kulle”. Exakt vad det betyder vet vi inte men det skulle mycket väl kunna vara ”högen på brynet” då brun i ortnamnssammanhang ofta betyder kant, rand eller rent av bryn. Brynt betyder backe, så ”högen på backen” kan vara ett annat förslag.

(tipstack till Eija)

Skrea 210: Husplaner

Byggnadslämningar står ofta i centrum på boplatsgrävningar och Skrea 210 är inget undantag. Hus 1 är nog från yngsta bronsålder eller äldre järnålder, hus 2 och 3 från yngre järnålder och hus 4 från äldre medeltid. Hus 5 är lurigt och vi har ännu inte hittat några direkta paralleller. Byggtekniken talar för vikingatid men husets form passar inte riktigt in. Vidare undersökningar får ge ytterligare ledtrådar.

Skrea 210: Smaka på halländsk förhistoria!

Mattias rensar fram och mäter in en brunn. I bakgrunden jagar Per och Hule-Hans fram ytterligare hägnader. Brunnen innehöll inga spår efter trä- eller stenskoning, men vatten finns fortfarande kvar. Vill ni släcka törsten, kom på besök ;-)

Skrea Brune Kulle: vegetationen före graven

Mats Regnell heter vår kvartärgeolog. Han är engagerad i projektet för att hjälpa oss att reda ut vegetationshistoriska frågeställningar. I förra veckan kom han på besök för att dels försöka reda ut var det är lämpligt att ta prover och dels för att tillsammans med oss reda ut vad vi egentligen kan komma åt för vegetationshistorisk information med en så skadad gravhög som vi nu har att göra med. 

Mats började med att ta ett par markpollenprover i ett torvrikt lager ända nere mot berggrunden. Detta har vi tolkat som den markyta som gravhögen byggdes på. 

Häromdagen ringde Mats och berättade att han börjat kika lite smått på jordproverna Hans första SYNNERLIGEN PRELIMINÄRA resultat är att vegetationen då gravhögen anlades var halvöppen och att det fanns ett kärr alldeles i närheten. Vegetationen dominerades av Al, vitmossa och ormbunkar. Men där fanns även örter och gräs, dock inte i sådana mängder att det rör sig om hårt utnyttjad betesmark eller ängsmark. På sluttningarna växte även tall och lind. 

Fantastiskt roligt att få in sådana resultat medan grävningen fortfarande pågår!

Skrea Brune Kulle: Grav 3

Gravhögens tredje grav hittades alldeles invid grav två. Den tredje graven saknade synligt gravkärl. Intrycket var att ben lagts ner invid (före eller efter) grav två. Denna grav innehöll definitivt ben från människa. Personen hade fått med sig en rakkniv och en nål i brons. Den klassiska tolkningen blir då att personen bör ha varit man, men vi väntar med att uttala oss om detta tills Anna Kloo har analyserat och bedömt benen.

Skrea Brune Kulle: grav 2

Med hjälp av grävmaskin gick vi försiktigt ner i gravhögens sydöstra kvadrant. Strax under stenpackningen påträffades en gravurna. Den var placerad mellan ett par flata stenar och stod på en annan flat sten. 

Urnan var rabbad och hade en intressant mynningsprofil som bör placera den i bronsålderns äldre del. I urnan låg en mängd brända ben. Benen var intressant nog väldigt ojämt brända. Där fanns extremt hårt brända fragment blandat med bevarade finger eller tåben samt tänder och tydliga delar av en käke. Hade man bråttom när den döde skulle brännas eller vad berodde detta på?

Utan att vara osteolog så skulle jag vilja påstå att det tillsammans med människobenen även fanns djurben, dels större däggdjur men även (om jag såg rätt) fågelben. Vår osteolog, Anna Kloo, får reda ut detta framöver.

Skrea Brune Kulle: rakkniv!

Med den grävledaren så var det väl tur att vi hittade en rakkniv......

Skrea Brune Kulle: HN 2012-08-18

I lördagens Hallands Nyheter fanns ett uppslag om vår arkeologiska undersökning. Tyvärr finns den inte utlagd på HNs hemsida så ni får nöja er med ett dåligt foto av uppslaget:

Ny utgrävning i Skrea

Idag påbörjade vi slutundersökningen av RAÄ Skrea 210, 241 och 171. Vi bjuder på tidig medeltid och bronsålder med bl a boplatslämningar,odlingmark,vägar, skålgropar m.m. Håll utkik de närmsta fyra veckorna.

Skrea Brune kulle: intervju i P4 Halland

Nisse Gunnarsson, P4 Halland var på besök idag och gjorde ett reportage, om än något kortat i detta skick:


Det som saknas är en massa snack om vilken skada grävlingarna gjort.....

Skrea Brune kulle: kulturstubbar

I dagarna inleddes arbetet med att undersöka en gravhög som förmodas vara från bronsåldern. När området förundersöktes var det fullvuxen slyig lövskog på platsen. Som väl var hade skogen avverkats inför slutundersökningen. En avverkning som var mycket väl utförd med tydliga ”kulturstubbar” som avgränsning av fornlämningsområdet. Märk väl, man hade markerat fornlämningsområdet och inte bara själva graven.

En kulturstubbe är en stubbe som lämnats på ungefär en meters höjd. De skall ligga på rad och avgränsa en fornlämning. 

En meter höga stubbar är skogsmaskinernas mardröm och innebär därför att lämningarna effektivt skyddas. Jag vet inte hur utbrett bruket av kulturstubbar är eller om det är något regionalt förekommande i västsverige. Av naturhänsyn lämnas ofta en viss mängd högstubbar i ett område som avverkats. Dessa blir då död stående ved, vilket är viktigt för flera hotade arter. Sannolikt får även kulturstubbarna en liknande betydelse för den biologiska mångfalden och inte bara som en del i skyddandet av fornlämningar i skogsmark.

Skrea Brune Kulle: arbetsdagens inledning

I början av varje arbetsdag säkrar vi vår arbetsplats i gravhögen genom att låta den tyska jaktterriern Missan genomsöka gryten i profilerna.

;^)

Skrea Brune kulle: Grävlingens formationsprocesser

Att gravhögen är perforerad med bortåt ett dussin nedgångar till ett grävlinggryt var en av orsakerna till att länsstyrelsen bedömde att det var lämpligare att ta bort än spara gravhögen. Vi är efter att ha satt spaden i jorden benägna att instämma i länsstyrelsens bedömning till 100%. Grävlingarnas grävande genom tiderna har orsakat så omfattande skador att det, för att säkra gravens vetenskapliga värden, var motiverat att undersöka den. Efter att ha dragit ett mindre kontrollschakt in i högen är vi benägna att hävda att minst en tredjedel av gravens material har flyttats eller på annat sätt påverkats av grävlingens synnerligen omfattande grävaktivitet. Profilen vi hittills rensat fram antyder att vi har att göra med generationer av grävlingar som använt graven som boplats. Flera gångar är igenrasade och nya har grävts förbi de raserade. Över allt har trädens rötter fungerat som levande armering av grytets tak och väggar. 

Vi har hittat såväl gångar som kammare. Flera av dessa har varit vinterbonade och på några ställen har vi hittat underjordiska träckkammare. Uppenbarligen har högens invånare varit förtjusta i körsbär….

Skrea Brune kulle: första sekundärgraven

Vi har hittat grävningens första sekundärgrav. Det rör sig om en urna som placerats på eller delvis ner i stenpackningen på gravens södra sida. Urnan verkar ha varit försedd med lock och varit fylld med brända ben från djur (ko? Häst?) och människa. Några fragment av ett bronsbleck hittades också. Genom handgrävning och sållning har vi säkrat en halvliter keramikskärvor och ett par dl brända ben.