Irländska erfarenheter

Som vi nämnde igår står svensk uppdragsarkeologi inför ett lagförslag som skulle förändra systemet i grunden. Igår uttalde sig Kulturmiljö Hallands Erik Rosengren på vetenskapsradion, idag intervjuades James Eogan som företräder The Irish Association of Professional Archaeologists. Eogan. Följande kan man läsa på SR:

Irland används som exempel när regeringen nu föreslår ny organisation för utgrävningarna i samband med vägbyggen, järnvägar och andra stora byggen. Exploatörerna ska bland annat själva kunna avgöra vilka som gör utgrävningarna. Ett liknande system har funnits i cirka 20 år på Irland, och där är erfarenheterna blandade.

Irland har i ett 20-tal år har man haft ett system med privatiserad arkeologi, med licensierade arkeologiska firmor, ett system där exploatören haft det sista ordet i upphandlingsprocessen. Under de goda åren har det rullat på bra, men nu, i den tuffa ekonomiska kris som drabbade landeet 2007, har systemet krackelerat.

Så skulle man kunna sammanfatta den bild som James Eogan ger. Han är vice ordförande i de irländska arkeologernas professionella organisation IIA.

– I tjugo år har vi haft ett system där arkeologi har varit en marknadsvara som kan köpas och säljas, säger James Eogan.

Det har fungerat bra under de goda åren, säger James Eogan, men under de tuffare åren nu har problemen hopat sig. Till exempel det rent vetenskapliga arbetet kring utgrävningarna: under de goda åren gjordes det utmärkta arbeten, men nu är det betydligt kärvare att kunna prestera god forskning.

Lagren av arkeologiska fynd har också blivit en börda för de privata utförarna, med rop på att staten ska gå in för att rädda de här delarna av det nationella kulturarvet som riskerar att gå till spillo när företag går i konkurs.

– Många privata företag måste idag själva stå för kostnaderna för att lagra arkiv och artefakter från utgrävningar som gjorts för upp till femton år sedan. Det är inte hållbart, säger James Eogan.