torsdag 24 mars 2011

Nytt nummer av Utskrift!



Vilka var de människor som formade landskapet under yngre järnålder och historisk tid? Aktuella frågor i ämnet diskuterades vid konferensen Landskaparna, som anordnades i november 2009 på Smålands Museum i Växjö. Konferensen samlade skandinaviska forskare från olika discipliner – främst arkeologer, historiker och kulturgeografer som aktivt arbetat med landskapet som tema. I detta nummer av Kulturmiljö Hallands tidskrift presenteras några av inläggen från konferensen.

Inledningsvis ger Tore Artelius sin syn på den medeltida bebyggelsen ur ett förhistoriskt perspektiv – hur bronsåldersmänniskornas världsbild kommer att påverka var medeltidens människor bygger sina hus och gårdar. Därefter följer några artiklar som ger ett övergripande perspektiv på landskapandet utifrån olika källmaterial. Mattias Karlsson diskuterar förändringar i bebyggelsens struktur och lokalisering utifrån jordmån och teknologi som ett alternativ till det rådande forskningsperspektivet om maktens roll i landskapets förändringar. Bertil Helgesson och Henrik Svensson använder båda äldre lantmäterikartor för att belysa den tydliga dynamik i landskapet som går att utläsa ur kartorna – Helgesson med flera skånska exempel och Svensson med Öjaby utanför Växjö som ett exempel. Den bild av landskapet som skifteskartorna ger är en ögonblicksbild vid en given tidpunkt av ett landskap som är statt i ständig förändring. En del av denna förändring kan vi se i kartmaterialet.


Flera författare diskuterar olika exempel på gårdsnivå från olika delar av Sverige och Finland. Vardagsliv och försörjning på utjorden Bollarp, en flera gånger uppodlad och nedlagd gård i norra Småland diskuteras av Ådel Vestbö Franzén – ett tydligt exempel på hur människor skapar och återskapar vissa platser i landskapet utifrån skiftande befolkningstryck och andra behov, till skillnad från de mer fasta bygderna som man nyttjat mer kontinuerligt. Katarina Eriksson, Gunvor Gustafsson och Stig Welinder diskuterar fäbodar i Oviksfjällen och i Ljusdals kommun, där man kan se samma typ av varierat utnyttjande av platser med skiftande aktiviteter i olika tidsperioder.

Går vi så till det mer kontinuerligt brukade landskapet så visar Lars Jönsson hur de som bodde på den sydskånska storgården Lockarp tydligt har manifesterat sina sociala och rituella behov i topografin och den rumsliga indelningen i olika zoner på gården. Lena Beronius Jörpeland diskuterar de rumsliga och tidsmässiga variationerna för den medeltida bebyggelsen i Mälardalen, där man kan se flera flyttningar av själva gårdsbebyggelsen inom ett mindre område. Ulrika Rosendal presenterar undersökningarna av byn Mankby i södra Finland, som övergavs helt 1556, då Gustav Vasa anlade en kungsgård i närheten. De arkeologiska undersökningarna i Mankby ger intressanta perspektiv på frågor kring kolonisation, gravskick och inte minst den materiella kulturen med ett innehållsrikt keramikmaterial.

Rapporten avslutas med två artiklar kring försörjning i ett lite större landskapsperspektiv. Johan Åstrand diskuterar medeltida järnhantering i Småland med utgångspunkt i fynd av slagg och andra smideslämningar i Jönköping. Det var en omfattande verksamhet med flera inblandade aktörer. Slutligen presenterar Kathrine Stene de spår av omfattande järnproduktion och massfångst av vildren som iakttagits i Grimsdalen och Gråfjellområdet i östra Norge och sätter dessa i relation till mer övergripande samhällsförändringar under medeltiden. Avslutningsvis diskuterar Katalin Schmidt Sabo på ett mer övergripande sätt aktörsperspektivet och det synsätt som varit vägledande för konferensen, nämligen människorna som aktiva aktörer och skapare av kulturlandskapet – landskaparna.

Boken tillägnas Tore Artelius för att hedra hans minne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar