Vid den arkeologiska utgrävningen i Kistinge har nu all
matjord banats av och undersökningen och dokumentationen av de två
boplatsområdena Eldsberga 145:1 och 2 pågår för fullt. Det vi nu riktar in oss
på är att reda ut vad det är för några anläggningar som framkommit på platsen och
till vilka strukturer och händelser de kan knytas. Detta för att söka svaren på
hur har människorna genom historiens gång valt att placera byggnader och
hantverksplatser etc. Den stora mängden stolphål som finns vittnar om att det
på platsen ryms ett stort antal bebyggelselämningar från samma eller flera
olika tidsperioder. Än så länge har vi konstaterat huslämningar från bronsålder
till medeltid, både större långhus och mindre förråds- och verkstadshus.
Vad som även är utmärkande för platsen är det stora antalet
härdar. Dessa ligger samlade i koncentrationer strax utanför huslämningarna. I
det södra boplatsområdet finns även en linje med åtta härdar liggandes på en
prydlig rad med relativt jämnt mellanrum, strax öster om lämningarna efter hus.
Undergrunden inom boplatsområde varierar mellan fin sand och betydligt stenigare partier. Merparten av huslämningarna är belägna inom den finare sanden, med några undantag såsom ett långhus från romersk järnålder (0-400 talet e. Kr.) och rännhuset från folkvandringstid (400-550 e. Kr.) som är placerade i riktigt stenrik undergrund. Inom området finns även spår efter gamla våtmarker som syns som större mörkfärgningar främst inom den norra delen av boplatsen.
I boplatsområdet Eldsberga 145:1 sydvästra del har ett
flertal gropar som tolkats som ugnar undersökts. Groparna innehöll mycket bränd
lera, varav en del uppvisade något hårdare upphettning och hade sintrats av
hettan. Några av ugnarna uppvisade pinnhål i ytterkanterna som lutade snett in
mot centrum av ugnen, vilket tillsammans med påträffade bitar av bränd lera med
pinnavtryck tyder på att det kan ha funnits ugnskupoler. I två av de undersökta
ugnarna påträffades även stora delar av ugnsväggen. Fynden i ugnarna bestod av
keramik, små mängder bränt ben och några flintor. Keramiken (se fotografi
nedan) insamlad i groparna kan dateras till förromersk järnålder (500 f.Kr. –
år 0). Ugnarna har varit lågtempererade och fynd av brända ben tyder på att de
använts vid matlagning. Förutom Kulturmiljö Hallands arkeologer har vi även
fått förstärkning av Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi AB, som ett
samarbete i M-ARK, Museiarkeologisk branschorganisation.
Några ögonblicksbilder från undersökningen
Keramikskärva med fingeravtryck på mynningen från förromersk järnålder, påträffad i en av ugnarna.
Härdar på rad i södra boplatsområdet
Husjakt pågår. Jessica Andersson, Simon Karlsson och Rickard
Tovesson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.