Undersökning pågår i Kistinge

Vid den arkeologiska utgrävningen i Kistinge har nu all matjord banats av och undersökningen och dokumentationen av de två boplatsområdena Eldsberga 145:1 och 2 pågår för fullt. Det vi nu riktar in oss på är att reda ut vad det är för några anläggningar som framkommit på platsen och till vilka strukturer och händelser de kan knytas. Detta för att söka svaren på hur har människorna genom historiens gång valt att placera byggnader och hantverksplatser etc. Den stora mängden stolphål som finns vittnar om att det på platsen ryms ett stort antal bebyggelselämningar från samma eller flera olika tidsperioder. Än så länge har vi konstaterat huslämningar från bronsålder till medeltid, både större långhus och mindre förråds- och verkstadshus.

Vad som även är utmärkande för platsen är det stora antalet härdar. Dessa ligger samlade i koncentrationer strax utanför huslämningarna. I det södra boplatsområdet finns även en linje med åtta härdar liggandes på en prydlig rad med relativt jämnt mellanrum, strax öster om lämningarna efter hus.

Undergrunden inom boplatsområde varierar mellan fin sand och betydligt stenigare partier. Merparten av huslämningarna är belägna inom den finare sanden, med några undantag såsom ett långhus från romersk järnålder (0-400 talet e. Kr.) och rännhuset från folkvandringstid (400-550 e. Kr.) som är placerade i riktigt stenrik undergrund. Inom området finns även spår efter gamla våtmarker som syns som större mörkfärgningar främst inom den norra delen av boplatsen.

I boplatsområdet Eldsberga 145:1 sydvästra del har ett flertal gropar som tolkats som ugnar undersökts. Groparna innehöll mycket bränd lera, varav en del uppvisade något hårdare upphettning och hade sintrats av hettan. Några av ugnarna uppvisade pinnhål i ytterkanterna som lutade snett in mot centrum av ugnen, vilket tillsammans med påträffade bitar av bränd lera med pinnavtryck tyder på att det kan ha funnits ugnskupoler. I två av de undersökta ugnarna påträffades även stora delar av ugnsväggen. Fynden i ugnarna bestod av keramik, små mängder bränt ben och några flintor. Keramiken (se fotografi nedan) insamlad i groparna kan dateras till förromersk järnålder (500 f.Kr. – år 0). Ugnarna har varit lågtempererade och fynd av brända ben tyder på att de använts vid matlagning. Förutom Kulturmiljö Hallands arkeologer har vi även fått förstärkning av Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi AB, som ett samarbete i M-ARK, Museiarkeologisk branschorganisation.

Några ögonblicksbilder från undersökningen  

 Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi undersöker ett gropsystem som visade sig utgöra resterna efter 6 ugnar. 

Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi med del av ugnsvägg i handen.

Keramikskärva med fingeravtryck på mynningen från förromersk järnålder, påträffad i en av ugnarna.

 Torbjörn Brorsson och Joel Westblom gräver fram keramikskärvorna till ett större förvaringskärl.

Härdar på rad i södra boplatsområdet

Husjakt pågår. Jessica Andersson, Simon Karlsson och Rickard Tovesson