Hur glad får man vara?

Hur mycket glädje får man uppvisa som arkeolog? Jag tänker nu givetvis på arkeologen i den proffessionella rollen, inte den privata. För det är ju självklart så att man ibland blir mycket glad och uppspelt över fynd eller konstruktioner man hittar eller identifierar. Men får man då visa glädje? Eller skall man agera som en antikvarisk terminator som bara gör sitt jobb?

Vad tycker ni? Rösta i omröstningen här intill! Eller skriv en kommentar! Förresten, gör för all del både ock!