Fiberfeberns krämpor

Det är en hel del roddande* när man skall dra igång en arkeologisk undersökning. Det vet alla arkeologer men kanske inte folk i gemen. Man skall stämma av med markägare, arrendatorer och exploatörer. Man skall se till att allt klaffar med bodar, grävmaskiner och inte minst personal.

Sedan finns det en sak som kan vara ordentligt jobbig.

Det är alla ledningar som finns över och nu för tiden allt oftare under mark. Hur en stor mängd ledningar löper får man information om via Ledningskollen, det är en suveränt användbar tjänst. Men sedan finns det ett fenomen som börjar bli ett reellt praktiskt problem. Det är all fiber som olika byalag grävt (och för den delen gräver) ner lite över allt. Byalagsfibern är billig infrastruktur för staten beroende på att det är extremt mycket ideell tid som läggs in i nedplöjandet av fiber för att skapa bredband av god kvalitet på landsbygden.

Men som vanligt infinner sig frågan om billigt alltid är så gott.

Hur bra är dokumentationen på hur fibern går?

Vad händer om/när den grävs av pga dålig dokumentation?

Själv vet jag av erfarenhet att det är en sak med hur fibern är tänkt att gå, en annan hur den faktiskt grävs ner. Den tredje, och viktigaste, frågan blir om det är den faktiska sträckningen som dokumenteras eller om det är den planerade sträckningen som dokumenteras... Till saken hör också att i sin strävan efter att det hela skall bli billigt så brukar byalagsfiber INTE grävas ner den lämpligaste vägen utan den kortaste.

Jag vet inte hur detta råddiga* infrastrukturexperiment skall sluta, men det lär väl visa sig.
____________________________
*Rodda och rådda enligt språkrådet:

Det finns två ord som låter lika men stavas olika och har två olika betydelser.
Rådda kommer från finlandssvenskan och betyder ’rota runt, stöka till’. Den som läser mumintrollen vet att Råddjuret är ett virrigt litet djur, vars föräldrar kom bort i en storstädning, och om man är råddig är man virrig och stökig.
Rodda stavat med o uttalas som sagt likadant, alltså med å-ljud. Det betyder ’bära, flytta runt och ställa upp utrustning’. En roddare är en scenarbetare, som åker med på turné och bär grejor och ställer i ordning på scen inför ett framträdande. Det är en försvenskning av engelskans roadie. Ibland används det också om att ’skaffa fram något’: rodda ihop en bil, rodda ihop några polare, eller i den vidare betydelsen ’fixa’.
Ibland ser man att människor skriver roddig där det borde varit råddig och rodda där det borde varit rådda. Visst kan det vara råddigt att rodda med saker, men man bör försöka skilja på orden och inte rådda ihop dem.

Snart...

....drar säsongen igång på allvar.

Det har varit en konstig vår i södra och västra sverige. På många håll är det fortfarande tjäle och nattfrost vilket inte hindrat enstaka mindre utredningar. Men snart kan grävningarna dra igång på allvar.

Å andra sidan har det redan dragit igång på allvar på andra håll. I Göteborgs centrala östra delar, närmare bestämt Gamlestaden, pågår en rejält stor undersökning. Undersökningens omfattning var så stor och tempot så högt att den av praktiska skäl fick lösas som ett samarbete mellan olika undersökare.

Grävningen har en hemsida men bättre är att följa grävningens FB-sida. Rimligen kommer vi att höra mycket mer om dessa grävningar framöver, det är inte varje dag som stadslämningar från senmedeltid och renässans undersöks i den omfattningen!

Hjärt- lungräddning och första hjälpen

De senaste veckorna så har personalen på Kulturmiljö Halland i omgångar varit iväg på en halvdagsutbildning. Det är en utbildning som så många i samhället som möjligt borde ha i färskt minne.

Det handlade om hjärt- lungräddning och första hjälpen L-ABCDE. L i bokstavskombinationen står för (livsfarligt) läge, dvs hur säker är platsen? Att starta första hjälpen mitt på en motorväg är ju inte så smart, då är det bättre att ändra läget och ta sig och patienten till vägkanten. De övriga bokstäverna står för:

• A = Airway and cervical control. Skapa fri luftväg och stabilisera halsryggen.Inget får sitta i vägen för att patienten ska kunna andas.
• B = Breathing. Andning. SE, LYSSNA, KÄNN och bedöm om den skadade andas och om andningen är tillräcklig.
• C = Circulation and bleeding. Finns någon yttre blödning? Kan inre blödning misstänkas? Hur är pulsen?
• D = Disability. Kontroll av medvetandegrad, känsel och rörelseförmåga.
• E = Expose and protect from the environment. Exponera och skydda mot omgivningen. Helkroppsundersökning för att hitta andra skador. Skydda mot nedkylning 

Det var några år sedan jag var på en sådan utbildning i jobbet senast. Mycket satt fortfarande kvar i såväl muskel som intellektuellt minne men där fanns detaljer och rutiner som definitivt behövde upprepas. Något som definitivt var nytt för mig (och många av kollegorna) var att få bekanta sig med defibrillator.

En stor skillnad mot en annan första hjälpenutbildning jag gick nyligen var att det inte sades ett ord om skottskador, lungkollaps och kroppens fysiska chocktillstånd, men den utbildningen gällde ju jakthundar så skillnaden är egentligen inte så förvånande.

Odlingsrösen enligt Natyurvårdsverkets nya handbok

Detta kan man i början av kapitel 17 läsa i Naturvårdsverkets förslag till handbok för biotopskydd:

Odlingsrösen är för det mesta oregelbundet rundade till formen och består av minst tre stenar.
Stenarna i ett odlingsröse kan vara av olika storlek, men äldre rösen har som regel inte större stenar än en man orkade bära (en mansbörda). Sedan traktorn infördes i jordbruket har dock betydligt större stenar lagts upp på odlingsrösena.

Hade jag inte varit en halv vecka sen så skulle jag sparkat bakut i ett remissvar men nu kan jag inte det. Så jag sprider konstigheten via bloggen istället. För inte fan kan tre stenar bli ett röse....

Eller?

Hur glad får man vara?

Hur mycket glädje får man uppvisa som arkeolog? Jag tänker nu givetvis på arkeologen i den proffessionella rollen, inte den privata. För det är ju självklart så att man ibland blir mycket glad och uppspelt över fynd eller konstruktioner man hittar eller identifierar. Men får man då visa glädje? Eller skall man agera som en antikvarisk terminator som bara gör sitt jobb?

Vad tycker ni? Rösta i omröstningen här intill! Eller skriv en kommentar! Förresten, gör för all del både ock!

Dagens METRO - nya perspektiv

I dagens METRO fanns en liten artikel om svenskens glassätande. Tydligen konsumeras det glass för i runda svängar 840 miljoner kr varje år i Sverige. Det är ungefär 20.000 prisbasbelopp. Och för att få en arkeologisk koppling så kan man konstatera att det motsvarar lite drygt 4 årsverken exploateringsarkeologi...

Kommentarsgranskning

Eftersom det börjat dyka upp en del spam bland kommentarerna så har vi nu infört granskning av kommentarer innan publicering. Eftersom det är fältsäsong och semestertider så finns det en risk att det kan ta någon dag eller två innan kommentarer läggs upp.

Nationella mål för kulturmiljösektorn

Tidigare fanns ett antal nationella mål för kulturmiljöområdet, de var:

• Ett hållbart och försvarat kulturarv.
• Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer med kulturmiljöarbetet som drivande kraft i omställningen.
• Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för de egna kulturmiljöerna, nationellt och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv.

Det första målet är ganska enkelt, det kan man förhålla sig näst intill instrumentell till. Det handlar i princip om att tillämpa den befintliga lagstiftningen. Vår lagstiftning är stark, den springande punkten är resurser och att tillämpningen av lagen skiljer sig åt mellan olika delar av vårt land. Punkt två och tre på listan är knivigare. De kräver ett helt annat arbetssätt än det som kulturarvsförvaltningen tillämpar i Sverige idag. Kulturpolitiken har sedan dess skrivits om, relevanta mål för kulturarvet och kulturmiljön står nu snarare att finna bland de nationella miljömålen än bland målen för kultursektorn. Målen för kulturmiljöområdet finner man under följande nationella miljömål (Miljömålsportalen):

Det första miljömålet, begränsad klimatpåverkan, har indirekt med kulturarvet att göra. Ett förändrat klimat påverkar som vi kommer att se kulturarvet. Påverkan är såväl positiv som negativ, men sannolikt mest negativ.

Det andra miljömålet, frisk luft, har en kulturarvsrelaterad indikator: påverkan på runinskrifter. I snitt 93% av runorna var intakta vid det första dokumentationstillfället. Vid en nylig uppföljning var bara 81% intakta.

Det tredje miljömålet, bara naturlig försurning har även det runinskrifter som indikator. Det har ytterligare en kulturarvsindikator, nedbrytning av arkeologiskt material i jord.

Det tolfte miljömålet, levande skogar har en tydlig kulturarvsindikator: andel skadade fornlämningar vid skogsbruksåtgärder. Tendensen är oroväckande.

Det trettonde miljömålet, ett rikt odlingslandskap har även det en kulturarvsindikator: kulturspår i odlingsmark.

Det femtonde miljömålet, god bebygd miljö har flera kulturarvsindikatorer: antikvarisk kompetens; byggnadsminnen; planering kulturmiljö. Det sistnämnda är kanske det som är mest oroande. Andelen kommuner som har planer för kulturmiljön är minskande.

Angående DS 2011:6

Intervju med MARKs vice ordförande Erik Rosengren angående DS 2011:6.

DS 2011:6, ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området

Igår gick svarstiden för remisser på kulturdepartementetes DS 2011:6 ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ut. De flesta, om inte alla (?), svaren finns utlagda på kulturdepartementets hemsida.

Vetenskapsradion på Sveriges radios P1 var snabba på att kategorisera remissvaren: 72% kritiska, 15% positiva; 13% avstod från att svara.

Läs även Maja Hagermans kommentar från igår.

För övrigt står hela lag (1988:950) om kulturminnen mm inför en större revidering vilket gör det förvånande att förslaget om ökad konkurrens på det uppdragsarkeologisk området gick ut som separat förslag.

Videotips

Arkeologi handlar om att finna vetenskapliga fakta om hur det var förr i tiden samt tolka dessa fakta vetenskapligt.

Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkelogiska området

Ingen arkeologiskt intresserad person har väl missat att Ds 2011:6: Ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området ligger ute på remiss. Remissen har gått ut till 110 remissinstanser vilka bjudits in att besvara den. Därtill kan det noteras att det är en demokratisk rättighet att även som privatperson besvara en remiss. Det har jag gjort. Nedan återges sammanfattningen av mitt remissvar. Det finns många andra punkter att ta upp och diskutera men jag har bara haft tid att behandla dessa sex. Notera att remissvaren är mina personliga och inte speglar Kulturmiljö Hallands syn på det hela, Kulturmiljö Halland har heller inte fått handlingen på remiss.
/ Leif Häggström

Utgångspunkten för remissen är att det inom det uppdragsarkeologiska området skall råda effektiv konkurrens och finnas en mångfald aktörer. Jag hävdar att det med hänsyn taget till Sveriges specifika fornlämningsbestånd och exploateringstryck råder en effektiv konkurrens och en mångfald aktörer. Lagändringsförslaget är därför inte bara onödigt utan direkt skadligt för såväl kulturarvet som de inblandade aktörerna och bör därför avfärdas. Detta hade upptäckts om en djuplodande konsekvensanalys av lagförslaget gjorts av experter på förhand.

Detta remissvar kan sammanfattas i följande delpunkter:

1/ Marknaden, som omsätter ca 200 miljoner kr årligen, är redan idag liten för de ca 40 aktiva utförare som finns. Allt för få företag har idag tillräcklig omsättning för att upprätthålla en kritisk massa.

2/ Erfarenheter från England visar att ohälsotalen ökar, arbetsmiljön blir sämre och anställningarna otryggare för de utförande arkeologerna vid fri konkurrens på det uppdragsarkeologiska området.

3/ Kunskapsåterföringen till forskarsamhället och den intresserade allmänheten kommer att minska då vetenskapliga studier visar att offentliga utförare är bättre på att sprida kunskap och vetenskapliga resultat än små privata utförare.

4/ Demokrati, kulturarvet tillhör oss alla men vid fri konkurrens och än mer slimmade budgetar är risken stor att återförandet av kunskap till lokalsamhället går förlorad eller helt enkelt negligeras.

5/ Generell visavi specifik kunskap. Redan idag märks en tendens att billiga anbud som innebär ett verifierande av redan känd kunskap har större chans att väljas än anbud präglade av ett nytänkande som kan ställa rådande kunskap i ny dager. Denna tendens löper stor risk att förstärkas om företagaren själv får välja utförare. Tendensen är såväl samhällsekonomiskt som kulturhistoriskt mycket dålig.

6/ Säkrandet av arkeologisk data vid konkurs. Detta har visat sig vara ett stort problem internationellt och det måste utarbetas en genomtänkt handlingsplan för denna risk, en plan som träder i kraft samtidigt som ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin. Risken för dokumentationen stiger ju fler utförare det finns på ”marknaden”. Redan nu finns tydliga problem hos vissa utförare.

KMH över världen

I morgon startar 2011 års CAA möte, denna gång i Beijing, Kina. Vi har två representanter på plats, Ola Kadefors och Anders Håkanson. Det bizarra är att, om man bara ser till rese-, hotell- och konferenskostnaden, så gick det i princip på ett ut att skicka medarbetare till Kina som till att skicka dem till Oslo på EAA-mötet i höst. Så när medarbetarna själva fick välja var valet givet....

Två andra medarbetare, Linn Mattsson och Stina Tegnhed, är i fält. Det gör att vi bara är halv styrka på kontoret dessa dagar. Mindre kaffe för mig att koka med andra ord - det är trots allt min kaffevecka.....
/ Leif

Rösta på din halländska favoritfornlämning

Nu kan man rösta på sin halländska favoritfornlämning. Omröstningen finns här på bloggen, i spalten till höger.

Skynda rösta, tiden är begränsad!

Lästips: arkeologins obeständighet

Vad händer med arkeologin när samhällets ekonomi krisar?

Detta, och andra baksidor av kommersiellt bedriven arkeologi, diskuterades på en EAA-session härom året. Publikationen finns som pdf.

Några tankar utifrån dagens Metro

I dagens metro, som jag läser på tåget nästan varje dag, innehöll ett tänkvärt perspektiv. För närvarande ligger ett lagändringsförslag som utgår ifrån att arkeologin omsätter stora summor pengar i samhället varje år. Pengarna kommer framför allt ifrån det offentliga i form av kommun och statliga verk. Då främst från transportstyrelsen i samband med infrastrukturbyggnation. Tanken med lagförslaget är att användandet av dessa summor skall rationaliseras och minska genom att uppdragen konkurrensutsätts i högre grad än tidigare. LOU skall införas och projektören skall välja vilket bud som är passar projektet bäst.

Men vad är det egentligen vi pratar om, omsätter uppdragsarkeologin de facto så stora medel att man tjänar mer pengar i förhållande till den kunskap man riskerar att förlora genom att ändra systemet?

Jag tror inte det.

Uppdragsarkeologin omsätter under "normalår" 160-200 miljoner kr. Detta enligt beslut från länsstyrelsen. Hur många av dessa projekteringar som de facto kommer upp i beslutskostnaden framgår inte av siffrorna men där finns åtskilliga företag som inte debiterar fullt belopp om jobbet inte krävt de resurser som budgeterats. Hur som helst. För att få lite perspektiv på summan 200 miljoner kr per år så kan man återknyta till dagens metro. Där finns en artikel om hur dåligt det går för hemelektronikbranschen just nu. Omsättningen är stor, kampen om marknadsandelar är en strid på kniven. Bland de 10 största företagen gör fem ett positivt resultat, tillsammans gör de en vinst på så lite som 89 miljoner kr. Betydligt intressantare är då den förlust som elgiganten och media makt gör. Dessa två kolosser förlorade i fjor sanslösa 607 miljoner kr. Två elektronikjättar gör alltså på ett år en gemensam förlust som överstiger all uppdragsarkeologi i Sverige under tre år!

De eventuella ekonomiska vinster man kan göra på konkurrensutsätta uppdragsarkeologin enligt LOU förefaller i det perspektivet väldigt små.

För övrigt är arkeologin redan konkurrensutsatt, om än genom ett ganska krångligt system. Men då skall man ha i åtanke att arkeologi inte är en vara som är jämförbar med t.ex. en kommuns upphandling av mat till barnomsorgen. Arkeologi är humanistisk/samhällsvetenskaplig vetenskap. Och hantverk. Ett hantverk som man lär sig genom år av erfarenhet. Detta innebär att alla de småföretag som regeringen önskar stimulera fram genom reformen inte innefattar företag startade av nyutexaminerade studenter utan snarare erfarna arkeologer som skall fås att starta eget. Vilket redan idag sker.

Men knäckfrågan är: Hur många företag med kritisk massa ryms inom den riksmarknad som idag är 160-200 miljoner kr stor och som i framtiden skall minska genom ökad/fri konkurrens?

Irländska erfarenheter

Som vi nämnde igår står svensk uppdragsarkeologi inför ett lagförslag som skulle förändra systemet i grunden. Igår uttalde sig Kulturmiljö Hallands Erik Rosengren på vetenskapsradion, idag intervjuades James Eogan som företräder The Irish Association of Professional Archaeologists. Eogan. Följande kan man läsa på SR:

Irland används som exempel när regeringen nu föreslår ny organisation för utgrävningarna i samband med vägbyggen, järnvägar och andra stora byggen. Exploatörerna ska bland annat själva kunna avgöra vilka som gör utgrävningarna. Ett liknande system har funnits i cirka 20 år på Irland, och där är erfarenheterna blandade.

Irland har i ett 20-tal år har man haft ett system med privatiserad arkeologi, med licensierade arkeologiska firmor, ett system där exploatören haft det sista ordet i upphandlingsprocessen. Under de goda åren har det rullat på bra, men nu, i den tuffa ekonomiska kris som drabbade landeet 2007, har systemet krackelerat.

Så skulle man kunna sammanfatta den bild som James Eogan ger. Han är vice ordförande i de irländska arkeologernas professionella organisation IIA.

– I tjugo år har vi haft ett system där arkeologi har varit en marknadsvara som kan köpas och säljas, säger James Eogan.

Det har fungerat bra under de goda åren, säger James Eogan, men under de tuffare åren nu har problemen hopat sig. Till exempel det rent vetenskapliga arbetet kring utgrävningarna: under de goda åren gjordes det utmärkta arbeten, men nu är det betydligt kärvare att kunna prestera god forskning.

Lagren av arkeologiska fynd har också blivit en börda för de privata utförarna, med rop på att staten ska gå in för att rädda de här delarna av det nationella kulturarvet som riskerar att gå till spillo när företag går i konkurs.

– Många privata företag måste idag själva stå för kostnaderna för att lagra arkiv och artefakter från utgrävningar som gjorts för upp till femton år sedan. Det är inte hållbart, säger James Eogan.

Arkeologiböcker

Upptäckte nyligen en kul funktion i google books. Man kan skriva in nyckelord och få en graf över hur vanligt förekommande de är över tid. I grafen ovan ar jag skrivit in mesolithic, neolithic, bronze age samt iron age, och söker bland böcker på engelska. Böcker om neolitikum verkar betydligt vanligare än böcker om övriga perioder, där det är närmast jämnt skägg.