Filmsekvenser undersökningen i Kistinge

 

Under den arkeologiska undersökningen i Kistinge hösten 2015 dokumenterade Kulturmiljö Hallands antikvarie Patrik Hallberg regelbundet undersökningsytan genom att flyga över området med en drönare. Några filmsekvenser från de första avbaningsveckorna finns nu att beskåda på Kulturmiljö Hallands hemsida. Här kommer en länk:

http://www.kulturmiljohalland.se/video.html

# I och kring Brunerör

Syriska regeringens flygvapen skadade Bosra, en av UNESCOs världskulturarvsplatser i Syrien

Den syriska armén attackerade den 22 december 2015 den syriska arkeologiska platsen Bosra, vilken är belägen i Daraaprovinsen i södra delen av landet, fjorton mil söder om huvudstaden Damaskus. Bosra, som upptogs på UNESCOs Världskulturarvslista år 1980, spelade en viktig roll under den romerska perioden, eftersom staden ligger utmed en handelsväg. Bosra var huvudstad i den romerska provinsen Arabia Petraea. Under bysantinsk tid, efter det femte århundradet e. Kr., var Bosra en viktig metropol och ärkebiskopssäte. Staden är också viktig för muslimer eftersom profeten Mohammed träffade den kristna munken Bahira där. Bosra hade en viktig betydelse som centrum för pilgrimer mellan Damaskus och Mecka. Under Ayoubittiden (under Abbasidkalifatet), motsvarande 12-13 århundradet e. Kr., befästes Bosra med murar och torn.  

Rebellerna i Syrien tog förra månaden kontroll över Bosra och regimens helikoptrar släppte därför ned två TNT-fat på rebellerna inne i den historiska staden, vilket orsakade betydande skador på den romerska amfiteatern och på ett befästningstorn som uppfördes år 1218 under Ayoubittiden.

Amfiteatern som byggdes under det andra århundradet e. Kr. ansågs vara den bäst bevarade romerska teatern i världen och användes fram till Syrienkrigets början år 2011.

Det är värt att nämna att flera arkeologiska platser i Syrien har skadats av alla inblandade parter i kriget, inte enbart av IS. Exempelvis förstördes den berömda Agha Jag Moskén (i delstaten Qadi Askar) i länet Aleppo vid en bombräd av ryska stridsflygplan så sent som den tolfte januari i år.

På andra sidan syriska gränsen, i Mosulregionen i norra delen av Irak, har satellitbilder nyligen bekräftat den totala förstörelsen av klostret S:t Elias. Förstörelsen ägde rum någon gång mellan augusti och september 2014 och bakom detta brott mot kulturarvet står den islamiska staten IS. Genom att använda tunga maskiner, bulldozrar, eller sprängämnen, eller kanske alla dessa medel, har klostret som byggdes runt år 600 e.Kr. helt förintats och existerar inte längre. Detta mer än 1400 år gamla kloster anses ha varit det äldsta i Irak innehöll totalt 27 rum.

Klostret bevittnade en tragedi år 1734 när 150 av klostrets munkar vägrade att konvertera till Islam och dödades av en persisk ledare. Även om lokala sägner i Mosul berättade om klosterdamm som skyddar mot skorpionerna kunde det tyvärr inte förhindra skorpionerna från IS.

Under det pågående kriget och politiska kaoset i regionen är kulturarvet – regionens kulturella identitet – en ömtålig och känslig komponent som lider av en systematisk radering och plundring av alla konfliktens deltagare: såväl av IS jihadister, syriska regimen och kurder, som av externa deltagare som Ryssland och Iran.

Text: Anas Al Khabour, antikvarie Kulturmiljö Halland


Bosra amfiteater före attacken i december 2015

Rester av TNT fat i Bosra amfiteater 2015-12-22 

Arkeologiska pelare förstörda i Bosra
 

Bosra amfiteater

Aleppo, Moskén Agha Jaq 2016-01-12

Klostret S:t Elias

 

Klostret S:t Elias före och efter attacken 2014

Bildkälla: Satelitbilder AP Associated Press Photo







 



 

 

 

Boksläpp - Vår by Broktorp

En arkeologisk undersökning i några smala schakt i Brogatan, Klammerdammsgatan och Storgatan i Halmstad sensommaren och hösten 2011 ledde fram till nya kunskaper om stadens äldsta historia. Dessa nya kunskaper och andra intressanta infallsvinklar på stadens tidigaste historia när den växer fram på en långsträckt sandbank på västra sidan Nissan, har sammanställts i en ny bok – Vår by Broktorp.

Resultaten från utgrävningen 2011 har använts som utgångspunkt för att berätta om Halmstad vid Broktorp, den stad som först omnämndes år 1322 och som finns kvar än idag. De olika texterna går från det stora till detaljer, från en sammanfattning av stadens historia från grundandet fram till stadsbranden år 1619 till en studie av ölbryggning på en tomt under 1300-talets slut och 1400-talets första halva.

Bokens redaktör är Mattias Öbrink och även Ivan Balic, Torbjörn Brorsson och Jens Heimdahl har bidragit med texter. Undersökningen som utfördes 2011 inför att Halmstad Energi och Miljö AB (HEM) byggde nya ledningar för fjärrkyla genom centrala Halmstad, var ett samarbete mellan flera arkeologiska institutioner och medverkande arkeologer från Kulturmiljö Halland, Kulturen i Lund, Statens historiska museer arkeologerna och Bohusläns museum. 

Boken finns att köpa i bokhandlarna i Halmstad, eller beställas från oss på Kulturmiljö Halland på telefonnummer 035-192600 eller via e-post kansli@kulturmiljohalland.se  Vårt pris är 200 kronor inklusive moms men frakt tillkommer.  

För att läsa mer om resultaten från undersökningen 2011 se tidigare inlägg här på bloggen

http://arkeologiihalland.blogspot.se/2013/01/livet-vid-storgatan-under-fyra-sekler.html

Kistinge undersökningen på arabiska نتائج البحث الأثري في موقع شيستينغه:

Här nedan har Kulturmiljö Hallands antikvarie Anas Al Khabour författat en text på arabiska om Kistinge undersökningen

 

بحث أثري حول تشكيل الأجيال البشرية للمناطق المأهولة على ساحل خليج كاتيغات, الساحل الغربي للسويد  بين منطقتي تورنينغوس و فيللينوس خلال العصر الحديدي القديم.

أنهت البعثة الأثرية المؤلفة من مديرية الآثار في هالاند هذا الخريف أعمال البحث و التنقيب الأثري الأضخم من نوعها في مقاطعة هالاند حتى تاريخ اليوم, تركزت أعمال التنقيب الأثري في حقل زراعي بجانب منطقة صناعية في منطقة شيستينغه الواقعة إلى الجنوب تماما من مدينة هالمستاد. و قد سبقت أعمال البحث و التنقيب الأثري هذه مشروع تخطيط المنطقة و المزمع تنفيذه من قبل بلدية هالمستاد.

شمل البحث المذكور مساحة أثرية تقدر بحوالي 4 هكتارات في منطقة (جبال النار:ايلدس باريا 145,1 و 163 ) و تعود بشكل رئيسي لأوائل العصر الحديدي.

 كما شمل البحث المنطقة المجاورة التي احتوت على قبرين و هي( ايلدس باريا 144 و 37) و التي تألفت من تشكيلات حجرية متوضعة ضمن غابة الأشجار الورقية الواقعة إلى الجنوب الغربي من مستوطنة عصر الحديد. أحد هذه القبور( ايلدس باريا 37) كان معروفا سابقا باسم الهضبة الحجرية و حيكت حوله العديد من الحكايا في الماضي.

 أما القبر الآخر فيتكون من تركيبة حجرية أصغر حجما من  القبر الأول, و كان مخفيا تماما بين غطاء كثيف من الأشجار و الشجيرات في الغابة.و قد تم الكشف عنه خلال أعمال المسح الأثري بالموقع.

شمل التنقيب الأثري مساحة واسعة من المستوطنة الفريدة من نوعها والتي استمر السكن فيها لفترات طويلة, و تميز البحث هذه المرة بكونه ليس تدخلا أثريا سابقا لانشاء طريق او سكة حديد او مشروع مياه أو أي مشروع خدمي آخر, بل كان من منظور اخر مختلف تماما حيث ان البحث الأثري كان موجها نحوهدف علمي لدراسة الموقع بذاته في سبيل الإجابة عن الأسئلة المتعلقة بأسباب و كيفية الإستيطان و السكن في منطقة خليج كاتيغات.

كشف البحث الأثري في الموقع عن حوالي خمسين بيتاً تعود إلى الفترات الممتدة ما بين العصر البرونزي المبكر و حتى العصور الوسطى, أي أن السكن بالموقع استمر في الفترة الممتدة ما بين 1000 قبل الميلاد إلى 1100 ميلادي, أي ما يقارب أكثر من ألفي عام من الإستيطان المستمر للموقع.

دلت بقايا حفر الأعمدة التي تم الكشف عنها و التي انتظمت بشكل متقابل لتحمل سقوف المنازل, او الأعمدة التي كانت تشكل جدران المنازل, و استنادا إلى اللقى الأثرية و نمط تلك المنازل يتبين لنا بأن أعظم نشاط سكني بالموقع كان في العصر الحديدي ما قبل الروماني بين 500 قبل الميلادي إلى 0 ميلادي. الصورة رقم 1.

بالنسبة للقبرين المكتشفين و الذين استخدمت الحجارة في بنائهما, فلم يتم العثور على دفن واضح, بل كانت هناك دلالات تعبر عن طقوس الدفن من خلال إحتوائها على النار, ففي القبر الأول كشف عن مواقد في الجزء الشمالي و الغربي من القبر, بينما في القبر الثاني فالإستخدام الكبير للنار يدل على أن الهضبة بذاتها كانت لغرض استخدامها كنصب تذكاري.

شارك في البحث الأثري أيضا عالم آثار متخصص بعلم النبات الأثري, و قد قام بجمع العينات من البيوت و المواقد و المخازن و الأفران لتحليل المواد النباتية القديمة و الحبوب و البذور, حيث أن المعلومات القيمة التي يمكن الحصول عليها من تلك العينات تمكننا من معرفة ماذا زرع الإنسان في تلك الفترة و ما هي المواد التي كانت تشكل النظام الغذائي آنذاك. كانت نتائج تحليل العينات جيدة للغاية و قدمت صورة متكاملة عن النظام الغذائي في الموقع و عن تطور الزراعة و الإنتشار الواسع لعدة أنواع من الحبوب و النباتات, كما تبينأايضا قيام السكان بجمع القش من الحقول المجاورة. الصورة رقم2-3.

بالإضافة إلى ذلك فقد قدمت التحاليل معلومات ممتعة عن كميات من الشعير تم إلتقاطها من بيت عائد لعصر الهجرة ( 400- 550 ق.م), كما وجدت كميات من الحبوب مثل بذور الكتان و بذور أخرى كانت مخزنة في مستودعات تحت الأرض. على الرغم من وجود مستودعات كبيرة بشكل أصيص, ذات عمق حوالي 45 سم تم التنقيب فيها,  فهناك دلائل اخرى على التعامل مع الحبوب ولعل أهمها كان العثور على طاحونة حبوب وجدت في البيت الطويل العائد لعصر الهجرة 400-550 قبل الميلاد. الصورة رقم 4.

إنتهت أعمال التنقيب الميداني هذا الإسبوع في شيستينغه, و المرحلة القادمة ستكون إستكمالا للعمل الأثري و البحث من خلال المواد الأثرية و العينات, سوف يتم جمعها و فحصها و إرسال العينات إلى المخابر ليتم تحليلها, و سيتم تسجيل العناصر المعمارية و تحليلها ليتم بعد ذلك إدراجها في التقرير النهائي. الصورة رقم 5.

نتوجه بالشكر الجزيل إلى كل من ساهم بالعمل في الموقع: سائقي الحفارات و الشاحنات, و الخبراء المرجعيين و بشكل خاص طبعا لجميع علماء الآثار الذين عملوا بالموقع.

صورة جوية لكامل أعضاء البعثة الأثرية وهم: الصورة رقم 6.

من اليسار في الخلف: ماتس نيلسون, ستينا تيغنهيد, جيسيكا اندرسون, لوتين هاغلوند, لين نوردفال, سيمون كارلسون, اوسكار جاكوبسون.

من اليسار إلى الأمام: جويل ويستبلوم, ايدا فيلتسن, ريكارد توفيسون, توربيون برورسون, باتريك هالبرغ, انس الخابور.

الآثاريين غير الموجودين في الصورة: ميكائيل لارسون, توماس لينديروت, كلاس هولغر جونسون, ليف هيغستروم.

الصورة رقم1

 

الصورة رقم2.

 

 

الصورة رقم 3.

 

الصورة رقم 4.                                                        

 

الصورة رقم 5

 

الصورة رقم6.
 

 

 

 

 

 

 

Kistingegrävningen på SVT

I slutet av Kistingegrävningen så hade vi besök av SVT. Igår, 9/11, sändes inslaget och nu finns det tillgängligt på nätet. Vi länkar och bäddar in det för att ni lätt skall kunna se det:

Sista fältveckan i Kistinge

Fältfasen av den arkeologiska undersökningen i Kistinge börjar lida mot sitt slut och snart tar den omfattande bearbetningen av det arkeologiska materialet vid. Prover ska skickas på analys, anläggningar ska registreras och analyseras och sen ska allt sammanställas i en rapport.

Under hela utgrävningen har arkeobotaniker Mikael Larsson deltagit. Han har samlat in jordprover från hus, ugnar, förrådsgropar och härdar i fält för att sedan artbestämma och analysera forntida växtmaterial, sädeskorn och fröer. Genom detta har vi haft ett gyllene tillfälle att under utgrävningens gång få svar på vad som en gång odlades och åts på platsen. Resultaten från analyserna har varit synnerligen goda och bidragit till en bra bild över mathållningen och odlingens utveckling på platsen med en stor spridning av olika spannmål och även fynd av växter som indikerar insamling av hö samt omgivande betesmarker. Extra roliga var fynden av råg insamlat i det folkvandringstida (400-550 e. Kr.) huset och även förekomsten av pors i en stor grop. Det har även framkommit stora mängder linfrön och olika sädeskorn i nedgrävningen till ett förrådshus.

Arkeobotaniker Mikael Larsson samlar in jordprover i fält

för att sedan genomföra flottering, analys och arkivering av makrofossil.

För att mycket kort sammanfatta undersökningsresultaten har det framkommit rester efter ett femtiotal hus från yngre bronsålder till tidig medeltid, dvs. ungefär 1000 f.Kr. till 1100-talet e.Kr. Husen syns genom avtryck efter de, ofta parställda, stolpar som burit taket och stolparna som utgjort husets vägg. Utifrån de fynd som gjorts och den stora andel hus som påträffats kan vi se att det på platsen har varit störst aktivitet under förromersk järnålder (500 f.Kr. till år 0).  

Undersökningen av de två gravarna, Eldsberga 37 (Brunerör) och 144, visade att de två stensättningarna inte innehöll någon egentlig begravning. Dock uppvisade båda spår av ritualer innefattande eld. I det ena har det eldats i härdgropar i den norra och västra delen och i det andra, Brunerör har själva eldningen troligen varit en del av monumentets syfte.

TACK till alla inblandade i fältarbetet: grävmaskinister, dumperförare och referenspersoner men framför allt ett mycket STORT TACK till alla arkeologer:

På fotografiet syns större delen av de medverkande arkeologerna i Kistinge. Bakre raden från vänster: Mats Nilsson, Stina Tegnhed, Jessica Andersson, Lotten Haglund, Linn Nordvall, Simon Karlsson och Oscar Jacobsson. Främre raden från vänster: Joel Westblom, Ida Feltzin, Rickard Tovesson, Torbjörn Brorsson, Patrik Hallberg och Anas Al Khabour.
Saknas på fotografiet gör: Mikael Larsson, Thomas Linderoth, Klas Holger Jönsson och Leif Häggström 

Undersökning pågår i Kistinge

Vid den arkeologiska utgrävningen i Kistinge har nu all matjord banats av och undersökningen och dokumentationen av de två boplatsområdena Eldsberga 145:1 och 2 pågår för fullt. Det vi nu riktar in oss på är att reda ut vad det är för några anläggningar som framkommit på platsen och till vilka strukturer och händelser de kan knytas. Detta för att söka svaren på hur har människorna genom historiens gång valt att placera byggnader och hantverksplatser etc. Den stora mängden stolphål som finns vittnar om att det på platsen ryms ett stort antal bebyggelselämningar från samma eller flera olika tidsperioder. Än så länge har vi konstaterat huslämningar från bronsålder till medeltid, både större långhus och mindre förråds- och verkstadshus.

Vad som även är utmärkande för platsen är det stora antalet härdar. Dessa ligger samlade i koncentrationer strax utanför huslämningarna. I det södra boplatsområdet finns även en linje med åtta härdar liggandes på en prydlig rad med relativt jämnt mellanrum, strax öster om lämningarna efter hus.

Undergrunden inom boplatsområde varierar mellan fin sand och betydligt stenigare partier. Merparten av huslämningarna är belägna inom den finare sanden, med några undantag såsom ett långhus från romersk järnålder (0-400 talet e. Kr.) och rännhuset från folkvandringstid (400-550 e. Kr.) som är placerade i riktigt stenrik undergrund. Inom området finns även spår efter gamla våtmarker som syns som större mörkfärgningar främst inom den norra delen av boplatsen.

I boplatsområdet Eldsberga 145:1 sydvästra del har ett flertal gropar som tolkats som ugnar undersökts. Groparna innehöll mycket bränd lera, varav en del uppvisade något hårdare upphettning och hade sintrats av hettan. Några av ugnarna uppvisade pinnhål i ytterkanterna som lutade snett in mot centrum av ugnen, vilket tillsammans med påträffade bitar av bränd lera med pinnavtryck tyder på att det kan ha funnits ugnskupoler. I två av de undersökta ugnarna påträffades även stora delar av ugnsväggen. Fynden i ugnarna bestod av keramik, små mängder bränt ben och några flintor. Keramiken (se fotografi nedan) insamlad i groparna kan dateras till förromersk järnålder (500 f.Kr. – år 0). Ugnarna har varit lågtempererade och fynd av brända ben tyder på att de använts vid matlagning. Förutom Kulturmiljö Hallands arkeologer har vi även fått förstärkning av Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi AB, som ett samarbete i M-ARK, Museiarkeologisk branschorganisation.

Några ögonblicksbilder från undersökningen  

 Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi undersöker ett gropsystem som visade sig utgöra resterna efter 6 ugnar. 

Thomas Linderoth från Sydsvensk Arkeologi med del av ugnsvägg i handen.

Keramikskärva med fingeravtryck på mynningen från förromersk järnålder, påträffad i en av ugnarna.

 Torbjörn Brorsson och Joel Westblom gräver fram keramikskärvorna till ett större förvaringskärl.

Härdar på rad i södra boplatsområdet

Husjakt pågår. Jessica Andersson, Simon Karlsson och Rickard Tovesson