Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkelogiska området

Ingen arkeologiskt intresserad person har väl missat att Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ligger ute på remiss. Remissen har gått ut till 110 remissinstanser vilka bjudits in att besvara den. Därtill kan det noteras att det är en demokratisk rättighet att även som privatperson besvara en remiss. Det har jag gjort. Nedan återges sammanfattningen av mitt remissvar. Det finns många andra punkter att ta upp och diskutera men jag har bara haft tid att behandla dessa sex. Notera att remissvaren är mina personliga och inte speglar Kulturmiljö Hallands syn på det hela, Kulturmiljö Halland har heller inte fått handlingen på remiss.
/ Leif Häggström

Utgångspunkten för remissen är att det inom det uppdragsarkeologiska området skall råda effektiv konkurrens och finnas en mångfald aktörer. Jag hävdar att det med hänsyn taget till Sveriges specifika fornlämningsbestånd och exploateringstryck råder en effektiv konkurrens och en mångfald aktörer. Lagändringsförslaget är därför inte bara onödigt utan direkt skadligt för såväl kulturarvet som de inblandade aktörerna och bör därför avfärdas. Detta hade upptäckts om en djuplodande konsekvensanalys av lagförslaget gjorts av experter på förhand.

Detta remissvar kan sammanfattas i följande delpunkter:

1/ Marknaden, som omsätter ca 200 miljoner kr årligen, är redan idag liten för de ca 40 aktiva utförare som finns. Allt för få företag har idag tillräcklig omsättning för att upprätthålla en kritisk massa.

2/ Erfarenheter från England visar att ohälsotalen ökar, arbetsmiljön blir sämre och anställningarna otryggare för de utförande arkeologerna vid fri konkurrens på det uppdragsarkeologiska området.

3/ Kunskapsåterföringen till forskarsamhället och den intresserade allmänheten kommer att minska då vetenskapliga studier visar att offentliga utförare är bättre på att sprida kunskap och vetenskapliga resultat än små privata utförare.

4/ Demokrati, kulturarvet tillhör oss alla men vid fri konkurrens och än mer slimmade budgetar är risken stor att återförandet av kunskap till lokalsamhället går förlorad eller helt enkelt negligeras.

5/ Generell visavi specifik kunskap. Redan idag märks en tendens att billiga anbud som innebär ett verifierande av redan känd kunskap har större chans att väljas än anbud präglade av ett nytänkande som kan ställa rådande kunskap i ny dager. Denna tendens löper stor risk att förstärkas om företagaren själv får välja utförare. Tendensen är såväl samhällsekonomiskt som kulturhistoriskt mycket dålig.

6/ Säkrandet av arkeologisk data vid konkurs. Detta har visat sig vara ett stort problem internationellt och det måste utarbetas en genomtänkt handlingsplan för denna risk, en plan som träder i kraft samtidigt som ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin. Risken för dokumentationen stiger ju fler utförare det finns på ”marknaden”. Redan nu finns tydliga problem hos vissa utförare.