onsdag 10 december 2014

Ny bok om sydhalländsk järnålder


Kulturmiljö Hallands medarbetare Lennart Carlie gick i pension i våras. Men han är nu mer aktuell än någonsin. Nyligen släpptes nämligen hans senaste bok. Den släpps som Utskrift nr 14. Den oregelbundet utkommande tidskriften Utskrift kom därmed med sitt 14:e nummer. Från att vara en tidskrift för spridda artiklar så har Utskrift breddats och har under senare år kommit att innehålla ett par monografier men även konferensrapporter med större bredd än Halland.

Lennarts bok är den vetenskapliga rapporteringen av de arkeologiska undersökningarna i Kårarp. Undersökningarna genomfördes sommaren 2008 och platsen ligger i anslutning till den norra infarten till Halmstad. Men Lennart vore inte Lennart om han inte gör något mer av det hela. I detta fall handlar boken såklart primärt om platsen Kårarp, men eftersom Lennart deltagit i åtskilliga arkeologiska undersökningar från samma period i Halmstadstrakten så passar han på att summera dem och dra en del intressanta generella slutsatser.

Boplatsen, metallålderns bebyggelse på Kårarp, är omfattande och speglar en rik miljö. Inte nödvändigtvis en storman även om det finns spår av såväl metallhantering som hallbyggnader, men väl en plats av betydelse för lokalsamhället. Lennart för in en diskussion kring rättsskipning och kultutövning.

Riktigt intressant blir det när blicken lyfts till omlandet. När platsen sätts i sitt sammanhang. För det lokala sammanhanget är högintressant och ger oss kunskap om tendenser över tid. Tendenser man skulle missa om man höll sig strikt till den undersökta platsen. Tendenser man skulle missa om man (inte nödvändigtvis person, kan lika gärna gälla institution) inte arbetat men samma område länge och successivt sammanställt stora mängder data. Tendenser en extern forskningsinsats skulle fått lägga stora resurser på att fånga upp.

En tendens gäller bebyggelsens lokalisering. Under yngre romersk järnålder blir det övertydligt att man överger kusten och flyttar bebyggelsen flera km inåt landet. Förändringen är så påtaglig att det måste varit frågan om ett tvång snarare än ett val. Lennart väljer att tolka detta som ett svar på förändringar i klimat även om han nämner hot och våld. Men spåren av våld och bränder är få, åtminstone lokalt för om man lyfter blicken lite ser man att det hela sammanfaller med företeelser som det gigantiska vapenoffret i Illerup Ådal, eller Skedemosse på Öland. Vapenoffren i Finnestorp i Västergötland är något yngre men kan nämnas de också.

En annan tendens är den folkvandringstida krisen. Denna har berörts på olika sätt till och från i säkert 100 år av arkeologisk forskning. Termer som Fimbulvinter har använts. För sydhalländskt vidkommande kan krisen illustreras på det vis Lennart gör i sin bok. Genom en enkel graf med samtliga C14 dateringar från Halmstadtrakten. Genom åren har det blivit bortåt 200 stycken för perioden 200-900 eKr. Sammanställds i en graf så ser man att romersk järnålder var blomstrande men att folkvandringstid och vendeltid var extremt problematiska. I vikingatid ökar mängden dateringar igen. Dateringarna speglar vad som undersökts arkeologiskt och man kan såklart säga att vi helt enkelt inte lärt oss att hitta 500 och 600 talens fornlämningar. Så kan det vara men det är givetvis inte så enkelt. Det är nämligen en företeelse vi ser på många håll. Lennarts sammanställning snarast bekräftar och kvantifierar den i ett sydhalländskt perspektiv.

Lennart Carlies bok Kårarp och grannarna kan beställas HÄR.
Lennart hugger in på tårtan dagen då han avtackades efter lång och trogen tjänst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar