Har LRF ett finger med i spelet?

Man kan misstänka att LRF har ett finger med i spelet vad det gäller den aviserade förändringen av den arkeologiska praktiken vilken i dagsläget innebär att projektören betalar för de fornlämningar denne påverkar genom sitt projekt samt att länsstyrelsen beslutar vem som skall undersöka den berörda lämningen. Internationellt kallas det polluter pays principle. I en krönika i GP igår kunde man läsa följande citat från LRFs vice ordförande Helen Jonson:

Orimligt anser LRF.

– Dels tycker vi att staten bör göra större skillnad mellan olika typer av fornlämningar, gradera dem efter hur kulturhistoriskt intressanta de är. Dels bör staten ta det fulla kostnadsansvaret för en arkeologisk utgrävning, som berör småföretagare, säger Helena Jonsson, vice ordförande LRF.

Vad Maria Haldesten egentligen ville säga med sin krönika blir jag inte riktigt klok på trots fyra genomläsningar. Men jag hittade följande från LRFs stämma för ett par år sedan:

Kl 14.33
Fornlämningar som innebär problem för företagande på landsbygden debatterades. Efter votering fick Mats Weinesson, Östergötland, sin att-sats antagen, den lyder att staten alltid fullt ut ska stå för den arkeologiska utgrävningskostnaden. Det beslutades också att skyddet för fornlämningar ska ges en regional anpassning.

Kanske finns LRF-stämman med i bakgrunden när det nu liggande förslaget om att förändra hur arkeologiska upphandlingar äger rum lades. Det man glömmar i sammanhanget är att det inte är en självklarhet att fornlämningar skall få grävas bort. Lagen (kap 2, §§12-13) säger att en fornlämning skall bevaras, men att den om så krävs kan grävas bort mot att projektören kompenserar detta genom att bekosta en fullödig vetenskaplig dokumentation av lämningen.

För att summera upp det hela med ord lånade av en av aftonbladets ledarbloggare: Det här kan inte bli bra!