Arkeologisk höst

Det är nu november. Den sjätte närmare bestämt. När jag kikar på solens upp och nedgång så är den här i Halmstad snålt tilltagen. Solens uppgång var idag officiellt 07.28 och dess nedgång 16.14. Arbetsljus har man någon halvtimme före respektive efter officiell soluppgång. Det innebär att vi teoretiskt sett fortfarande kan genomfåra arkeologiska fältarbeten. Åtminstone rent ljusmässigt. Om det inte är allt för molnigt. Så det gör vi. Vi planerar genomföra en handfull arkeologiska fältarbeten i Laholm och Falkenbergs kommuner nu under november månad. Det gäller bara att det inte blir allt för mycket nederbörd.

Nederbörd och en eller ett par plusgrader påverkar det arkeologiska arbetet i hög grad. Kvaliteten blir lidande hur mycket man än anstränger sig.

Men det är som sagt inte så många uppdrag som måste utföras nu. De flesta av oss på kontoret arbetar med andra saker. Eller egentligen bara en sak - rapportarbete. Vi befinner oss mitt inne i rapportfasen på ett par stora undersökningar och i början av några andra. Men det är så det skall vara om planeringen hamnar något så när rätt. Vi arbetar i fält när det är lämpligt och inne när det är lämpligt. Idag var det lämpligt att såga ut prover ur ett dussin 1000 år gamla trästycken från en brunn vi undersökte tidigare i höst. Trästyckena skall skickas på vedanatomisk bedömning.

Just brunnar är intressanta källor till information. Där finns, om man har lite tur, många intressanta material bevarade. Vi inväntar med spänning de vegetationshistoriska provsvaren från en handfull brunnar vi undersökt under senare år. Svar som det sannolikt kommer att finnas all anledning att återkomma till när de anländer.

Men tills dess får vi kämpa vidare med rapportarbete och de sista fältmässiga insatserna denna november 2013.

Om vindkraft och kulturmiljö

Under ett par års tid drev Kulturmiljö Halland i samarbete med bland annat Jönköpings läns museum ett projekt om vindkraft & kulturmiljö. Projektet finansierades genom medel från Energimyndigheten i ett forskningsprogram som administrerades av Naturvårdsverket. Ambitionsnivån i forskningsprogrammet är hög, publikationerna/rapporterna genomgår en peer-review granskning som inte ligger långt efter en seriös internationell akademisk tidskrift.

Alla som skrivit en bok vet hur lång sträckan är från det att man tror att manus är klar tills det finns i tryck. Detta var inget undantag från den regeln, men nu finns i vart fall hela rapporten i tryck. Den är färdig. I nuläget finns den för nedladdning men kommer från tryckeriet inom kort.

Förhoppningen är att rapporten skall hjälpa handläggare, konsulter, exploatörer att göra kulturmiljöanalysen vid vindkraftetableringar så bra och relevant som möjligt. En sådan sak som är viktig att göra rätt är att inventera tillräckligt stora ytor där kraftverken skall stå. I grafen nedan har jag med mörkblå markeringar plockat mkb-uppgifter om hur stor yta varje enskilt kraftverk kräver. De ljusblå markeringarna visar faktiskt ianspråktagen yta från ett 20-tal gps-inmätta vindkraftetverk. Det vi avser med ianspråktagen yta är all den yta som avbanats, schaktats, jämnats ut, fyllts ut, sprängts, hårdgjorts eller på annat sätt påverkats rent fysiskt. I detta sammanhang är det viktigt att notera att bolagen själva enbart avser den plana yta man kan köra med maskiner på, vilket ur kulturmiljöhänseende är totalt irrelevant.

Rapporten täcker in flera olika perspektiv eller aspekter på begreppen kulturmiljö och kulturarv. För att tydliggöra att konsultens kompetens påverkar slutresultatet så har vi studerat ett antal vindkraftetableringar ur fyra olika perspektiv:

• Arkeologi/fornlämningar
• Bebyggelseantikvariskt perspektiv
• Kulturgeografiskt perspektiv
• Biologiskt kulturarv

Här hittar ni rapporten och bilagan som pdf filer:
Rapport (2,5 mb)
Bilaga med tematiska fördjupningar (11 mb)

Närmare slutet än början

Under ett par års tid har vi arbetat med ett vindkraftprojekt åt Naturvårdsverket. Nu är det nästan i mål. Vi fick just slutkorr på rapportbilagan.

Rapporteringens godispåse och fallgropar

Agneta Lagerlöf illustrerar rapporteringens många ansikten, eller rapportmediets godispåse om man så vill. En godispåse som de flesta länsstyrelser väljer väldigt snävt ur i sina beställningar.

I dagarna två samlades sisådär tio dussin arkeologer på Historiska museet i Stockholm för att diskutera rapporter utifrån ett mycket digert program med något dussin föreläsare. RAÄ arrangerade mötet. Jag tänkte nu fånga upp det som jag uppfattade som några av mötets kärnpunkter:

• Synteser. Återkommande i en stor mängd föredrag var önskemål om fler synteser. Önskemålet kom från såväl journalister som forskare och fältarkeologer. Fältarkeologin är annars väldigt objektfixerad till sin natur, men det är inte så konstigt då finansieringen är kopplad till den enskilda fornlämningen. Utan synteser har t.ex. skolboksförfattarna bara gammal litteratur att förlita sig på.
  
• Digital arkivering. Att långsiktigt arkivera digitala handlingar samt hantera dem på ett sätt som gör dem användbara i framtiden (uppdatering av filformat mm) återkom som fråga i ett antal föredrag. I något fall hävdades till och med att i idag riskerar att fullständigt tappa stora delar av de senaste 20 årens dokumentation om man inte löser e-arkiveringsproblemet snabbt och effektivt. Någon slags samlingspunkt behövs, och kopplingar till k-samsök och kringla lyftes fram. Mot slutet av konferensen enades man om att det är RAÄ centralt som äger frågan, vilket stämmer väl mer RA-FS 2009:1 där man kan läsa: Myndigheten skall upprätta en strategi för bevarande av elektroniska handlingar.
• Populärvetenskap. Popularisering och förmedling av arkeologiska resultat återkom i flera föredrag. Vetenskapsjournalisterna/filmarna som höll det inledande respektive det avslutande föredraget konstaterade oberoende av varandra att populariserad historia handlar om: Andra världskriget, våld och blod. Samt att det måste finnas en berättelse att ta fasta på för att man skall kunna förmedla resultaten. Resultaten får inte heller vara för vida och abstrakta utan bör koncentreras på en utvald företeelse.
• Förmaningar. Riksantikvarieämbetets företrädare var i flera fall förvånansvärt frispråkiga. Man var kritisk till att så få rapportformer beställdes av länsstyrelserna i deras kravspecifikationer. Man sa uttryckligen att rapporttiden inte får sjunka lägre än vad den gjort.
  

Oscar Montelius kloka ord får illustrera rapportens och dokumentationsmaterialets betydelse.