Grävling gräver grav, Götaland & Germany

För snart en månad sedan rapporterade tyska The Local om en praktfull krigargrav med skelettet av en man utrustad med både svärd och ett bronskärl hittades genom grävlingars grävande. Grävlingen hade nämligen skyfflat ut en mängd ben, vilka anmäldes till antikvarisk personal som undersökte saken och hittade graven.

Bilden är länkad från The Local

Men detta är inte speciellt konstigt. Grävlingen är en allätande opportunist. Den tar inte hänsyn till om en lämplig backe är en grav eller ej, den gräver utifrån sina preferenser och självklart blir det emellanåt i fornlämningar.

Vänermuseet har under ett par år undersökt en storhög från 5-600-talet av just den anledningen att grävlingar grävt sig in och förstört lämningen:

En av de första gravarna som byggs på det nya gravfältet är en monumental gravhög som kallas Kungshögen. Den är ca 21 meter i diameter och lite över två meter hög.

För precis ett år sedan var Kulturmiljö Halland i färd med att undersöka en gravhög från bronsålder, en gravhög som även den var perforerad av grävlinggångar, gångar som förde tankarna till en grovpipig ost. Såhär såg det ut:

Profil från de centrala delarna av en bronsåldershög.

Färgerna i profilen har följande förklaring:

•  Underst, under det blå fältet har vi berggrunden. Den höjdklack som graven är belägen på. Enstaka torvfickor av den ursprungliga jorden fins bevarad här, men inte mycket mer.
• Blå färg. Dessa partier är sedan länge ihoprasade eller igenfyllda grävlinggångar.
• Röd färg. Detta är hålrum, dvs grävlinggångar.
• Gul färg. Fyllnadsmassor från grävlingarnas grävande. Massor som fyller ut en gammal plundringsgrop.
• Ofärgat parti. Jord som sannolikt ligger tämligen in situ om man bortser från maskar och andra riktigt små djurs bioturbulens.

Grävlingarna ställer med andra ord till problem när de gräver på fel plats. Men grävlingar kan ställa till andra problem också. I England har man fredat grävlingen från jakt, detta gjordes för lite drygt 20 år sedan. Detta har inneburit att grävlingstammen i princip fördubblats i England, men även att problemen med nötkreaturstuberkulos har ökat då grävlingen är bra på att sprida denna sjukdom mellan olika djurbesättningar. I artikeln om nötkreaturstuberkulos kan man på wikipedia läsa:

Badgers (Meles meles) were first identified as carriers of M. bovis 30 years ago, but the report of an independent review committee in 1997 concluded badgers made an important contribution to the spread of M. bovis between herds of cattle

Som väl var har vi i princip inte detta problem i Sverige. Här har nötkreaturstuberkulos enbart påträffats i ett tiotal hjorthägn under de senast 20 åren. Däremot finns det en mängd andra hemska zoonosa sjukdomar som djuren i vår natur bär på. Men det är en helt annan historia som inte har någon betydelse för de grävlingskadade gravarna i vår närhet.

Att identifiera kulturens kraft geografiskt

Projektet Kreativa kraftfält har nått vägs ände. Vår fd chef Christer Gustafsson presenterar resultaten kort i ett radioinslag:



Nyfiken på mer information? Kolla då:
Region Halland om projektet
En pdf från en ppt presentation som Christer hållit
Anteckningar från ett föredrag
En blogpost på Kulturmiljö Hallands byggnadsantikvariska blogg

Om Ås-klosterundersökningen i P4 Halland

Formationsprocesser...

...får man väl nästan kalla det. För när jag kom in på tjänsterummet var där papper över allt. Valpen hade just gnagt färdigt på mitt ex av klassiska Formation processes of the archaeological record av Michael B Schiffer.....En bok som jag använde så sent som i förrgår är nu oåterkallerligen formerad till makulatur.

 Det kliar när man tappar sina mjölktänder!

Inte har väl jag gjort något? Näe då!

RIP, betyder numera Rest In Pieces.

Hägnadslämningen som var spår av.....

...en traktor.

För ett par år sedan undersökte Kulturmiljö Halland ett par fina fornlämningar belägna på siltig undergrund. I samband med utredning och förundersökning hade rader med störhål identifierats.

I samband med slutundersökningen återfanns störhålen, hägnaderna. Det visade sig vara gott om dem, och de var alla placerade i parallella rader. Systemet med hägnader var lite för stort och systematiskt för att vi inte skulle reagera på det. Störhålen var alla rektangulära i ytan och placerade med exakta mellanrum i raderna.

Saken diskuterads fram och tillbaka under grävningens gång. Slutligen kläckte vår maskinist en idé. Eftersom matjorden inte var speciellt tjock så har man inte bearbetat området med större maskiner och plogar i modern tid. Detta innebär att äldre spår finns bevarade. Plöjer man med traktor är ofta ena bakhjulet i den fåra man just vält upp. Om matjordslagret är tunt och traktorn utrustad med järnhjul blir det lätt spår i undergrunden. Spår som kommer att hamna i parallella rader eftersom man plöjer en yta systematiskt fram och tillbaka.

Efter lite google fu hittade jag en fin gammal bild på en traktor med järnhjul, sådana hjul som mycket väl kan ligga bakom de spår vi inledningsvis uppfattade som hägnadsspår på grävningen, då för några år sedan. Ta er tid att titta på bilden och hjulen. Hur tror ni att avtrycken av dem ser ut? Så visst, spåren som blir är klart agrarhistoriska dock inte förhistoriska utan från 1950-talet.

Bilden är länkad från hemsidan för Sköns Norra Intresseförening.

Så enkelt, så självklart

Carl-Axel Moberg var en mästare på att beskriva komplicerade saker på ett lätt sätt. Han använde såväl bild som ord. Ibland funderar jag på vad han skulle kunnat åstadkomma med dagens tekniska utrustning och inte bara en tuschpenna och ett blädderblock.

Hur som helst hade jag nyligen orsak att återkomma till den av hans illustrationer som nog är min favorit. Bilden finns på sidan 65 i Mobergs klassiska verk Introduktion till arkeologi:

Men hur gör vi för att område 5 skall öka? Personligen tror jag att såväl område 4 som 5 minskat till följd av upphandling och konkurrens inom uppdragsarkeologin och det kan ju knappast vara meningen. Meningen är väl ändå att vi skall rädda så mycket unik och relevant data som möjligt när fornlämningar destrueras? Jag är också fullt och fast övertygad om att områdena 4 och 5 i större utsträckning tas till vara i östra än i västra Sverige (vilket ni kan läsa mer om här, här, här och här). Det är inget vi löser genom en enkel blogpost, men om vi fundera vidare inte bara över Mobergs intressanta illustration utan även över hans kloka ord kanske vi som arbetar i branschen kan fortsätta att producera intressant och relevant kunskap om det förgågna:

Mera klarhet om fordom

Kan minska oklar fördom

Korridorerna på kontoret....

....gapar tomma. Vi är några få tappra själar som förbrukat vår sommarsemester och återgått i tjänst. Arbetsuppgifterna varierar men lovande nog finns där kostnadsberäkningar att göra och inte bara rapportarbete.

Samtidigt pågår ett fältarbete. Det är en forskningsgrävning som äger rum i Ås kloster strax norr om Varberg. Grävningen startade i måndags och inriktar sig på att finna kyrkans södra mur. Information publiceras löpande på projektets facebooksida. Här följer några bilder som länkats från projektets fb-sida:

Bildtexten lyder: Här ser vi schaktet vi öppnade idag söder om det första. Bilden ger en orientering om läget. Även här syns murar men nu är vi på jakt efter kyrkans södra mur som vi troligen ser i nästa schakt.

 

Bildtexten lyder: Erik har här hittat ben från en hand vid norra ingången. Enbart dessa ben hittades. Hur kan de hamnat här