torsdag 23 juni 2011

En hälsning från vikingatiden?


Ibland påträffar arkeologen märkvärdiga ting som inte alltid är så lätta att tolka och den kännande blicken kanske inte alltid är så väl utvecklad som denne vill tro. Exempelvis lär ett vädurshuvud i bränd lera från förromersk järnålder blivit liggande såsom en slags maskot i en arbetsbod i Malmö innan man kom på att det kanske var något speciellt med det i alla fall (obekräftat rykte som gärna får dementeras). I ett annat fall i småland skall två koppararmringar från sen bondestenålder tolkats såsom recent metallskrot under utgrävningen, innan någon fick upp ögonen för dem och insåg vad det var. Liknande exempel finns i mångfald, det gemensamma för dem är att föremål som misstolkas alltid är ovanliga och i vissa fall unika. Arkeologens kännar- blick är lika ovan vid att se det den inte tidigare sett som vem som helst annans.

Med detta resonemang som bakgrund kan jag nu berätta att jag registrerat ett föremål från Stafsingen såsom ”sänke” av bergart. Sänket är drygt 10 cm långt och avbrutet vid basen, så det har sannolikt varit betydligt längre. Föremålet är påträffat i Stafsinge utanför Falkenberg, där vi grävde delar av en vikingatida boplats sommaren 2010, närmare bestämt i ett grophus som även i övrigt var rikt på fynd. Vid registreringstillfället började jag betrakta föremålet lite förstrött och hajade till av det faktum att det var aktivt format för att få mjuka, rundade former, samt att man hade valt att inte fullfölja linjerna som annars är karakteristiskt för sänken. Kanske är det så att det är en liten statyett av…. ja vad då? Vi öppnar härmed frågan för en omröstning i spalten till höger.

2 kommentarer:

  1. Vädurshuvudet hittades av två bekanta till mig, båda hårdrockare. De insåg direkt vad den symboliserade och döpte den till Venomskallen, efter ett berömt eller kanske snarare obskyrt band. Skallen åkte vad jag vet rätt omgående in till museet, där beteckningen levde kvar bland äldre arkeologer utan skolning i hårdrockens värld. De flesta lär ha trott att det fanns en parallell från Ven och en del lär ha letat alldeles för länge efter referenser... Efter ett tag skulle skallen konserveras, varpå skägget som lossnat limmades fast i pannan på djuret! Detta gick dock att justera. Fyndtårtan var inte av denna värld, den bestod av ett par kilo mandelmassa, i form av ett pentagram, tre sexor och skallen själv.

    Håkan

    SvaraRadera
  2. ett kristet kors på stenen kanske?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.