Röjningsrösen i Halländsk skogsmark

Halland är inte bara jordbruksmark och stränder även om många kanske tror det. Mer än 60% av Hallands yta är faktiskt skogsmark, dominerad av gran. Nu sker det inte så mycket markexploatering i den Halländska skogsbygden, men ibland händer det något intressant.

Som för ett par veckor sedan.

I röset på bilden hittades mycket förhistorisk keramik.

 

Då genomförde Kulturmiljö Halland med projektledaren Ola Kadefors i spetsen en förundersökning i det inre av Halland, i ett område som ligger på ungefär 150 m över havet. Det var ett antal vindkraftverk som skulle byggas i ett område med fossil åker. Närmare bestämt röjningsrösen av det slag man  kanske snarare förknippar med älvsborgsdelen av Västergötland eller kanske Småland.

Under förundersökningen undersöktes såväl gravar som odlingslämningar, en del förhistoriskt och en del medeltida. Lämningar som det finns anledning att återkomma till i framtiden, lämningar som tydligt knyter samman Halland med södra Sveriges inland på ett sätt som sällan diskuteras i forskningen. För relationen mellan Halland och södra Sveriges inland styrs i forskningen av de Halländska flodernas lopp. Vilket är en förenkling som vi med stöd i undersökningar som dessa kanske kan få anledning att revidera både en coh två gånger. Förhoppningsvis har vi ett bättre diskussionsunderlag att utgå ifrån när slutundersökningen genomförts och analyserna börjat bli klara.

Litteraturtips

De flesta borde väl känna till det vid det här laget men jag tycker att det är så bra och viktigt att jag dristar mig till att påminna om det. Standardverket Det Svenska Jordbrukets historia finns nämligen tillgängligt digitalt via Kungliga skogs och lantbruksakademiens bibliotek. HÄR hittar ni alla fem delar för läsning.

Hägnadslämningen som var spår av.....

...en traktor.

För ett par år sedan undersökte Kulturmiljö Halland ett par fina fornlämningar belägna på siltig undergrund. I samband med utredning och förundersökning hade rader med störhål identifierats.

I samband med slutundersökningen återfanns störhålen, hägnaderna. Det visade sig vara gott om dem, och de var alla placerade i parallella rader. Systemet med hägnader var lite för stort och systematiskt för att vi inte skulle reagera på det. Störhålen var alla rektangulära i ytan och placerade med exakta mellanrum i raderna.

Saken diskuterads fram och tillbaka under grävningens gång. Slutligen kläckte vår maskinist en idé. Eftersom matjorden inte var speciellt tjock så har man inte bearbetat området med större maskiner och plogar i modern tid. Detta innebär att äldre spår finns bevarade. Plöjer man med traktor är ofta ena bakhjulet i den fåra man just vält upp. Om matjordslagret är tunt och traktorn utrustad med järnhjul blir det lätt spår i undergrunden. Spår som kommer att hamna i parallella rader eftersom man plöjer en yta systematiskt fram och tillbaka.

Efter lite google fu hittade jag en fin gammal bild på en traktor med järnhjul, sådana hjul som mycket väl kan ligga bakom de spår vi inledningsvis uppfattade som hägnadsspår på grävningen, då för några år sedan. Ta er tid att titta på bilden och hjulen. Hur tror ni att avtrycken av dem ser ut? Så visst, spåren som blir är klart agrarhistoriska dock inte förhistoriska utan från 1950-talet.

Bilden är länkad från hemsidan för Sköns Norra Intresseförening.

Odlingsrösen enligt Natyurvårdsverkets nya handbok

Detta kan man i början av kapitel 17 läsa i Naturvårdsverkets förslag till handbok för biotopskydd:

Odlingsrösen är för det mesta oregelbundet rundade till formen och består av minst tre stenar.
Stenarna i ett odlingsröse kan vara av olika storlek, men äldre rösen har som regel inte större stenar än en man orkade bära (en mansbörda). Sedan traktorn infördes i jordbruket har dock betydligt större stenar lagts upp på odlingsrösena.

Hade jag inte varit en halv vecka sen så skulle jag sparkat bakut i ett remissvar men nu kan jag inte det. Så jag sprider konstigheten via bloggen istället. För inte fan kan tre stenar bli ett röse....

Eller?

Parcellavgränsning

Schaktningen på Tölö Ängar 2 fortsätter. Nu genom att vi successivt närmar oss platsens centrala delar. Vi totalavbanar inte boplatsens perifera delar utan arbetar oss framåt med parallella 2-3 skopor breda schakt med ungefär 10 meters mellanrum. På detta vis fångar vi upp de parcellavgränsningar som finns på ytan. Metoden ger oss också möjlighet att öppna upp ytterligare ytor om delar av schakten visar sig innehålla koncentrationer av anläggningar.

Hur gamla är då parcellerna på bilden ovan? Det vet vi inte, däremot kan vi konstatera att de är yngre än de flesta anläggningarna i området då parcellavgränsningarna skär en mängd anläggningar.